Det vackraste stunden i livet var den när du kom, och allt var förbjudet. Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om, för det ekar i huvudet. Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon och de himmelska ben som jag ville förtära, de gick därifrån. Och jag somna' den natten i tron på att allt var en del i en kärlekshistoria. Men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel när jag gav dig en gloria. Och det blod som trodde var stilla det fick du att rinna, och den uppgivna röst som jag nyttja så illa fick du att försvinna. Så kom änglar! Kom älvor! Det börjar bli kallt. Graderna sjunker så fort överrallt, och det hjärta, som skulle bli ditt på nåt vis, fryser nu sakta till is. Natten som kom sov du vaken och drömde om allt som vi kunnat göra. Om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt, och om nån att beröra. Och jag kunde ha gett vad som helst för att höra den tanken men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten. (Jag liksom föll över kanten) Den jävligaste stunden i livet var den när du gick och allt var förlorat. Där satt jag med mina grönbruna ögon och såg med blåögd blick allt jag hade förstorat Så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne nån annanstans.

Annons

The photo has no tags

March 2010