" Här avbildas en person vars hela livsenergi går åt till hans ansträngningar att ge bränsle till det enorma och löjliga maskineriet av självhävdelse och produktivitet. Han har varit så upptagen med att "hålla ihop alltsamman" och av att "se till så allt går som det ska" att han glömt bort att vila. Det är ingen tvekan om att han inte kan tillåta sig själv att vara lekfull. Att överge plikten för en kortare resa till stranden kan ju betyda att allt rasar ihop.

Kortets budskap handlar inte bara om arbetsnarkomani. Det handlar också om alla trygga och onaturliga rutiner vi skapar för att hålla oss ifrån det kaotiska och spontana. Livet handlar inte om att driva ett företag, livet är ett mysterium att leva. Det är dags att riva sönder stämpelkortet, lämna fabriken och ta en tur till det oplanerade. Ditt arbete flyter mycket bättre när ditt sinne är avslappnat.

En människa som lever sanvetsgrant blir hård. En människa som lever medvetet blir för mjuk. Varför? Därför att den som har idéer om hur livet ska levas blir hård. Hon måste ständigt bära runt på sin karaktär. Karaktären blir som en rustning. Hennes skydd, hennes säkerhet, hela hennes liv är investerat i karaktären. Och hennes reaktioner kommer alltid utifrån karaktären, aldrig direkt från henne själv. Om du ställer en fråga är hennes svar därför redan färdigt. Det kännetecknar en hård person. Hon är tråkig, dum och mekanisk. Kanske bra som en dator, men inte som en människa. Du gör något och hon reagerar på ett vanemässigt sätt. Hennes reaktion är frutsägbart, hon har blivit en robot.

Den genuina människan agerar spontant. Om du ställer en fråga får du ett gensvar, inte en reaktion. Hon öppnar sitt hjärta för din fråga, exponerar sig själv inför din fråga, och svarar........ "

Reflektion

Jag tror att alla människor reagerar mekaniskt någon gång under livets resa. Själv har jag gjort det oftare än vad jag tidigare varit medveten om. Vi glömmer bort att allting förändras, så även vi själva. Vad vi tyckte för ett år sen tycker vi kanske inte idag. Ändå lurar vi oss själva att agera på samma sätt varje gång vi möter samma situation. För att hinna ikapp och komma ifatt vår egen utveckling borde vi istället vara medvetna om vårt mekaniska tänkande, stanna upp och fundera vad vi tycker och känner "just nu", för att sen agera utifrån svaret. Kanske kan vi lära oss något nytt om oss själva genom att tänka först och handla sen. Jag lovar dig att du kommer bli överraskad över hur många känslor som du känner enbart pga vana och rutin.

Annons

The photo has no tags

January 2025