February
Monday 9 January 2012 photo 1/1
|
http://sophiegoesbad.blogg.se/
Nej. Jag vill inte fortsätta utan dig. Det går inte. Jag har trott både det ena och det andra den senaste tiden. Ibland har jag trott att jag glömt dig, kommit över dig medan ibland så är det bara dig jag vill ha och behöver. Jag vet inte varför jag känner så. Men låter jag mig tänka igenom allt vi gått igenom och allt vi gjort, så vet jag om, i djupet av mitt krossade hjärta, att det är dig jag vill ha. Inte bara vill ha, utan behöver, som jag vill leva mitt liv med. I mina ögon är allt och alla värt en andra chans - även vi. Vi må vara olika, men det är inget som ska kunna hindra kärleken. Sedan har vi båda förändrats rejält sedan uppbrottet, och det tror jag gör mycket för den där andra chansen jag nämnde. Jag bär min ring. Och vet du vad? Det känns bra. Alla flashbacks jag får hela tiden.. De är jobbiga men de påminner mig om att vi en gång var ett par, att vi älskade varandra.
Jag har ett minne angående ringen, det är faktiskt lite roligt men minns inga direkt smådetaljer, men det får funka ändå.
Vi var hos dig och låg och småpratade och fjantade oss i sängen som vanligt (det var nog det vi gjorde mest, haha). Så ligger jag och håller på med händerna av någon anledning, sätter handen framför ansiktet och går från skrattig och fnissig till rädd och klump i magen - jag hade inte ringen på mig. Samma sekund minns jag: Jag tog av den när jag skulle duscha! Fan! Du bara skrattade åt mig och min reaktion, medan jag ringer mamma i panik och säger att hon måste ta med den morgonen efter och lämna till mig innan hon åker till jobbet. Och det gör hon. Den lilla ringen kom hon med till mig och det betydde mycket för mig att hon tog våran förlovning så seriöst, att hon gjorde mig den tjänsten. Jag menar, jag känner min mamma. Hon hade inte kommit inom med mina p-piller eller en tröja om det skulle behövas, men ringen kom hon med. Så jäkla snällt.
Nej... Det känns tomt på vänster ringfinger, det gör det. Jävla skit. Varför saknar jag dig så förbannat när jag inte får dig? Jag hoppas att vi kan lösa detta. Nytt år - nya tag. Men också förändringar.
För exakt två år sedan lade jag upp detta här på bdb, samma datum. : http://dayviews.com/playarn/436818553/
Nej. Jag vill inte fortsätta utan dig. Det går inte. Jag har trott både det ena och det andra den senaste tiden. Ibland har jag trott att jag glömt dig, kommit över dig medan ibland så är det bara dig jag vill ha och behöver. Jag vet inte varför jag känner så. Men låter jag mig tänka igenom allt vi gått igenom och allt vi gjort, så vet jag om, i djupet av mitt krossade hjärta, att det är dig jag vill ha. Inte bara vill ha, utan behöver, som jag vill leva mitt liv med. I mina ögon är allt och alla värt en andra chans - även vi. Vi må vara olika, men det är inget som ska kunna hindra kärleken. Sedan har vi båda förändrats rejält sedan uppbrottet, och det tror jag gör mycket för den där andra chansen jag nämnde. Jag bär min ring. Och vet du vad? Det känns bra. Alla flashbacks jag får hela tiden.. De är jobbiga men de påminner mig om att vi en gång var ett par, att vi älskade varandra.
Jag har ett minne angående ringen, det är faktiskt lite roligt men minns inga direkt smådetaljer, men det får funka ändå.
Vi var hos dig och låg och småpratade och fjantade oss i sängen som vanligt (det var nog det vi gjorde mest, haha). Så ligger jag och håller på med händerna av någon anledning, sätter handen framför ansiktet och går från skrattig och fnissig till rädd och klump i magen - jag hade inte ringen på mig. Samma sekund minns jag: Jag tog av den när jag skulle duscha! Fan! Du bara skrattade åt mig och min reaktion, medan jag ringer mamma i panik och säger att hon måste ta med den morgonen efter och lämna till mig innan hon åker till jobbet. Och det gör hon. Den lilla ringen kom hon med till mig och det betydde mycket för mig att hon tog våran förlovning så seriöst, att hon gjorde mig den tjänsten. Jag menar, jag känner min mamma. Hon hade inte kommit inom med mina p-piller eller en tröja om det skulle behövas, men ringen kom hon med. Så jäkla snällt.
Nej... Det känns tomt på vänster ringfinger, det gör det. Jävla skit. Varför saknar jag dig så förbannat när jag inte får dig? Jag hoppas att vi kan lösa detta. Nytt år - nya tag. Men också förändringar.
För exakt två år sedan lade jag upp detta här på bdb, samma datum. : http://dayviews.com/playarn/436818553/
Annons
Anonymous
Tue 10 Jan 2012 17:09
Fint skrivit som rena poesin sådant saknar man.
Sophie Ayla ♡
Wed 11 Jan 2012 23:30
Aw, tack! Snällt sagt.
Sakna att skriva det? Eller att någon skriver om dig?
Sakna att skriva det? Eller att någon skriver om dig?
Anonymous
Wed 11 Jan 2012 23:48
tänkte mera på den du skriver om och det som ni varit med om.
Sophie Ayla ♡
Thu 12 Jan 2012 16:54
Jaha, ja jo, jag kommer ihåg sådana småsaker. Det är dem som man kommer ihåg såhär långt efteråt.
Anonymous
Tue 10 Jan 2012 00:19
love hurts.
Anonymous
Wed 18 Jan 2012 23:59
lära känna dig för du verkar vara en såndär vän som alla borde ha tycker jag !
Sophie Ayla ♡
Thu 19 Jan 2012 00:07
Ja jo,men menar det går knappt lära känna någon över nätet menar jag. Men visst, vi kan prata och så här, det är okej. Du verkar trevlig. :)
Anonymous
Tue 10 Jan 2012 00:12
Sophie<3
30 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/playarn/500720389/
Visa toppen
Show footer