Ät nyttigare, träna mer.
Energi in, energi ut.

Det är exakt det hon menar, jag vet allt det, jag vet att det är så. Men det är inte alltid så simpelt för alla att genomföra sen.

Jag VET vad jag ska göra, men det förändrar fortfarande inte det jag sade i det första i lägget

Behövs bara mer motivation

Och det var det jag nämnde tidigare också...

Motivation till att sluta äta så mycket

Ja, det är väl inte så konstigt? Men det är inte alltid lätt att ställa om sig så där, speciellt inte när det gäller ens vanor. Vissa har enklare än andra, alla är olika från person till person.

Om man inte kan ställa om sina vanor så försöker man inte hårt nog.

Ja, det vet väl alla? Men man kanske då inte har någon motivation eller ork, det kan finnas andra saker som tynger en. Tex så vet att jag redan vad jag ska och inte ska göra, men min depression gör så att jag orkar inte, sedan så har jag ingen motivation till att göra något - vilket gör att jag inte försöker tillräckligt

kram

Precis.

Eller så har man en liten gnutta av självkontroll.

Ja, det är så beroenden fungerar.

Ja, det är precis så man gör sig av med beroenden - med viljestyrka. Vill man inte tillräckligt hårt så kommer man att vara beroende för all framtid.

En sanning med modifikation, en del av definitionen av beroende är att man inte kan bryta det enkelt. Viljestyrka är det sista man har i det läget.

Min pappa hade rökt i 25 år, sedan han var typ 11 eller så. Han bestämde sig för att sluta när jag var typ 6 år gammal och har inte rökt en enda cigarett eller ciggar sedan dess. Det som fick, och fortfarande får honom att sluta, är bara viljestyrka. Det är inte som att han inte tänker på hur gärna han vill ha en cigg varje dag sedan dess.

Ungefär samma sak gäller när man ska göra sig av med sin övervikt, fast där måste man även träna. Man måste ha viljestyrka att skärpa sig vad gäller mat samt för att ta tag i träningen. Själva mat-delen är nästan som att dra ner på rökning från ett paket till två cigg om dan, då man fortfarande äter varje dag, fast i en mindre mängd. Så det enda "jobbiga" om man väl har bestämt sig för att göra sig av med sin övervikt är att träna, och det är precis det snubben på bilden försökte förstå sig på. Det är ju inte direkt som att omotiverade individer utan någon viljestyrka anställer honom, det är individer som har bestämt sig för att göra något åt problemet.

Du behöver motivation mer än något annat.

Sen funkar fortfarande anekdotisk bevisning...

Det låter som anekdotisk bevisning är precis det som somliga individer här använder sig av.
"Jag är as lat och pallar inte ens ge mig ut och springa trettio minuter om dagen, därför är detta ett stort problem för alla individer."

Jag förstår absolut vad du menar men om man inte sitter i skiten så är det i princip omöjligt att förstå hur djup gropen är. Det är ingen ursäkt att fortsätta sitta i gropen men det är därför det är så svårt att ta sig ur det.

Alltså Kalle, jag var själv överviktigt när jag var 13-15. Jag satt ju typ bara inne och spelade LoL om dagarna. Det är ju först när jag blev 16 som jag verkligen bestämde mig för att sluta lata mig, och sedan dess har jag ju gått ner till en resonabel vikt. Det är inte som att jag inte har suttit i skiten, det är mer att offermentaliteten är det som fick mig att sitta kvar. "Nej det är bara jag som fattas motivation, alla andra har det mycket lättare." Det funkar inte att säga "jag vet att det är svårt, alla har det inte lika lätt" - för det är ju jävligt självklart. Det som funkar är att faktiskt ta tag i skiten och göra något med sitt liv. Istället för att tänka på de som har lyckats som "folk med bättre förutsättningar vad gäller gener och motivation, som aldrig kan förstå vilka problem jag stöter på!" så kan man tänka på dem som sig själv om 1 år.
Anekdotisk bevisning, sure, men det som höll tillbaks mig var bara jag själv. Det var inte förr en aktiv snubbe på ett icke-så-snällt sätt sa åt mig att skärpa mig som jag faktiskt skärpte mig. Att lulla professionella offer får dem inte att ändra sig, det får dem bara att gräva sin grop djupare.

Om ordet "lulla" var oklart så menade jag det som i
lull·a·bies
A soothing song with which to lull a child to sleep.

Ja, det är klart. Det är ingen annan som har ansvar för ens liv än en själv. Problemet är att det är mycket mer än att "bara rycka upp sig" och det ska aldrig förringas.

I slutändan är det alltid du som avgör om du går ner i vikt eller inte, och att komma med bortförklaringar hjälper varken dig själv eller någon annan i din situation.

Lol