March
Saturday 13 February 2010 photo 1/4
|
mmmmh.
Är trött på att spela lycklig och glad,för de känns ingen mening, när jag ser på mitt liv idag,letar efter en utväg den sitter fast
sanningen i den är att jag mår ofta riktigt kasst.
stänger ögonen blundar vill komma bort men vaknar upp på samma plats, och söker efter hopp, hoppas man får känna lycka och kärlek.
för om de är något jag behöver, så är det din närhet, ber till gud varje dag om en förbättring,lever kvar i samma skit utan någon förbättring, orkar inte mer känns som att jag dränks i min egna smärta vill inte mer
det gör ont i mitt hjärta, har börjat tvivla på att det kommer bli bra igen,vill kunna skratta men jag gråter dagligen
behöver att ljus som leder mej på rätta vägen,var finns den ängeln som finns där i alla lägen?
Vill inte leva kvar i en värld som är svart, är trött på att somna i tårar,varje natt vill kunna skratta som ni, kunna leva som ni,någonting saknas, det som var mitt liv.
Smärtan växer som varje dag som går, lever kvar i skiten medan dagen blir till år.känner sständigt oro, söker efter svar
bort där man slipper vakna, men intalar mej själv, att det blir bra snart igen, även om jag redan vet att det är kört för länge sen, söker efter livsbalans men faller bara mer, vet du hur det känns?
när kroppen inte orkar mer, mitt liv börjar likna ett pisk regn, det har hänt så många gånger, o det händer igen men ja glever kvar på hoppet, men för vad?
Alla kommer endå säga hejdå någon dag, så vad spelar de för roll?
ge mej ett svar, för när vet ni?när de är min tur, att ligga begravd.
Är trött på att spela lycklig och glad,för de känns ingen mening, när jag ser på mitt liv idag,letar efter en utväg den sitter fast
sanningen i den är att jag mår ofta riktigt kasst.
stänger ögonen blundar vill komma bort men vaknar upp på samma plats, och söker efter hopp, hoppas man får känna lycka och kärlek.
för om de är något jag behöver, så är det din närhet, ber till gud varje dag om en förbättring,lever kvar i samma skit utan någon förbättring, orkar inte mer känns som att jag dränks i min egna smärta vill inte mer
det gör ont i mitt hjärta, har börjat tvivla på att det kommer bli bra igen,vill kunna skratta men jag gråter dagligen
behöver att ljus som leder mej på rätta vägen,var finns den ängeln som finns där i alla lägen?
Vill inte leva kvar i en värld som är svart, är trött på att somna i tårar,varje natt vill kunna skratta som ni, kunna leva som ni,någonting saknas, det som var mitt liv.
Smärtan växer som varje dag som går, lever kvar i skiten medan dagen blir till år.känner sständigt oro, söker efter svar
bort där man slipper vakna, men intalar mej själv, att det blir bra snart igen, även om jag redan vet att det är kört för länge sen, söker efter livsbalans men faller bara mer, vet du hur det känns?
när kroppen inte orkar mer, mitt liv börjar likna ett pisk regn, det har hänt så många gånger, o det händer igen men ja glever kvar på hoppet, men för vad?
Alla kommer endå säga hejdå någon dag, så vad spelar de för roll?
ge mej ett svar, för när vet ni?när de är min tur, att ligga begravd.
Visa toppen
Show footer