November
Sunday 22 May 2011 photo 2/2
|
Ett ljus i mörkret
Jag är en tjej, en liten och känslig tjej, har haft en snurrig uppväxt och har inte kommit överens med allt och alla vilket menas på att jag inte har förtroende för alla, alltså att jag inte litar på vissa personer. Jag önskar att jag hade en ljus bakgrund, utan slagsmål, utan misshandel, utan våldtäkter och utan en massa tjafs, jag skulle vilja leva ett annat liv! Jag känner att både du och jag ska kunna leva att riktigt liv, ska kunna leva med rättvisa och förtroende.
De gånger där jag har haft det som värst är de gångerna man bara vill glömma bort, bara helt borta vill jag att dem ska vara! Jag vill så mycket.
Jag har det inte lätt, jag lever i kris och är inblandad i socialförvaltningen. Jag bor inte hemma längre och jag har svårt att tro att jag, en sådan "fin" person är uppväxt på ett sådant helvete, bland droger, alkohol, sex och misshandel. Känner att jag bara vill bort här ifrån, ifrån denna sagolika värld.
Jo, jag är den personen som tänker på andras problem innan jag tänker på mina, vem vill att sina kompisar ska må dåligt? Vad är det för kompisar? Men ändå ibland så måste man tänka på sina egna problem/misstag och så vidare. Känner att detta är ett onödigt ämne att ta upp, men jag vill berätta för folk hur jag känner, tycker och tänker!
Jag är en tjej som varit mobbad i lågstadiet och sedan "populär" i högstadiet, jag är en sådan person som är hur emot mobbing som helst! Jag verkligen skulle dödat för att få bort mobbing.
Nu kommer vi till det uppsatsen ska handla om. Alltså hur jag får tillbaka kraften när jag och en viktig person till mig bråkat, tjafsat om vad som helts, små bråkat som saker som är helt onödiga!
Under all dess tid så har jag försökt komma undan allt detta skit som hänt, flyttat från mina föräldrar, sagt upp kontakten med gamla vänner, slutat med allt "kriminellt", eller i alla fall det mesta! Och börjat fått någon att prata med, umgås med och verkligen lita på. Känner att jag mår bättre och bättre för varje dag!
När jag mår dåligt så har jag alltid någon att prata med, till exempel min fosterfamiljs föräldrar, sedan finns ju socialen, mina föräldrar så klart och min underbara pojkvän. Och jag skriver och målar när jag känner för det och när jag tycker att jag vill bevisa mina känslor på ett annat sätt.
Nu när jag kommit såhär långt i livet och tagit tag i mina problem så är jag nu en liten med uppklararde problem men fortfarande en snurrig uppväxt som jag nästan glömt helt! Jag mår bra över det jag gjort och jag är så stolt över mig själv. Så nu börjar jag komma från mörkret till ljuset och äntligen se solskenet som jag inte såg förr.
Annons
Camera info
Camera U1i
Focal length 6 mm
Aperture f/2.8
Shutter 1/46 s
ISO 80
Visa toppen
Show footer