February
Tuesday 15 June 2010 photo 1/2
|
Fred perry
vid besiktningen av min ponny idag, visade han orytmik i sina bakben. vilket betyder att efter böjprovet vågade han inte ta för sig tillräkligt på de böjda benet. han visade sig mer orytmik och nästintill hälta på böjt spår, alltså gick han inte igenom.
vid röntken senare efter ett lass med lugnande, fick vi en diagnos som jag förstod hette glidledsartros - början till kotledsinflamation dock har den inte utveklats så långt och ger därför ingen större inverkan på hästen än! . alltså är chansen större att han blir bra, men fortfarande där är något som är fel och det går inte att förneka, det måste behandlas och eftersom det är på kommet i god tid hoppas jag innerligt att det blir bra.
vad detta beror på trodde vetrinären är av åldern på min ponny då det är en vanlig förklaring till problemet , men jag tror personligen att det är mitt fel, då freddy bara är 10 år gammal. varför han har fått det kan jag dock inte förklara bara det att jag tar på mig skulden eftersom jag är ägare till honom och jag har därmed uppsyn över hans hälsa.
de vanligaste orsakerna är : ålder, ridning på dåligt underlag, dålig ridning i sig och så vidare.
saken är inte det att han är sjuk, eller att jag står i skuld till det. sjävla grejen är att mitt i den panik jag hade kom jag fram till att jag inte orkade ha en sjuk häst, jag pallade inte se freddy hängig med två kala fläckar på bakhaserna. detta leder vidare till sak nummer två, på vägen hem grät jag förståss. hela vägen hem fram till stallet när jag såg en av de andra hästarna bli tränade. Och jag struntar i om jag aldrig mer får träna , för jag vill det inte heller. tävla, absolut inte. jag älskar min ponny mer än vad jag har förnufft till och jag beslutar här och nu att jag bryr mig inte om han aldrig mer får anstränga sig, så länga han lever smärfritt så är jag berädd att betala varenda räkning.
Freddy är min bästa vänn och bara för att jag hade idioti till en halv skara människor och gjorde så här mot honom så betyder det inte att jag tänker lämna honom i sticket, jag står mitt kast och tänker aldrig någonsin köpa en ny häst som jag kan utsätta för det här, däremot tänker jag ha kvar min ponny och hjälpa honom att bli frisk, och som det minsta förlåt jag kan ge honom tänker jag också älska honom som jag alltid gjort
vid röntken senare efter ett lass med lugnande, fick vi en diagnos som jag förstod hette glidledsartros - början till kotledsinflamation dock har den inte utveklats så långt och ger därför ingen större inverkan på hästen än! . alltså är chansen större att han blir bra, men fortfarande där är något som är fel och det går inte att förneka, det måste behandlas och eftersom det är på kommet i god tid hoppas jag innerligt att det blir bra.
vad detta beror på trodde vetrinären är av åldern på min ponny då det är en vanlig förklaring till problemet , men jag tror personligen att det är mitt fel, då freddy bara är 10 år gammal. varför han har fått det kan jag dock inte förklara bara det att jag tar på mig skulden eftersom jag är ägare till honom och jag har därmed uppsyn över hans hälsa.
de vanligaste orsakerna är : ålder, ridning på dåligt underlag, dålig ridning i sig och så vidare.
saken är inte det att han är sjuk, eller att jag står i skuld till det. sjävla grejen är att mitt i den panik jag hade kom jag fram till att jag inte orkade ha en sjuk häst, jag pallade inte se freddy hängig med två kala fläckar på bakhaserna. detta leder vidare till sak nummer två, på vägen hem grät jag förståss. hela vägen hem fram till stallet när jag såg en av de andra hästarna bli tränade. Och jag struntar i om jag aldrig mer får träna , för jag vill det inte heller. tävla, absolut inte. jag älskar min ponny mer än vad jag har förnufft till och jag beslutar här och nu att jag bryr mig inte om han aldrig mer får anstränga sig, så länga han lever smärfritt så är jag berädd att betala varenda räkning.
Freddy är min bästa vänn och bara för att jag hade idioti till en halv skara människor och gjorde så här mot honom så betyder det inte att jag tänker lämna honom i sticket, jag står mitt kast och tänker aldrig någonsin köpa en ny häst som jag kan utsätta för det här, däremot tänker jag ha kvar min ponny och hjälpa honom att bli frisk, och som det minsta förlåt jag kan ge honom tänker jag också älska honom som jag alltid gjort
Comment the photo
tack <3
Jag har gråtit floder över att jag har sålt honom men om jag ska se sanningen i vitögat så vet jag att han kommer aldrig att hitta ett hem om är mer kärleksfullt som ditt! Det finns ingen på denna jord som kan älska honom mer än vad du kan!.
Jag har alltid älskat den ponnyn och jag har ett ärrat hjärta av att jag blev tvungen att sälja honom men i slutändan så var de det bästa som skulle kunna hända honom!
Med detta vill jag säga till dig att jag älskar dig för du är den personen jag skulle vilja vara. Jag vill vara lika osjälvisk som du är!
Säg till om det någonsin finns något jag kan göra för er för jag skulle göra allt!<3
Älskar er!<3
men du får komma i alla fall, jag saknar dig så
29 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/placeoflife/461991617/
Visa toppen
Show footer