är det inte det? isåfall har jag blivit ganska lurad

Höll på att peta på dig men sen insåg jag att jag la till ett "Remember when" innan av mig själv... eller?
I slutet på första raden finns det ett D:
Fast det gör ju inte saken så mycket bättre =/

"Remember when"

Men ok.

Det är punkt emellan meningarna så det är inte en självklar sak.

Men ok.

Men fortfarande. Men ok.

Talspråk ftw...

Hah, eller hur. :(

inte vodka heller för den delen? :|

Du är 15 och har i princip precis kommit in i fasen av drickande så du har egentligen ingen större vikt i att kommentera om alkohol. Kom tillbaka då du har druckit lika mycket som jag har spillt på borden. :)

du känner inte mig

Du är femton.

Ålder är bara en siffra, dessutom är jag inte 15

Alrighty, du är fjorton då. :')
Ja, det är väldigt relativt. Men när det kommer till saker såsom när man börjar med alkohol så finns det en ram när man börjar. Dessutom så har man sin utvecklingsfas i sina yngre tonår. Du får tro att du är hur vuxen och mogen som helst då det berör inte mig men man ska absolut inte försöka argumentera om sådana saker som det här med någon som är mer än tio år äldre. ^^

Hihi

Ålder har ingenting att göra med hur mogen man är och du vet dessutom fortfarande inte hur gammal jag är. Jag skrev aldrig att jag dricker en massa jag kommenterade bara att det inte finns något negativt med vodka. inte i sig iallafall.. sen kan man dricka för mycket men de är något annat

Jag förutsätter att du är åtminstone tio år yngre än mig med tanke på hur du resonerar.

Anywho. Att vodka är ett nervgift är ju allt annat än bra. :')

Resonerar angående vad?

ja men som jag sa är det inte vodkan de är fel på, man behöver bara inte dricka så satans mycket

Måste bara inflika att om du är född 97 som det står, så är det väldigt korkat att dricka alkohol överhuvudtaget eftersom du är mitt i din hjärnas viktigaste utvecklingstid. Du får såklart dricka hur mycket du vill (egentligen inte eftersom det är olagligt, but no one cares 'bout that anyway) så länge du vet att det du gör är otroligt korkat :)

Louie gets it! :D

Nea: Du lär märka då du blir äldre att läsa av folk ;)

O yes, I do! :D hohoho

Haha alltså. "DU KÄNNER INTE MIG JAG DRICKER FÖR JAG ÄR DEPRIMERAD OCH ÄR BIFFKRIM" nej. NEJ.

jag vet att jag kan bli skadad av det... just nu gör det att jag vill ha mycket av det... för jag skulle kunna hoppa ner för ett stup just nu :(

jag skulle inte skrivit något... jag ska sluta skriva nu, förlåt :$ :(

Åh herregud väx upp..

förlåt.. :|

Hela den här tråden skriker "titta hur mycket mer jag dricker än du" från alla håll. Sen har Nea en poäng gällande åldern: Att någon är äldre än dig betyder inte att den nödvändigtvis vet mer än dig, vare sig den har ägnat mer tid eller inte åt ämnet som diskuteras.

Sen är resonemanget "man behöver bara inte dricka så satans mycket" förvisso riktigt jävla dumt, och det tyder på att man inte förstår hur beroendeframkallande alkohol verkligen är, men människan har rätt om åldern.

Poängen med vad jag säger: Att jag är rätt jävla skitbäst.

det var inte så jag menade, har endast druckit typ några glas vin, lite vodka och rom, vet knappt vad som är Vad och är helt oerfaren när de gäller sprit.. men det betyder inte att jag inte har känslor och Fan nu skriver jag här iallafall!

@Nea: om du mår piss, sluta drick, sök upp en pra psykolog och se till att du får hjälp. Förstör inte ditt liv innan det ens har börjat. Det är inte värt det.

Alkohol är bara roligt i små mängder och bör bara, om någonsin, användas när psyket är stabilt. God has spoken. Skoja, men jag har rätt hihihi

jag går hos en psykolog, kuratorn på skolan och har gjort ett bra tag, tar mediciner och allt möjligt skit men det hjälper inte, jag vet inte riktigt vad jag ska göra..

Kontakta Soc! Och en ny psykolog som kan sin skit. Om din familj är dum i huvudet bör även det tas upp med psykolog och socialen. OCH SLUTA DRICK! Tro mig.

jag vågar inte, han kommer inte låta mig

Ska nog påpeka att jag menade inget illa gentemot dig som person och om du har problem med alkohol så borde du absolut söka upp hjälp som Louie säger. Det är aldrig bra att bli beroende av ett så pass starkt gift och det kommer aldrig att gå väl. Det är så onödigt att sätta käppar i hjulen för en själv. :/

Alternativt så kan du söka upp folk med liknande problem, prata ut och höra hur de försöker klara av dagarna utan att resultera i att de dricker. Det finns massor av bra folk på nätet som mer än gärna hjälper folk med problem.

