... är detta en seriös fråga?

^

ALLA KNULLAR INTE RUNT UTAN KONDOM OCH SEN HOPPAS PÅ ATT INTE FÅ ETT BARN. MÄNNISKOR KAN FAKTISKT ÄLSKA EN ANNAN INDIVID OCH _FÖRSÖKA_ FÅ ETT BARN OK OK

Såja, lugn nu.

HE

untz

nutte <3

bejb <3

men jag tolkar bilden som att det var ett engångs ligg

actually I want a baby, and that's maybe kinda fucked up cause I'm freaking 16

"MÄNNISKOR KAN FAKTISKT ÄLSKA EN ANNAN INDIVID OCH _FÖRSÖKA_ FÅ ETT BARN OK OK"
Nepp, du ljuger. Det är bara folk som försöker låtsas som att den där ungen inte var deras livs största misstag som påstår sig älska den. De enda ärliga föräldrarna är de som förstår att de faktiskt hade kunnat ha ett riktigt liv om det inte vore för barnet.

gillar bebisar... men när de börjar prata... usch

Åh snälla säg att du inte är seriös.

Varför skulle jag inte vara seriös? Barn är gapiga låtsasmänniskor som inte ens föräldrar kan tycka om på riktigt. Dessutom har man inget riktigt liv efteråt, man har bara något låtsasliv bestående av att försöka få ens skrikiga missfoster att bli en ordentlig människa någon gång, men eftersom en majoritet av alla människor suger så kommer även en majoritet av alla barn bli helt värdelösa när de växer upp, för deras föräldrar var för dumma för att uppfostra dem ordentligt.

tror jag är lite kär i dig nu :$

Fast du går ju ändå lite off topic.

Det är självklart massor av människor vill ha ett barn, som de älskar tills döden.
Du har ju också varit ett litet skrikigt barn själv.
Självklart gör man uppoffringar, men för att lindra antalet uppoffringar man fixa barnvakt och så vidare så man ändå kan ha en väldigt bra karriär eller liknande.
Man kan "uppfostra" sin unge sen den föds så att den inte ligger och skriker hela tiden. Det finns alltid en anledning till att ungen skriker också.

Ja, det finns massor av människor som inte borde få barn, men vad kan man göra åt saken?

Jag har den effekten på folk. Ta ett glas Gin&Tonic och tänk över ditt liv så kommer det gå över förr eller senare. Eller så kommer känslorna växa sig starkare. I vilket fall som helst får du Gin&Tonic och det är allt som räknas. ^^

hurr

"Du har ju också varit ett litet skrikigt barn själv."
Och? Jag har även varit homofob och rasist en gång i tiden, det gör inte att jag tycker bättre om homofober eller rasister.

"Det är självklart massor av människor vill ha ett barn, som de älskar tills döden."
Tills de får ett barn, d.v.s. Sen måste de försöka intala sig själv att de inte hatar skitungen, gärna genom att irritera skiten ur alla sina vänner genom att konstant tjata om deras misslyckade aborter.

'Åh, titta vad lilla Engla har gjort. Hon lyckades rita med fingerfärger."
Grattis, återkom när hon har göra någonting som faktiskt är värdefullt överhuvudtaget, snarare än en ful teckning som nästan föreställer en tiger, trots att det bara ser ut som hon har kräkts på ett A4-ark.

Så i princip säger du att ingen jävel på våran planet älskar sin unge på riktigt? ^^

jag ritar fortfarande så, men till skillnad från små barn så vet jag när jag ska Sluta och att jag inte ska Visa någon... fast det gjorde jag inte som unge heller, satt mest ensam i mitt rum o höll käften när jag inte slog min lillebror... those times<3

Att man måste intala sig själv att man inte hatar skitungen för att den skriker lite då och då när man som förälder inte gör ett bra jobb?
Det är väl ändå sin egna avkomma. Den har en personlighet. Man ser sig själv i ungen.

"Så i princip säger du att ingen jävel på våran planet älskar sin unge på riktigt? ^^"
Yep. Jag säger inte att de inte tror att de älskar honom, men det är för att det är det enda sättet för dem att inte hoppa framför tåget. De måste tro att deras lilla misstag är någonting positivt, så för att intala sig själva det så försöker de intala varenda annan jävel de känner att deras barn är en gåva från gudarna.

Det är i alla fall det enda sättet jag kan förklara varför i helvete föräldrar tror att ickeföräldrar skulle finna deras barn det minsta intressanta. För ärligt talat, med extremt få undantag finns det barn som har lyckats producera någonting av värde överhuvudtaget.

Finns det inte ett enda barn* skulle det stå.

