En flicka kommer till klassrummet. Det är en tidig morgon. Hon är där lite för tidigt, för hon måste fixa några saker. Hon brukar alltid vara där lite tidigare för hon vill inte komma försent och höra de fula orden som hennes klass retar henne med. Isabella har varit retad ända sen 3:an nu går hon i 8:an och ingen har sagt eller gjort något snällt mot henne sen dess. Hon har alltid kännt sig utanför. Hon sitter i sin bänk och bara väntar. Minutrarna går en efter en. Efter ca 40 minuter kommer de första. Det är ett kill-gäng på 6 personer. De går in i klass rummet, går till skåpen hänger av sig deras jackor. De flinar fult hela tiden, sedan går de ut. Isabella kan riktigt känna hur de pratar om henne när de går ut. Hon ska precis gå till skåpet för att hämta sin bok när ett annat kill-gäng kommer in, men den här gången är det bara 2 personer. Den ena killen tycker Isabella är så snygg men hon har aldrigt vågat säga något till honom. Han är inte en sån som mobbas utan en som mer kollar på och inte gör något. De hänger av sig jackorna och går ut igen. Nu har också tjej-gänget kommit in och de är 11 personer. Isabella ska precis gå tillbaka till sin plats när hon känner att någon fäller henne. Hon landar pladaskt ner på golvet. Flickorna skrattar hånfullt, tjejen som skrattar mest säger
- oj förlåt, jag såg dig inte. Alla tjejer börjar skratta igen, nu har också killarna kommit in så det blir mer skratt och hån. En fröken kommer in och alla blir tysta, Tjejen som fällde Isabella går fram till henne och säger
- ojsan, gick det bra? säger hon retsamt. Slog du dig? Isabella vill inte svara. Hon sätter sig ner i bänken och är tyst. På rasten händer ungefär samma sak. De fortsätter att mobba henne och killen hon är kär i kollar bara på. Detta fortsätter i dagar och veckor, allt är som "vanligt" men till slut en dag händer det.
Isabella är där tidigare än vad som behövs. Hon sitter i sin bänk och väntar det går sekunder, minuter sedan hör hon hur dörren öppnas, hon kan inte låta bli att kolla vem det är. Till sin stora förvåning är det Erik som hon har vart kär i alla år sen 3:an, hon skyndar sig att gå ut men han tar tag i hennes hand. Han kollar henne i ögonen. Hon kollar ner, han lyfter upp hennes huvud. Hon kollar han i ögonen länge. till slut säger han det som hon har väntat på länge
- Jag älskar dig, och jag tror du gör likadant. Han kollar på henne. Hans ögon glittrar och hans mun ser frästande ut. Älskar du mig också? frågar han lungt.

Hon nickar. Hon ler, hon är så glad så hon vet inte vad hon ska göra. Sedan hör hon hur dörren öppnas och hela klassen kommer in rusande skrattade och en del grinar nästan för att de skrattar så. Hon kollar han i ögonen, hans ögon är blåa som havet. han kollar nt bort förens fröken kommer in då släpper dom varran och han går och sätter sig. hon går mot sin plats och en av tjejerna fäller henne igen, erik reser sig upp och rusar fram till dom och säger till tjejen som heter theresa:

hur i fan kan du leva med dig själv? du ser att hon ligger på golvet och gråter!!

sen kollar han på isabella och säger:

älskling hur gick det?

kramar om henne och kysser henne ömt.

jag gillade nt den första så jag gjorde om slutet på den och här är den.

det jag vill visa med denna är att den äkta kärleken i livet kan vara framför dig varje dag utan att du märker det och hela ditt liv kan förändras på några minuter ;-*<33

Annons

The photo has no tags

February 2011