Sunday 14 March 2010 photo 1/1
|
Give me therapy, I'm a walking travesty.
En vän sa till mig: nothing worth having comes easy
Det stämmar så jävla bra.
Men varför känner jag som jag gör? Kan det vara något så enkelt, som du?
Jag vet inte. Men hur som helst spelar det ingen roll, för om det är så, kommer jag aldrig lyckas. Är det inte så, ja då har jag ingen aning om vad jag ska göra.
Varför skriver jag ens detta på bdb? Antar att jag bara vill skriva av mig någonstans, där inte så många bryr sig.
Jag vill att någon ska förstå mig, och hjälpa mig. Men hur förstår man någon som inte ens förstår sig själv, och hur hjälper man någon som inte själv vet vad han behöver hjälp med?
Känns som om alla glider iväg. Alla blir vuxna. Alla skaffar sig sina egna liv. Men vad gör jag? Jag ligger långt efter.
Vi färdades alla på samma lilla stig, men någonstans gick jag fel väg, och när jag väl hittade vägen tillbaka till den stigen föll jag ner i en grop. En grop jag nästan lyckats klättra upp ur, men det börjar bli mörkt och jag har nu ingen aning om vart alla andra tagit vägen. En ängel hade inte suttit fel nu.
Det är mycket lättare att förklara på det sättet.
Jag vet vad den där ängeln jag behöver betyder, men det är inte precis som att man kan fråga sina vänner "hej, känner du nån ängel?".
All I know, is that I can't stand this much longer.
De flesta tänker väl nu på den mest själviska lösningen man kan göra, men nej, sån är inte jag.
Jag tror vi alla är här av en anledning, och jag tror mig veta vad denna anledning är för just mig. Men jag kan dock inte säga detta, för det.. det går bara inte. Typ som om att ifall jag skulle göra det, så försvinner allting. Detta låter kanske absurt, men jag har mina anledningar till att tro detta. Mina föräldrar, mina syskon, mina vänner och före detta flickvänner har stärkt mina anledningar. De ser också att det är något speciellt med mig, och min anledning. And I will not do anything like that, until I know my reason is completed.
Det läskiga är ifall "den" skulle försvinna..
En vän sa till mig: nothing worth having comes easy
Det stämmar så jävla bra.
Men varför känner jag som jag gör? Kan det vara något så enkelt, som du?
Jag vet inte. Men hur som helst spelar det ingen roll, för om det är så, kommer jag aldrig lyckas. Är det inte så, ja då har jag ingen aning om vad jag ska göra.
Varför skriver jag ens detta på bdb? Antar att jag bara vill skriva av mig någonstans, där inte så många bryr sig.
Jag vill att någon ska förstå mig, och hjälpa mig. Men hur förstår man någon som inte ens förstår sig själv, och hur hjälper man någon som inte själv vet vad han behöver hjälp med?
Känns som om alla glider iväg. Alla blir vuxna. Alla skaffar sig sina egna liv. Men vad gör jag? Jag ligger långt efter.
Vi färdades alla på samma lilla stig, men någonstans gick jag fel väg, och när jag väl hittade vägen tillbaka till den stigen föll jag ner i en grop. En grop jag nästan lyckats klättra upp ur, men det börjar bli mörkt och jag har nu ingen aning om vart alla andra tagit vägen. En ängel hade inte suttit fel nu.
Det är mycket lättare att förklara på det sättet.
Jag vet vad den där ängeln jag behöver betyder, men det är inte precis som att man kan fråga sina vänner "hej, känner du nån ängel?".
All I know, is that I can't stand this much longer.
De flesta tänker väl nu på den mest själviska lösningen man kan göra, men nej, sån är inte jag.
Jag tror vi alla är här av en anledning, och jag tror mig veta vad denna anledning är för just mig. Men jag kan dock inte säga detta, för det.. det går bara inte. Typ som om att ifall jag skulle göra det, så försvinner allting. Detta låter kanske absurt, men jag har mina anledningar till att tro detta. Mina föräldrar, mina syskon, mina vänner och före detta flickvänner har stärkt mina anledningar. De ser också att det är något speciellt med mig, och min anledning. And I will not do anything like that, until I know my reason is completed.
Det läskiga är ifall "den" skulle försvinna..
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/pompz/447691881/