July
Tuesday 28 October 2008 photo 2/2
|
Så. Lång onödig dag, utan allt för mycket gjort... Precis som alltid-suck på mig själv.
Så jag har tänkt.
Vissa dagar går förbi, man sitter, tänker.. På dig, framför allt. På en annan, och en annan. Olika människor i mitt liv. Olika dagar med olika människor. Hur jag kommer kunna se tillbaka på mitt liv, och försöka att inte vilja minnas, för det vill jag inte. Allt jag gått igenom. Och genom att radera allt det jag just skrev, bevisade jag just att jag släppt taget om det. För mig själv.
Jag fick lära mig en sak idag. Många tror att motsatsen till kärlek är hat.. och idag insåg jag att det var fel. Hat betyder bara att man fortfarande bryr sig tillräcklig mycket om den personen för att.. ja, fortfarande bry sig att tänka på vad det finns hos den personen värt att hata. Att fortfarande bry sig. Nej, motsatsen till kärlek, vet du vad det är?
Likgiltighet. Förmågan att glömma bort en person totalt, förmågan att se förbi en blick då du inte ens märkt att blicken gavs. Förmågan att känna noll. Noll känslor, förmågan att inte ens tänka en tanke på personen även då att du nyss såg honom/henne. Och det gav mig tankeställaren, att om hat nu skulle ha varit likgiltighet, kommer då någon att någonsin kunna släppa taget? Finns det någon i denna värld som verkligen skulle kunna hata en annan människa?
Ibland, när jag ska sova, tänker jag på saker, människor, hur de beter sig mot andra, hur jag beter mig mot andra.
Ibland förstår jag hur allt hänger ihop, ibland vet jag inte vad jag ska göra.
För om det fanns en dag, en återvändsgränd i livet, då man skulle kunna skruva tillbaka tiden, rätta till sina misstag och glömma bort allt man gjort fel.. skulle du då ta chansen?
Skulle du släppa alla dina erfarenheter, i hopp om att kunna göra en bättre framtid? Skulle du kunna släppa in människor i ditt liv, som tidigare förlorat ditt förtroende? Skulle du tillåta att släppa människor inpå livet som du aldrig någonsin skulle kunna ha gjort annars?
Skulle du kunna se mig i ögonen och säga, att det liv du önskar inte redan är det liv du lever? Man lär sig.. man går vidare. Man skaffar erfarenheter och lär sig uppskatta vardagen för det man gör det till, inte för vad man önskar och begär.
Ibland undrar vi hur många människors liv vi påverkat, hur många ögonblick i en annan människans liv vi tagit del av. Ett oväntat kort, ett ögonblick som vi delat tillsammans med en total främling, i dess lyckligaste stunder..
Ibland... undrar jag om vi någonsin ska kunna acceptera varandra för de vi är. Inte för vad vi står för, inte heller för de misstag och felsteg vi tagit. Bara för den personen, som en gång kunna skratta tillsammans med dig, och fått vara lycklig, om ändå bara för ett ögonblick.
-Some are born to follow, some are born to lead.
Så jag har tänkt.
Vissa dagar går förbi, man sitter, tänker.. På dig, framför allt. På en annan, och en annan. Olika människor i mitt liv. Olika dagar med olika människor. Hur jag kommer kunna se tillbaka på mitt liv, och försöka att inte vilja minnas, för det vill jag inte. Allt jag gått igenom. Och genom att radera allt det jag just skrev, bevisade jag just att jag släppt taget om det. För mig själv.
Jag fick lära mig en sak idag. Många tror att motsatsen till kärlek är hat.. och idag insåg jag att det var fel. Hat betyder bara att man fortfarande bryr sig tillräcklig mycket om den personen för att.. ja, fortfarande bry sig att tänka på vad det finns hos den personen värt att hata. Att fortfarande bry sig. Nej, motsatsen till kärlek, vet du vad det är?
Likgiltighet. Förmågan att glömma bort en person totalt, förmågan att se förbi en blick då du inte ens märkt att blicken gavs. Förmågan att känna noll. Noll känslor, förmågan att inte ens tänka en tanke på personen även då att du nyss såg honom/henne. Och det gav mig tankeställaren, att om hat nu skulle ha varit likgiltighet, kommer då någon att någonsin kunna släppa taget? Finns det någon i denna värld som verkligen skulle kunna hata en annan människa?
Ibland, när jag ska sova, tänker jag på saker, människor, hur de beter sig mot andra, hur jag beter mig mot andra.
Ibland förstår jag hur allt hänger ihop, ibland vet jag inte vad jag ska göra.
För om det fanns en dag, en återvändsgränd i livet, då man skulle kunna skruva tillbaka tiden, rätta till sina misstag och glömma bort allt man gjort fel.. skulle du då ta chansen?
Skulle du släppa alla dina erfarenheter, i hopp om att kunna göra en bättre framtid? Skulle du kunna släppa in människor i ditt liv, som tidigare förlorat ditt förtroende? Skulle du tillåta att släppa människor inpå livet som du aldrig någonsin skulle kunna ha gjort annars?
Skulle du kunna se mig i ögonen och säga, att det liv du önskar inte redan är det liv du lever? Man lär sig.. man går vidare. Man skaffar erfarenheter och lär sig uppskatta vardagen för det man gör det till, inte för vad man önskar och begär.
Ibland undrar vi hur många människors liv vi påverkat, hur många ögonblick i en annan människans liv vi tagit del av. Ett oväntat kort, ett ögonblick som vi delat tillsammans med en total främling, i dess lyckligaste stunder..
Ibland... undrar jag om vi någonsin ska kunna acceptera varandra för de vi är. Inte för vad vi står för, inte heller för de misstag och felsteg vi tagit. Bara för den personen, som en gång kunna skratta tillsammans med dig, och fått vara lycklig, om ändå bara för ett ögonblick.
Visa toppen
Show footer