July
Monday 20 April 2009 photo 1/1
|
Vad gör man när man är 1 mm ifrån att ge upp? Jag ORKAR inte skolan. Jag klarar inte av det.. 45 dagar kvar.. 27 skoldagar kvar.. (jag håller inte koll) Jag vet att det är så ynka lite tillskillnad från vad vi redan har gått i skolan..
12 år.. ca 4380 dagar sen man började 1:an. Nu är det 45 dagar kvar..
Det blev hemmadag. Mitt huvud var ett slagfält idag på morgonen och hur jag än kämpade så kunde jag inte lyfta ens armen förräns klockan 1 idag.
Det suuger, ungefär som tillexempel att mina planer för framtiden inte inkluderar att jag träffar någon. Därför kan jag inte träffa någon, då kan alla planer förstöras. Och jag vill inte det, för jag är sååååå nära för att nå äkta frihet!
Så iallafall tills skolan är över och jag skaffat mitt körkort kan jag inte träffa någon. Det går inte. Jag har kämpat för mycket för de.
Och jag vågar inte heller. Jag kan ha mina små förälskelser, för de mesta hålls de endast i mitt huvud, ibland når de lite längre än så. Men jag vågar inte heller. För förra gången grät jag mig till sömns i 3 veckor, innan jag insåg att det var okey att gråta och sakna någon, och helt plötsligt gjorde det inte så ont längre. Men jag vet även att skulle jag satsa på någon så gör jag det helhjärtat,
och det är som att be att få sitt känslor förstörda. Troligtvis mest från mitt håll, eftersom jag har tendens till att förstöra allt jag tar i^^
Nu är det slut på alla negativa tankar. Ska lägga mitt huvud på min kudde i min ensamma dubbelsäng, tycka om det och sova. Tills jag vaknar imorgon och inser att kvällstankar är det farligaste som finns. Men det är okey.. Jag räknar dagarna, eftersom klockan är över tolv så som sagt, 45 dagar kvar. Om 45 dagar står vi i våra vita studentklänningar och studenmössor:
-Student 2009, det var då vi fick tillbaka våran frihet för första gången på 12 år<3
12 år.. ca 4380 dagar sen man började 1:an. Nu är det 45 dagar kvar..
Det blev hemmadag. Mitt huvud var ett slagfält idag på morgonen och hur jag än kämpade så kunde jag inte lyfta ens armen förräns klockan 1 idag.
Det suuger, ungefär som tillexempel att mina planer för framtiden inte inkluderar att jag träffar någon. Därför kan jag inte träffa någon, då kan alla planer förstöras. Och jag vill inte det, för jag är sååååå nära för att nå äkta frihet!
Så iallafall tills skolan är över och jag skaffat mitt körkort kan jag inte träffa någon. Det går inte. Jag har kämpat för mycket för de.
Och jag vågar inte heller. Jag kan ha mina små förälskelser, för de mesta hålls de endast i mitt huvud, ibland når de lite längre än så. Men jag vågar inte heller. För förra gången grät jag mig till sömns i 3 veckor, innan jag insåg att det var okey att gråta och sakna någon, och helt plötsligt gjorde det inte så ont längre. Men jag vet även att skulle jag satsa på någon så gör jag det helhjärtat,
och det är som att be att få sitt känslor förstörda. Troligtvis mest från mitt håll, eftersom jag har tendens till att förstöra allt jag tar i^^
Nu är det slut på alla negativa tankar. Ska lägga mitt huvud på min kudde i min ensamma dubbelsäng, tycka om det och sova. Tills jag vaknar imorgon och inser att kvällstankar är det farligaste som finns. Men det är okey.. Jag räknar dagarna, eftersom klockan är över tolv så som sagt, 45 dagar kvar. Om 45 dagar står vi i våra vita studentklänningar och studenmössor:
-Student 2009, det var då vi fick tillbaka våran frihet för första gången på 12 år<3
Comment the photo
"Men jag vet även att skulle jag satsa på någon så gör jag det helhjärtat,
och det är som att be att få sitt känslor förstörda. Troligtvis mest från mitt håll, eftersom jag har tendens till att förstöra allt jag tar i^^"
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/pilllan/358286056/
Visa toppen
Show footer