HAHA OMG, det här var nog det stördaste jag läst på jag vet inte hur länge. sluta för fan att böla om ditt liv på internet och ta tag i skiten.

Profx: Det kan hända att jag klämde på en öm tå och därför så kom det fram. Alla kan inte bara "ta tag i skiten" och lösa saker. Alla är inte så pass mentalt starka.

eventuellt inte men det jag läser har en stark hm ''doft '' , ''känsla'' vad man nu ska kalla det , en ''känsla'' av överdrift och påhitt, men det är min åsikt, och min upplevelse är att de som verkligen har det riktigt tufft inte delar med sig av det till första bästa person.

Man får skriva om sina problem var man vill. Vill man inte läsa om dem så är det problemet lätt löst: LÄS INTE.
Du (PROFX) är gammal nog för att veta att man inte ska sparka på den som ligger, om du själv inte vill framstå som en dålig människa.

Nejdå, jag är alltid skeptisk gentemot folk jag inte känner så jag förstår vad du menar. :P

Absolut inte, folk som är längst ner berättar sällan till andra att de är där om de inte känner dem väldigt väl.

Okej, förlåt jag ska sluta skriva igen! vill inte störa, hejdå, jag måste äta! förlåt för att jag tog er tid

Louie, påstod aldrig att man inte fick. Och hur jag framstår på internet måste jag erkänna betyder väldigt lite.

Toby, you got my point.

MEN kan lika gärna vara ett rop på hjälp för den som inte riktigt vet var den ska söka.
Men @Nea, tala gärna klarspråk.

klart det kan vara, men det jag precis läste påminner mer om offer-bödel spel.

Men det du säger på internet kan betyda mycket för den som läser, remember that-

Kan vara, men behöver inte vara. (:

är det inte sånt barn får lära sig, att man inte alltid ska lyssna på tv, internet , tidningar och radio efter som alla åsikter vinklas efter den som kläcker ur sig dem?

Man får lära sig mycket,men känslor kan icke styras. Tar man åt sig så tar man åt sig, vare sig man vill eller inte. Speciellt om man mår dåligt. Så är det

Känner väl att jag får ta och inflika här gällande det folk skriver om att de som ligger på botten inte pratar om det offentligt. Det finns faktiskt riktigt öppna människor. Människor som inte har några problem med att prata om sina problem offentligt. Jag är en sådan människa, men det betyder inte att jag inte mår dåligt. De som väljer att aldrig prata om det skäms oftast över sitt mående, de har fått höra att det är fel och det är dessutom tabubelagt att må psykiskt dåligt i dagens samhälle. Samhällsnormer är ingenting som jag går efter och jag skäms inte över mitt mående, och därför kan jag, utan problem, berätta om mina psykiska problem, inte bara i ett stängt rum med min psykolog utan även ute på stan, på internet, med vänner och fiender.

sant det du säger, påpekade att det var från egen erfarenhet jag upplever det som så . sen har ju nästan alla har sina egna hemligheter och fucked up moments i livet, men sen beror det ju på vad man syftar på med psykiskt välmående, handlar det om ''vanlig'' depression eller psykisk nedstämdhet, en sjukdom eller ett neuropsykiatriskt funktionshinder?

Word.

det tough-fluffy sa alltså

Det kan syfta på lite allt möjligt. Jag själv lider av depression, daglig ångest, har levt/lever med självskadebeteende (Håller på att sluta och har nu hållit upp i några månader), jag har ADHD och asperger vilket ofta skapar problem i dagens samhälle. För min del spelar det egentligen ingen roll vilka problem jag har, jag kan prata om det mesta som jag inte skäms över. Och mitt psykiska mående skäms jag inte över.

jag själv har ADD, en innåtvänd version av ADHD, och tillhörande siffer svårigheter, det är inget jag skäms för eftersom det är en medfödd neuropsykiatrisk ''störning'' som jag helt enkelt inte kan göra något åt än att hantera mina egna svårigheter som främst är koncentrationen och siffror, och jag har varit självdestruktiv under många år men jag dålde det för jag ansåg att det var min ensak. visst folk är olika men jag har svårt för personer som öppet delar med sig av sina självskade beteenden eftersom många jag mött som verkligen sitter i skiten inte frivilligt delar med sig och det gör mig skeptisk till folk som öppet skriver, t.ex som nu '' jag har dessa svårigheter men förlåt för att jag skrev något ska inte göra det igen and so on'', men det beror ju på egen erfarenhet.

