August
Wednesday 26 August 2009 photo 1/1
|
Måste bara få skriva av mig lite, orkar ni inte läsa så skit bara i det..
Jag fattar inte hur folk tänker när det gäller barn.
Hur man som mamma elr pappa kan strunta i sitt barn elr misshandla sitt barn. Vad har barnet gjort för fel? Ett litet oskyldigt barn..
När man hör om barn som råkar illa ut i hemmet elr i skolan, vrf??
Och om det nu händer, vrf öppnar inte någon ögonen och ser.
För både psykisk och fysisk misshandel syns tydligare än vad man tror, om man bara öppnar ögonen och vågar se förstås!
Jag blir bara så arg och ledsen när jag ser på filmer och läser om det, det tar verkligen emot att sådant tillåts, att ingen bryr sig! Sätter stopp någon gång, elr att man själv inser att man gör fel.
För så mycker hat borde man inte kunna ha emot sitt egna barn som vissa har..
Hela barnets liv är ju förstört, det sitter ju kvar i minnet resten av livet, kommer aldrig släppa, kommer alltid leva med det..
Usch det är bara så jävla hemskt, om ens röst bara hade kunnat bli hörd någonstans, om någon lyssna och tog åt sig!!!
Och nu över till Liams pappa...
Hur fan kan man skita i sitt barn, höra av sig i sista sekund att man inte kan komma pågrund av någonting, och VAD är viktigare än sitt barn?
Vad kommer alltid ivägen för dig?
Något jävligt viktigt borde det vara eftersom du inte ens har tid att skicka ett sms och kolla hur det är.
Seriöst Liam är snart nio månader och du har träffat han 8ggr.
Och varje ggn du har kommit så har du haft bråttom.
Fan jag fattar inte, fattar inte hur man kan göra så emot ett barn.
Jag tycker du bara kan skita helt i allt, lämna oss ifred, Liam har en familj, SIN egna familj som alltid finns för han!
Jag ställer upp hela tiden, åker hem till din farmor och farfar, just för att dom är för gamla att åka iväg med buss. JAG ställer upp, jag åker dit utan DIG för att DU har INTE tid att komma..
Hur kan du ens kalla dig pappa? En pappa finns för sitt barn och bryr sig.
Fan, jag blir bara så arg/ledsen när jag tänker på hur du beter dig, och självklart ska jag alltid finna mig i allt som händer.
Jag skriker och gapar på dig hela tiden att du faktiskt får börja bry dig annars så kan du dra åt helvete på än ggn.
Men du säger bara "jag ska bättra mig", du har sagt det varje ggn vi har snackat, varenda jävla gång i nio jävla månader.
Men när ska det hända då? När ska du börja bry dig? När ska du börja träffa ditt barn?
Det finns så mkt jag skulle vilja skrika rakt ut till dig, så jävla mycket jag vill få sagt.
Åååh, jag orkar snart inte mer. Hur jävla mycket skit ska jag behöva ta?
Jag ska finna mig i allt, jag orkar inte.
Mitt psyke orkar snart inte mer..
Vafan ska jag behöva göra? Allt hänger alltid på mig, ALLT!
Jag vet inte vad jag vill få sagt, gjort elr nått.
Jag vill bara leva mitt liv utan dig, du bryr dig ändå inte, så fan DRAAA!!
Gå och dö elr vafan som helst!
Så jävla mycket hat jag känner emot dig är sjukt.
Jag orkar inte hata längre,
Kan du inte bara försvinna ifrån mitt liv, snälla?
Jag fattar inte hur folk tänker när det gäller barn.
Hur man som mamma elr pappa kan strunta i sitt barn elr misshandla sitt barn. Vad har barnet gjort för fel? Ett litet oskyldigt barn..
När man hör om barn som råkar illa ut i hemmet elr i skolan, vrf??
Och om det nu händer, vrf öppnar inte någon ögonen och ser.
För både psykisk och fysisk misshandel syns tydligare än vad man tror, om man bara öppnar ögonen och vågar se förstås!
Jag blir bara så arg och ledsen när jag ser på filmer och läser om det, det tar verkligen emot att sådant tillåts, att ingen bryr sig! Sätter stopp någon gång, elr att man själv inser att man gör fel.
För så mycker hat borde man inte kunna ha emot sitt egna barn som vissa har..
Hela barnets liv är ju förstört, det sitter ju kvar i minnet resten av livet, kommer aldrig släppa, kommer alltid leva med det..
Usch det är bara så jävla hemskt, om ens röst bara hade kunnat bli hörd någonstans, om någon lyssna och tog åt sig!!!
Och nu över till Liams pappa...
Hur fan kan man skita i sitt barn, höra av sig i sista sekund att man inte kan komma pågrund av någonting, och VAD är viktigare än sitt barn?
Vad kommer alltid ivägen för dig?
Något jävligt viktigt borde det vara eftersom du inte ens har tid att skicka ett sms och kolla hur det är.
Seriöst Liam är snart nio månader och du har träffat han 8ggr.
Och varje ggn du har kommit så har du haft bråttom.
Fan jag fattar inte, fattar inte hur man kan göra så emot ett barn.
Jag tycker du bara kan skita helt i allt, lämna oss ifred, Liam har en familj, SIN egna familj som alltid finns för han!
Jag ställer upp hela tiden, åker hem till din farmor och farfar, just för att dom är för gamla att åka iväg med buss. JAG ställer upp, jag åker dit utan DIG för att DU har INTE tid att komma..
Hur kan du ens kalla dig pappa? En pappa finns för sitt barn och bryr sig.
Fan, jag blir bara så arg/ledsen när jag tänker på hur du beter dig, och självklart ska jag alltid finna mig i allt som händer.
Jag skriker och gapar på dig hela tiden att du faktiskt får börja bry dig annars så kan du dra åt helvete på än ggn.
Men du säger bara "jag ska bättra mig", du har sagt det varje ggn vi har snackat, varenda jävla gång i nio jävla månader.
Men när ska det hända då? När ska du börja bry dig? När ska du börja träffa ditt barn?
Det finns så mkt jag skulle vilja skrika rakt ut till dig, så jävla mycket jag vill få sagt.
Åååh, jag orkar snart inte mer. Hur jävla mycket skit ska jag behöva ta?
Jag ska finna mig i allt, jag orkar inte.
Mitt psyke orkar snart inte mer..
Vafan ska jag behöva göra? Allt hänger alltid på mig, ALLT!
Jag vet inte vad jag vill få sagt, gjort elr nått.
Jag vill bara leva mitt liv utan dig, du bryr dig ändå inte, så fan DRAAA!!
Gå och dö elr vafan som helst!
Så jävla mycket hat jag känner emot dig är sjukt.
Jag orkar inte hata längre,
Kan du inte bara försvinna ifrån mitt liv, snälla?
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/pleasedie/404482924/
Visa toppen
Show footer