Sen så kan ju folk som seriöst tror att man kan välja hur man mår och inte får mår dåligt för att man har det bra i familjen, ser bra ut eller har vänner typ slänga sig utför ett stup.

Jag pallar inte ta hand om mig själv, för jag litar inte på mitt egna psyke typ. Lite mobbat sådär
Plus att jag börjar misstänka att det är annat som spökar hos mig. Paranoia, borderline, ångest osv.
OBS: Misstänka. Självdiagnoserar inte här nu

Nä, inte jag heller, misstänker, med betoning på misstänker, att jag också har nåt skit som spökar. vet dock inte vad. jag brukar prata med mig själv innan läggdags. stört. :P

Jag hade regelbunden hjälp, men inte sen vi flyttade hit (över ett år) du kan alltid kontakta akutpsyk var du än bor och få åtminstone tillfällig hjälp och lättare till långvarig. Min familj är medveten om hur jag mår, men jag har varit sjukskriven 2 år nu, depression går i släkten och min pappas fru är psykvårdare. Men jag har ett väldigt lågt intresse av att faktiskt prata om "hur det känns" eller "hur jag mår", något som gör mej besvärligt för psykologer. Jag tror ändå folk bryr sej, jag har haft dagisfröknar och vänners föräldrar som genuint bett om ursäkt för "att de inte gjorde något". Men folk gillar också att inte lägga sej i, och prioriterar hur mycket de är redo att lägga på en annan individ.
Side note: Sett I Had A Black Dog?

Och pga. högkostnadsskydd så kan en psykolog aldrig kosta överdrivet mycket.
Du lär inte bli sjukskriven, åtminstone inte 100%, så länge du klarar av ett jobb. Handlar inte om att det är jobbigt utan såvida du klarar det eller inte, jag klarar inte av att gå och handla ensam. Men jag har PTSD och de saker som ofta medföljer och de ställer sej gärna ivägen.
Och är du sjukskriven får du också sjukbidrag (9 000kr/månaden efter skatt/innan hyra för mej. Eftersom jag har en 2a i Göteborg är min hyra 6 000kr/månaden så jag får även bostadsbidrag)

Jo jag vet. Känns ändå väldigt tråkigt att det ska behöva vara så.

Men du skojaaaaaar. Vafan är det för fel på folk, egentligen.

De är väl för egoistiska för att bry sig om sina medmänniskor tillräckligt, tråkigt nog.

Antagligen.

Min ena polare sa en gång till mig att; "Men egentligen så har du ju inget att vara deprimerad över, du har inte en familj som tvingar dig att göra saker som jag har."

Jag har bara en mamma som gång på gång på gång säger till mig att "Nej men du kommer inte kunna något, du har inga vänner och du kan inte tänka. Det är ingen idé att du pluggar vidare."

Fan vad hemskt..

Då skulle man ha nog mer insikt än så.

Oavsett hur mycket insikt man har, intelligens och depression går i regel hand i hand mer eller mindre.

That may be, men inte pga den attityden såvida man inte är ett hål.