Jag vet vad ADD är, det var vad vi trodde att jag hade innan jag fick diagnosen ADHD.

Jag har egentligen aldrig försökt dölja att jag är självdestruktiv, det beror dels på, som sagt, att jag inte skäms, och dels för att jag anser att även jag ska få gå med de kläder jag vill. Jag har ju ärr på både armar och ben och har fått sy ett flertal gånger, men jag har alltid gått i T-shirt och shorts på sommaren. Det är inte för att jag vill ha någon extra uppmärksamhet eller för att jag önskar att folk ska bry sig om mig mer, utan just för att jag känner att jag ska få leva ett normalt liv utan att behöva kämpa för att dölja mina problem.

Min asperger gör även att jag är ganska öppen av mig, den har skapat många problem för mig själv då jag ibland är alldeles för öppen och ärlig för mitt eget bästa.

Jag kan helt klart erkänna att när jag var yngre, så brukade jag ladda upp bilder på och gå runt med synliga både sår och ärr, och det kan jag erkänna att det var delvis för att jag ville ha uppmärksamhet, men inte den sortens uppmärksamhet som man tänker på i det sammanhanget. Utan jag ville att någon skulle se mig, jag var otroligt ensam då, inga vänner, jag var mobbad osv.

Jag skar mig inte heller för att få uppmärksamhet, utan det gjorde jag för att jag mådde dåligt, men jag använde sedan såren och ärren för att få uppmärksamhet, vilket jag inte gör idag. Om jag vill gå med t-shirt någon dag så gör jag det, jag planerar inte vad jag ska ha på mig bara för att folk itne ska få se mina ärr som jag har på armarna, jag känner inte att det är värt det. Om någon frågar om det så förklarar jag och om folk glor så får de la göra det.

självklar får folk gå runt med vilka kläder de vill, vill de klä sig som lady gaga eller bara ha t-shirt trotts såriga armar så gör det mig ingenting, jag har själv ärr och stör mig inte på om dom skulle synas, nu är just mina armar tatuerade men det är bara en liten del av kroppen generellt. men det är när man drar upp det på nätet som du beskrev med bilder för uppmärksamhet som kan definieras i olika former, som iaf jag stör mig, men folk har sina egna olika historier som sagt, sina hemligheter och sina fucked up moments in life. jag tycker fortfarande att det den här bruden skrev känns överdriven, men jag kan ha fel såklart, det är bara min känsla över det hela med tanke på hur många som kör självdestruktiviteten som en mode grej idag.

Vi har samma "problem" där! ADD, aperger, depression.
"Min asperger gör även att jag är ganska öppen av mig, den har skapat många problem för mig själv då jag ibland är alldeles för öppen och ärlig för mitt eget bästa. " jag har samma "problem" och har alltid haft. Har ju dock både sina för- och nackdelar att vara så ärlig. Skulle aldrig välja bort min asperger, även om jag kunde. ADD:n kan däremot ta sig i röven och dra.
Men ja, detta är ett bra bevis på att det finns människor som skriver öppet om sina problem för att det känns bra, att man inte skäms för det och inte kan se någon anledning till varför man inte kan få visa offentligt vem man är och hur man mår. Behöver inte ha någonting att göra med uppmärksamhetsbehov.
Aspergare är jantelagshatare, för det mesta. And proud of it.

Det där med bilder åså, var mest när jag vara yngre, och det förklarade jag.

Alltså, jag förstår dina tankar, det gör jag verkligen. Om jag själv inte haft problemen så tror jag nog att jag hade kallat en sådan människa för uppmärksamhets hora, men jag vet ju att det behöver inte vara så i fall där man skriver om det på internet heller.

Du kan också ha rätt. Det är många som låtsas må dåligt och "cuttar" sig med en jävla penna för att folk ska tycka synd om dem och de får sin uppmärksamhet. Det är de människorna som förstör ryktet för de som faktiskt mår psykiskt dåligt.

fluffy- sant det du säger helt enkelt.

Helvetes fan vilken hemsk särskrivning....

uppmärksamhetshora* menade jag så klart.

Jag skulle inte heller vilja byta bort min asperger, Louie. Det är så mycket som är positivt med det som egentligen väger över det negativa.

Precis min mening

Detta var det roligaste jag läst på länge. Btw, asperger add:are här med. Yolo osv.

<3

Min add slog mig innan jag hann skriva klart kommentaren, hela syftet var att flika in att jag heller aldrig skulle byta bort nått om jag kunde. Aspiekids ftw!

Hahah åh ja! :D aspergerbarn är roligast