Monday 18 May 2009 photo 1/1
|
Okeej, nu tänker jag härma alla andra och försöka skriva en såndär "millång text"
Allt började med den arroganta playern jag var för ett år sen, ni vet då jag hängde med llull och dom? Jag träffade Mixx och hon gjorde mig sånn, då trivdes jag med mitt liv, kanske inte var särsklidt schysst mot andra men jag trivdes..
Sen gick det några månader, jag träffade "den dära" My, hon fick mig att uppleva någonting som var helt nytt för mig, den dära känslan man känner när man känner sig beroende av någon och man känner sig sådära hjälplös ni vet? Det gick väll någon månad och sen var vi tillsammans, jag mådde riktigt bra. (: Sen så kom dagen som jag visste skulle komma förr eller senare då det inte höll längre, hon sa att det var slut. Jag kände då att jag borde ha vart helt förkrossad men förvåningsvärt nog så var jag inte det..
Livet flöt på som vanligt men jag blev osäker, jag visste ju inte riktigt var det var för skumm känsla som jag hade känt med My...
Sedan så kom jag in i gänget "på riktigt" och träffade Linda.. Då igen kände jag den där konstiga känslan, den som får det att pirra i magen varje gång du hör personens namn. Det gick väll några veckor med Linda sedan fick jag en söndags morgon höra att hon inte kunde vara med mig längre för att hon gillade en annan..
Detta schockade mig för godtrogen som jag var så tycke jag ju att ingen annan kunde vara bättre än mig? Då gled jag sakta tilbaks till playern som fanns kvar sen förut, Och jag hade patetiskt nog gjort ett försök på alla tjejer i vårat gäng när jag träffade "henne". Louise, tjejen med den enorma utstrålningen som kunde få nästan vem som hellst glad oavsett hur ledsen han/hon var. Redan efter en vecka var jag helt såld på henne, jag hade aldrig känt så starkt så snabbt för någon tidigare, det har jag ännu inte gjort.. Men hur som hellst, vi blev officiellt tillsammans lördagen den åttonde november klockan 20:23, jag vet.. Lite patetiskt att komma ihåg det men ändå >__>
Med henne vid min sida levde jag, alla bekymmer liksom bara flöt av mig.. Livet lekte och mitt humör var på topp. (: Sedan kom den dagen då mitt liv blev ruiner.. Den natten kommer jag nog aldrig att glömma bort.. Men mina vänner fanns där för mig och stöttade mig<3! Speciellt "Du"! Detta hände för fyra månader sen och först nu vågar jag erkänna för mig själv att jag behöver anti-depressiva, Ni har varit till väldigt stor hjälp och jag vet att jag har gjort många utav er ont, och för detta vill jag be om ursäkt. Ber inte om erat medlidande eller någonting sådant, behövde bara skriva av mig..
NEJ MEN SKA VI INTE BÖRJA KNARKA LITE OCKSÅ?
Tänkte mest att det skulle bli någon rad :P
Och du har haft 4-5 flickvänner sen dess? (Tror det var 4-5, håller inte räkningen)
Säger inte det nånting om att du isf har gått tillbaka till livsstilen innan du träffade My?
Jag är fortfarande din kompis och så. Men jag kan berätta en sak för dig. Du är en trevlig kille och jag tycker om att umgås med dig.
Men så fort det börjar handla om kärlek eller liknande förstår jag mig inte på dig alls.
Aja, kändes bra att ha det sagt...
Ha det underbart nu!^^
26 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/pingviin/368733476/