August
Tuesday 3 February 2009 photo 1/1
|
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga elr göra längre.
Allt jag säger och gör blir bara fel, och jag kommer alltid i andra hand.
Vafan, måste jag skrika och hoppa för att folk ska reagera på att jag finns nu för tiden!
Ingenting verkar bli som det en gång var, fast jag vet inte om jag vill det heller.
Det är nu man märker vilka som är ens vänner, vilka som verkligen finns där.
Dom som kan skippa festandet för en fredagkväll, dom som kan säga nej till "värsta" festen. Det är dom jag vill ha nära mig, dom som finns där varje dag och inte bara ibland.
Fan, jag fattar inte egentligen, förstår mig inte alls på folk.
Jag vet inte, vet ingenting längre.
Men jag vet att jag älskar Alex, jag är verkligen glad att jag har han.
Han betyder så extremt mkt för mig, det går inte att förklara i ord ens!
Sen att Liam kom, det har gjort mig så glad, nu finns det en mening med livet iaf.
Visst, det har ju kunnat vart en annan pappa till Liam eftersom han inte tar något ansvar alls. Men man kan inte göra något åt saken nu iaf, bara hoppas att det blir bättre senare, annars så klarar sig Liam bra med bara mig.
För att bara ha en pappa som finns där när det passar han är jobbigare än att han aldrig hör av sig.
Så ska han hålla så här så finns det inte ens någon anledning att han själv kan kalla sig pappa, för att vara en pappa är ett ansvar med, man har ett barn, man kallas inte bara för pappa "bara för att", man ska uppfostra ett barn!.
Men det har du tydligen svårt att förstå.
Jag tycker inte så synd om Liam, tycker mest synd om dig, hur du klarar av att leva med dig själv när du håller på som du gör!
Ett barn behöver inte just sin biologiska pappa, huvudsaken är att dom har en manlig förebild med i allt!
Jag älskar er! <3
Allt jag säger och gör blir bara fel, och jag kommer alltid i andra hand.
Vafan, måste jag skrika och hoppa för att folk ska reagera på att jag finns nu för tiden!
Ingenting verkar bli som det en gång var, fast jag vet inte om jag vill det heller.
Det är nu man märker vilka som är ens vänner, vilka som verkligen finns där.
Dom som kan skippa festandet för en fredagkväll, dom som kan säga nej till "värsta" festen. Det är dom jag vill ha nära mig, dom som finns där varje dag och inte bara ibland.
Fan, jag fattar inte egentligen, förstår mig inte alls på folk.
Jag vet inte, vet ingenting längre.
Men jag vet att jag älskar Alex, jag är verkligen glad att jag har han.
Han betyder så extremt mkt för mig, det går inte att förklara i ord ens!
Sen att Liam kom, det har gjort mig så glad, nu finns det en mening med livet iaf.
Visst, det har ju kunnat vart en annan pappa till Liam eftersom han inte tar något ansvar alls. Men man kan inte göra något åt saken nu iaf, bara hoppas att det blir bättre senare, annars så klarar sig Liam bra med bara mig.
För att bara ha en pappa som finns där när det passar han är jobbigare än att han aldrig hör av sig.
Så ska han hålla så här så finns det inte ens någon anledning att han själv kan kalla sig pappa, för att vara en pappa är ett ansvar med, man har ett barn, man kallas inte bara för pappa "bara för att", man ska uppfostra ett barn!.
Men det har du tydligen svårt att förstå.
Jag tycker inte så synd om Liam, tycker mest synd om dig, hur du klarar av att leva med dig själv när du håller på som du gör!
Ett barn behöver inte just sin biologiska pappa, huvudsaken är att dom har en manlig förebild med i allt!
Jag älskar er! <3
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/pleasedie/327837266/
Visa toppen
Show footer