2008

ja, det har vart ett annurlunda år. Flyttade ifrån tryggheten i mitt älskade sollentuna. bort från mitt rum, mina kompisar, skolan, allt. utom simningen. de simmade ju i långbro, det va skönt. majsan, ebba, johanna, stoffe, sayna, sofia... orkar inte skriva upp alla namnen, men de vet vilka som betyder (all though majsan, ebba, johanna och stoffe betyder liite mer..). året är liksom upp delat, jan-mars, april-somarlovet, sommarlovet, höstterminen. januari-mars var väll helvetet. fy fan vad jpbbigt det va. men london, när vi var i london. minnen for life. Vet inte om jag kommer träffa dom människorna någonsin igen, och jag kommer kanske aldrig ha chansen att tala om hur mycket dom berörde mig och betyder för mig. abbey road, middagen, promenaden, allt. och sen 9 (the Cure) feb med pappa, det var så bra, vilket känns så jobbigt, efter de som hände exalt en månad efter. det gjorde så ont då, för att jag visste på ett sett att det skulle hända, ändå utsatte jag mig för det. jag utsatta mig och vanessa och john och lisa för det. det var mitt fel, och det känns fördjävligt. alla säger att det inte var mitt fel. men jag visste juu att det skulle hända förr eller senare, och ändå envisades jag med att komma. och nu så här, nästan ett år senare känns det skit. som sagt, januari-februrai-mars var helvetet. Vändings punkten va 29 mars, simple plan konserten. med maja, det va så roligt. efter det blev det bara bättre. och min födelsedag, fy fan vad flumm hela den dagen var!! när vi skulle storma lilla småstjärnorna, när vi skulle "ta en genväg" till hanna, och sen när hanna amanda o jag spelade innebandy XD och i maj hände det värsta, skit i det som hände med pappa, skit i allt det, sista tävlingen för tureberg... fy fan... jag kommer ihåg känslan när jag satt där helt yr i omklädnings rummet och hör speakern säga "Jessicah Eeedwards, tureberg, bana 5" jag fick aldrig simma min sista tävling för tureberg... sen blev allt svart igen..., men sen kommer juni och sommarlovet =) skolavslutningen, när vi bakade den där tårtan, och dansade vid "dansbanan" och skulle ta den där bilden på bänken XD och sen när vi firade Lis födelsedag i husvagnen, när vi gick mitt i vägen klockan fyra på morgonen och allt det där... då var livet perfekt. och sen gick det bara så jävla fort. morfar dog. bara sådär. jag kommer ihåg när vi satt där på sjukhuset och doktorn sa att han inte skulle klara det. 'det är inte på riktigt, sånt här händer inte mig, sånt händer bara inte, det går inte, inte nu när allt äntligen blivigt bra..' men jo. det hände mig, då när allting vart så perfekt. dagen efter åkte jag till skåne. jag fattar inte. sorgen kom när vi kom hem. resten av sommarlovet är bara blurrigt nu. och sen höstterminen. jag har nog aldrig mått så dåligt så länge. jag har mått dåligare, men då är det kortare tid, men nu har det vart flera måndader. har bara varit inlåst i mig själv. kan inte gråta längre. det finns inget kvar. har inte mått dåligt igentligen, bara vart så tom.

-

tack pernilla, clara, amanda, li, louise, hanna, felicia, sofia, stoffe, timmy, hampus, lollobollo, rebecka k, ebba, johanna och majsan och alla andra som inte svikit. tack till er som funnits för mig och fått mig skratta flera gånger, utan er hade jag inte klarat mig. jag vet att jag har vart en riktigt pain in the as ibland, men vissa har bara stannat där ändå. tack tack tack tack x 1000. kan aldrig tacka er nog.

2008 har fått mig att inse vilka som betyder, jag har förstått en massa saker jag inte förstått tidigare, jag har sett saker som jag inte sett förut, och det har gjort ont som fan. tro mig, det jag har gått igenom i år önksar jag ingen. visserligen finns det en person som jag inte nämnt alls för att på ett sett är han inte ens värd att nämnas, men har krossade mitt hjärta riktigt ordentligt. att någon man älskade som älskade en tillbax så mycket kunde krossa ens hjärta så hårt. han krossa inte mitt hjära i två, tre eller fyra delar. nej i miljontals små bitar. vissa bitar tror jag har försvunnit så mitt hjärta aldrig kommer bli helt igen, och det är inte på långa vägar nu ens i närheten av helt, men jag ska bygga upp det sakta sakta och hoppas att ingen kommer krossa det lika hårt igen.

(längre version finns på dakook.blogg.se om ngn e intreserad =))

-

2oo9 ska bli så jävla mkt bättre... eller hur?

sviker dig aldrig <3 2009 ska bli feting mycket bättre.