Jag vaknar med kudden över mitt ansikte
Huvet känns som om jag drucket mer än halva Frankrike
Jag vakna med huvudvärk och sten i mitt bröst
Jag vet ingen tröst, jag måste sluta be till min törst
För de som kändes jobbigt känns ju dubbelt så svårtj
Och hur illa betedde jag mig på festen i går?
Jag var vidrig mot vänner.
Ut i en bakfylla blandad med ångest jag säger samma sak för sextusenandrade gången
Jag ska aldrig mer göra så jag känner så här
Det kvittar vilken fest det är, hur många jag känner där
Jag svär om jag bara kan klara idag ska jag ta mej i kragen och vara så glad

Men jag lär ju mig aldrig av mina misstag
Vilket ämne är det jag har en brist av
Varför går jag alltid över gränsen
Min hjärna den står där bredvid när de händer
Jag måste ringa runt och be om förlåt
Det känns som jag hellre vill dö men vi får se hur de går
Tacka fan för mina polare har tålamod med mig
Hade jag varit dom hade jag knappt tåla att se mig
Jag får se till att göra nånting bättre av
Denna korta tid som vi har på denna planeten
Kan man inte gå runt å skapa sina egna helveten
äntligen så börjar ångesten släppa
Äntligen så börjar ångesten släppa
Och den bästa medicinen för mig är sången som denna.

Hmm, hörde att du mått rejält illa på festen i fredags.