april
måndag 28 mars 2011 bild 6/12
|
Rovdjur är hästens fiender
Rovdjur är hästens naturliga fiender och betyder rent instinktivt livsfara för hästen.
Hästar uppfattar oss människor som rovdjur därför att vi äter kött, vilket hästarna kan känna på lukten .
Vår lukt , det sätt vi rör oss på samt vårt särr att reagera i olika situationer bevisar för hästen att vi är "rovdjur" .
Människan är därför enligt naturens lagar en av hästens fiender.
Man kan se några av dessa reaktionsmönster som liknar rovdjurets , när vi till exempel tappar ett glas eller ett djur håller på att smita ifrån oss.
I bägge fallen reagerar vi med att gripa tag i objektet för att hålla kvar det.
Om vi blir förskräckta spänner vi oss dessutom i hela kroppen och håller extra hårt i exempelvis ledstången eller partnerns hand , ett sorts reaktionsmönster som dessvärre påverkar hästarna i negativ riktning .
Hästar upplever sådana reaktioner gång på gång och känner även av dom på sina egna kroppar.
Om en häst känner att den är fri att fly grips den inte av panil om den möter ett rovdjur.
Itället kommer hästen oftast att först bedömma situationen innan den flyr undan.
Det är ju inte säkert at rovdjuret är hungrigt, och isåfall finns det ju ingen anledning till att använda energi för att fly.
Denna frihet fråntas ofta hästen när den är tillsammans med människan.
Människan binder i regel upp hästen när den ska ryktas ochden hålls i strama tyglar så att ryttaren kan känna att hästen inte kan springa iväg.
Uppstår det en situation där hästen blir rädd, tar ryttaren oftast ett fastare tag i tyglarna samtidigt som han skänklar hästen.
Härigenom uppkommer en kedjereaktion - ju hårdare ryttaren håller i tyglarna och skänklar, desto mer tror hästen att det är fara å färde.
Det är svårt för oss att släppa detta reaktionsmönster , men vi måste tro att hästen inte medvetet vill störa oss och vår ridning.
De reagerar minst lika instinktivt som vi, men tyvärr får hästen skulden om olyckan är framme.
Hästen kan via vårt kroppsspråk avläsa
det språk den själv förstår .
Därmed kan också lära sig att se människan både som sin ledare och som sin kärleksfulla "mor" .
Vi kan aldrig lära oss att "tala" hästens språk som på exakt samma sätt som hästen, men med en viss "brytning" kan det iallafall bli möjligt att komminucera på ett språk som uppfattas som hästens eget.
Hästens språk är så fint att endast ett snabbt öga klarar att uppfatta den fulländande kommunikarionen .
Det är endast görligt för "rovdjuret" ( människan) att kommunicera med flyktdjuret ( hästen ) om rovdjuret försöker tänka som ett flyktdjur.
Rovdjur är hästens fiender
Rovdjur är hästens naturliga fiender och betyder rent instinktivt livsfara för hästen.
Hästar uppfattar oss människor som rovdjur därför att vi äter kött, vilket hästarna kan känna på lukten .
Vår lukt , det sätt vi rör oss på samt vårt särr att reagera i olika situationer bevisar för hästen att vi är "rovdjur" .
Människan är därför enligt naturens lagar en av hästens fiender.
Man kan se några av dessa reaktionsmönster som liknar rovdjurets , när vi till exempel tappar ett glas eller ett djur håller på att smita ifrån oss.
I bägge fallen reagerar vi med att gripa tag i objektet för att hålla kvar det.
Om vi blir förskräckta spänner vi oss dessutom i hela kroppen och håller extra hårt i exempelvis ledstången eller partnerns hand , ett sorts reaktionsmönster som dessvärre påverkar hästarna i negativ riktning .
Hästar upplever sådana reaktioner gång på gång och känner även av dom på sina egna kroppar.
Om en häst känner att den är fri att fly grips den inte av panil om den möter ett rovdjur.
Itället kommer hästen oftast att först bedömma situationen innan den flyr undan.
Det är ju inte säkert at rovdjuret är hungrigt, och isåfall finns det ju ingen anledning till att använda energi för att fly.
Denna frihet fråntas ofta hästen när den är tillsammans med människan.
Människan binder i regel upp hästen när den ska ryktas ochden hålls i strama tyglar så att ryttaren kan känna att hästen inte kan springa iväg.