Du har levt/lever under en sten hela livet. Helvete vad fel du har, och det går knappast att bevisa att du har fel, och du kan VERKLIGEN inte bevisa att du har rätt.

bebisar e najs när de är tysta, inte är hungriga eller krävande på något sätt och Inte kan Prata än

Har jag fel i att jag säger att nästan inget barn har lyckats producera något som är värt att tala om överhuvudtaget? Jag är villig att ge med mig i att det finns barn som har diverse talanger och skulle jag vara pappa till exempelvis Anna Graceman så skulle jag förmodligen vara en av de få föräldrarna med berättigad stolthet, men att berätta för sina vänner när ens lilla DNA-klump har ritat en ful teckning som inte ens går att låtsas som den ser bra ut är ju fan sjukligt beteende.

Nej, barn är inte bra på saker. De är nästanmänniskor. Halvfärdiga kopior av sina föräldrar, som skriker så fort de inte får som de vill. Berättiga småskitar, som tror att hela världen ska följa deras minsta vink, för de har inte lärt sig empati än.

barn är arroganta

Som utav bara helvete.

jag har aldrig sett en vuxen människa med ett så jobbigt "vill ha" beteende som barn. om inte personen har någon slags hjärnskada eller så. och jag ska jobba på en förskola i sommar, skjut mig nu jag behöver pengarna.

skulle kunna skriva en bok om allt negativt med barn, allvarligt, kan hålla på för evigt

Skulle vara kul att göra något sånt, men det skulle sätta käppar i hjulen för hela min framtid då jag ska bli lärare. Jag tror inte att någon skola vill anställa killen som skrev "Jag hatar ditt barn och förmodligen dig med".

jag har en vän som blev gravid och har nu, som 19 åring ett 1 årigt barn, hon skriver överallt att det är ungen som håller henne uppe och bla bla bla men när barnet började röra på sig och prata började också min käre vän ta mediciner mot depression... seems legit

Haha, det här gör mig så provocerad att jag inte ens orkar ta det seriöst.

Jag tycker också att det är provocerande att folk tycker att det är okej att vara stolt över fula teckningar och dåligt skrivna spökhistorier.

Så klart de har en anledning att vara stolta, det spelar ingen roll om du förstår den eller inte.

Varför? Ungen har inte producerat något av värde. Alla barn kan dessutom göra det, så det sticker inte ens ut ur massan. En sundare attityd är väl att försöka få sina barn att prestera bättre? Att veta att de kan utvecklas om de bara försöker, snarare än att ge dem en jävla guldstjärna bara för att de deltog i någonting som förmodligen var ett jävla krav.

Att lura i sina barn att allt de gör kommer ge dem en glasstrut är fan skadligt beteende och det är vad som har skapat det bisarra jävla berättighetstänket vi har idag, då alla ska vara vinnare, för alla var med i tävlingen. Låt berömmet och stoltheten komma när någonting bra har blivit producerat, annars kommer ungen aldrig bli bättre än medioker.

För att föräldrar kan älska sina barn fast de är medioker.

Jag tänker ärligt talat inte ge mig in i den här diskussionen, och det är illa när jag säger det, believe me. Men det känns som att din åsikt inte går att ändra på för fem öre, utan att du har det inpräntat i ditt huvud att endast geniala och framgångsrika människor är älskvärda.

^

Okej, först och främst: Mina påståenden om att ingen människa älskar sina barn var uppenbarligen ett skämt som grundar sig i att folk inte kan hålla käften om sina barn, vilket tyder på att de måste intala hur jävla älskvärd ungfan är för sig själva, för varför skulle de annars tro att någon annan finner samtalsämnet det minsta intressant? Svaret: De vill övertyga oss, så att de själva blir övertygade. Det var ett skämt som grundade sig på min irritation över att föräldrar aldrig kan hålla käften om sina barn, ett samtalsämne som de flesta barnfria finner lika intressant som en spark i kulorna (eller blygdläpparna, för dig, antar jag).

MEN ingen vill att ens unge ska bli medioker, om vi nu ska vara kalla varelser. Ingen vill att den ska leva ut sitt liv med ett mediokert jobb, en medioker partner och känna sig medioker. Nej, de vill att de ska bli någonting, och detta gäller i synnerhet de som älskar sina barn (återigen: jag inser att föräldrar gör det), så varför ska man då ge dem en jävla kaka för varje medioker prestation? Din unge är inte speciell för någon annan än dig och ju snarare man kommer underfund med det desto bättre.

Jag säger inte att man aldrig ska ge sitt barn uppmuntran, men att konstant ge den beröm för att den gör någonting som alla barn, och till och med några gravt utvecklingsstörda, klarar av utan problem är ta mig fan sjukt på riktigt, och det är skadligt beteende. Ge beröm där det är berättigat, annars räcker det gott och väl med en klapp på axeln och ett "bättre lycka nästa gång".

Och nej, det är inte bara framgångsrika som är älskvärda, men de som faktiskt är bra på något förtjänar beröm och de som lever i konstant mediokritet förtjänar en spark i arslet och ett jävla motivationstal.

Tack, nu förstår jag hur du tänker. Var lite rädd där att du var fullt seriöst i det du egentligen skämtade om.
Instämmer på vissa punkter, somliga föräldrar har en förmåga att skämma bort sina barn enormt och då blir det sällan bra.