Vad är huvudsaken till varför alla människor är sårade själar? Jo, vad annars? Kärlek.
Om det inte är kärlek till en annan person, så till sig själv, djur, vad som. Bakgrunden till allt hat är kärleken. Oavsett hur man vrider och vänder på saken så är det alltid kärlek.
Detta inlägg skriver jag ikväll, för de flesta av mina tjejer mår dåligt över detta.
Och detta är även mitt sett att se på det, så snälla säg till om ni tycker annat.
Första och främst, att vara i ett förhållande krävs två motparter. Om inte en kämpar, finns det inget att kämpa för. Ett förhållande byggt på lögner, är inget förhållande. En gång otrogen i ett förhållande, kommer betyda otrogen för resten av DET förhållandet. Kommer aldrig finnas full tillit, kommer aldrig vara ärligt lycklig. Om man börjar störa sig på den andra personen, är det något fel. Om man börjar kalla den andra personen för elaka namn, är det också något fel, om inte i förhållandet så i ordlistan. Om man börjar försöka ta tid för sig själv, innebär det att förhållandet har blivit för tungt. Om man försöker hitta uppmärksamhet av någon annan, betyder det att något fattas.

Alla dessa är konstaterande som alla vet om. Ändå är det så lätt att se genom fingrarna när man väl är inne i ett förhållande. Att tro att det kommer ordna sig, om du bara kämpar lite till. Guess what? Vi kommer tillbaka till den punkten om att man är två i ett förhållande. Om det bara är du som ringer, bara du som skickar meddelande först, om det jämt är du som frågar om ni ska tillbringa kvällen tillsammans är du ensam i ett förhållande och din kärlek håller helt enkelt fast vid tryggheten.
Hör så många som säger att si och så många månader gör skillnad om hur ont det kommer göra att göra slut med någon, skitsnack? Man kan vara tillsammans med någon 2 månader eller 2 år, hur ont det kommer kännas beror väl ändå på hur pass mycket man älskar den personen?
Och beroende hur pass mycket man respekterar sig själv, och andra i sin omgivning självklart, de som måste finnas där och se på när du gråter och mår dåligt, avgör hur länge man kommer stanna i ett förhållande som man inte mår bra i, inte hur mycket man älskar just den personen. Uppenbarligen hade han/hon inte fått dig att må dåligt i erat förhållande om han/hon verkligen kämpade för er och älskade dig över allt annat. Varför skulle han/hon isf vilja vara orsaken till varför du sitter och gråter?

Finns så mycket jag skulle vilja säga till er, finns så mycket rätt och fel enligt mig, men saken är att när man är i ett förhållande lyssnar man på råd ena stunden, och sen när man ser den där personen som betyder mest spelar inget annat någon roll. Han/hon pussar dig så där som bara den personen kan och säger att han/hon älskar dig, och då försvinner allt det där som dina vänner just sagt om att bry sig om sig själv, och du halkar tillbaka igen. Endast för att gå upp nästa dag igen, nästa vecka, och det slutar med att det är du som sitter hemma ensam och gråter och försöker få honom/henne att förstå, VARFÖR du är ledsen och hur den personen skulle kunna fixa det...
Det går inte ändra någon som inte vill ändras, det går inte att få någon annan att tycka synd om dig såvida den personen inte vill tycka synd om dig..
Först när ni inser att kärleken gör ondast när någon vi älskar är skälen till varför vi sitter och gråter, först då kommer ni inse att även om det gör ont när man gör slut, även om man måste somna in varje kväll utan den där varma ryggen att gosa mot, utan att kunna låna en stor tröja att sova i, utan att få vakna upp och få se dom där jävla söta ögonen varje morgon, så går det över.
Och inte nog med det, efter den där första gången lär vi oss även att livet faktiskt går vidare, och först när man träffar någon ny kommer man förstå allt det där om att livet inte tar slut för ens livs kärlek inte längre finns där.
Som sagt, man vet vad man har när man har det, och nöjer sig med det, och inte förrens man börjat bry sig om sig själv och gått vidare, inser man vad man haft och får se vad det är man skulle kunna få.
Bara enligt mig,
en sån här kväll som denna, då de flesta verkar ha förlorat hoppet totalt..

Kunde inte skrivit det bättre själv!