Uppstår det en situation där hästen blir rädd, tar ryttaren oftast ett fastare tag i tyglarna samtidigt som han skänklar hästen.
Härigenom uppkommer en kedjereaktion - ju hårdare ryttaren håller i tyglarna och skänklar, desto mer tror hästen att det är fara å färde.
Det är svårt för oss att släppa detta reaktionsmönster , men vi måste tro att hästen inte medvetet vill störa oss och vår ridning.
De reagerar minst lika instinktivt som vi, men tyvärr får hästen skulden om olyckan är framme.
Hästen kan via vårt kroppsspråk avläsa
det språk den själv förstår .
Därmed kan också lära sig att se människan både som sin ledare och som sin kärleksfulla "mor" .
Vi kan aldrig lära oss att "tala" hästens språk som på exakt samma sätt som hästen, men med en viss "brytning" kan det iallafall bli möjligt att komminucera på ett språk som uppfattas som hästens eget.
Hästens språk är så fint att endast ett snabbt öga klarar att uppfatta den fulländande kommunikarionen .
Det är endast görligt för "rovdjuret" ( människan) att kommunicera med flyktdjuret ( hästen ) om rovdjuret försöker tänka som ett flyktdjur.
Rovdjur är hästens naturliga fiender och betyder rent instinktivt livsfara för hästen.
Hästar uppfattar oss människor som rovdjur därför att vi äter kött, vilket hästarna kan känna på lukten .
Vår lukt , det sätt vi rör oss på samt vårt särr att reagera i olika situationer bevisar för hästen att vi är "rovdjur" .
Människan är därför enligt naturens lagar en av hästens fiender.
Man kan se några av dessa reaktionsmönster som liknar rovdjurets , när vi till exempel tappar ett glas eller ett djur håller på att smita ifrån oss.
I bägge fallen reagerar vi med att gripa tag i objektet för att hålla kvar det.
Om vi blir förskräckta spänner vi oss dessutom i hela kroppen och håller extra hårt i exempelvis ledstången eller partnerns hand , ett sorts reaktionsmönster som dessvärre påverkar hästarna i negativ riktning .
Hästar upplever sådana reaktioner gång på gång och känner även av dom på sina egna kroppar.
Om en häst känner att den är fri att fly grips den inte av panil om den möter ett rovdjur.
Itället kommer hästen oftast att först bedömma situationen innan den flyr undan.
Det är ju inte säkert at rovdjuret är hungrigt, och isåfall finns det ju ingen anledning till att använda energi för att fly.
Denna frihet fråntas ofta hästen när den är tillsammans med människan.
Människan binder i regel upp hästen när den ska ryktas ochden hålls i strama tyglar så att ryttaren kan känna att hästen inte kan springa iväg.
Uppstår det en situation där hästen blir rädd, tar ryttaren oftast ett fastare tag i tyglarna samtidigt som han skänklar hästen.
Härigenom uppkommer en kedjereaktion - ju hårdare ryttaren håller i tyglarna och skänklar, desto mer tror hästen att det är fara å färde.
Det är svårt för oss att släppa detta reaktionsmönster , men vi måste tro att hästen inte medvetet vill störa oss och vår ridning.
De reagerar minst lika instinktivt som vi, men tyvärr får hästen skulden om olyckan är framme.
Hästen kan via vårt kroppsspråk avläsa
det språk den själv förstår .
Därmed kan också lära sig att se människan både som sin ledare och som sin kärleksfulla "mor" .
Vi kan aldrig lära oss att "tala" hästens språk som på exakt samma sätt som hästen, men med en viss "brytning" kan det iallafall bli möjligt att komminucera på ett språk som uppfattas som hästens eget.
Hästens språk är så fint att endast ett snabbt öga klarar att uppfatta den fulländande kommunikarionen .
Det är endast görligt för "rovdjuret" ( människan) att kommunicera med flyktdjuret ( hästen ) om rovdjuret försöker tänka som ett flyktdjur.
Annons
Kommentera bilden
BREAKFAST
fre 11 mar 2016 17:21
bra svenska... om jag var din lärrare skulle jag ge dig ett A, eller vet du vad? 69 A:n
2 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/pimpelsbestis/487272733/
Visa toppen
Visa sidfoten