August
Tuesday 29 May 2012 photo 1/2
|
Jag hade redan börjat skriva på de här karaktärernas historia en gång för något år sedan, jag hade hunnit kanske 11 sidor när allt bara försvann tillsammans med allt annat i den mapp som då försvann. Jag har ju sett min älskling skriva om sina karaktärer ett tag nu och jag blev plötsligt så sugen att testa att skriva lite själv...
Jag har inte skrivit annat än skolarbeten på väldigt länge nu... Och jag har utformat texten på ett ganska korthugget lättläst sätt som älskling eftersom jag tycker att hon är så duktig... Snälla, om ni orkar läsa så säg vad ni tycker för jag fick bara lust att skriva lite om det här på nytt. ;w;
– Du bör tänka dig för. Synd straffar sig. Det är din tur nu. Följ mig. Här är ditt hem.
"Synd. Vad räknas som synd och hur mycket bör varje individ betala för sina brott? När blir lagar endast ursäkter att få utöva makt? Vilka ska ha rätt att bestämma och leka med livsöden? Det vet jag inte. Jag är endast ett tomt skal. Om själar existerar så har min begravt sig djupt inne i det mörka, kalla hålet som är min kropp. Jag bestämmer inte över mig. Mitt kyliga, förmultnade kött, min gömda själ och mitt underkuvade hopp ägs av Den som gett mig mina riktlinjer. Han, den jag inte nämner namnet på om jag inte måste. Den brännande styrka som håller mig fjättrad. Detta straff, som jag önskar att jag inte förtjänar, kommer för evigt att följa mig. Jag är en del av det helvete dit alla stackare och syndare hamnar. Jag kommer aldrig därifrån. ’Här är mitt hem’."
Dörren slog igen bakom den mörkt gråklädda gestalten. Han stönade av matthet och lutade det tunga skördeverktyget mot väggen. Att ensam göra detta aldrig upphörande jobb var inte lätt. Att det inte fanns fler olycksaliga satar att dela bördan emellan kan inte vara omöjligt. Frågan var kanske snarare om inte Han som bestämde denna usla arbetsfördelning helt enkelt bara hade sadistiska drömmar om att plåga ihjäl vem som än råkade ut för detta öde. Det var åtminstone vad mannen i grått tänkte när han släpade sig uppför trappan i sin enkla boning. Den här gudsförgätna trappan… Den kändes alltid åtminstone två våningar lång varenda kväll när det var dags att äntligen få lägga sig. Som han saknade sin bädd. Där fick han spendera två underbara timmar per rotation människornas Tellus gjorde runt sin egen axel. Efter dessa två timmar av drömmens mjukt doftande omfamning var det dags att återvända till verklighetens prövningar. Mannen klädd i grått hade sedan långt tillbaka accepterat sitt öde. Vad annat kunde han göra?
"Jag har sedan lång tid tillbaka haft ett hål i mig. Det gröptes ur mig med en gripklo av glödgad metall. Denna skållande heta klo slet ut denna viktiga bit ur mig och kvar går en värdelöst tom kropp. Jag skulle ge vad som helst för att få tillbaka det som togs ifrån mig. Jag har anpassat mig till mitt straff och jag har accepterat faktumet att jag glömt mitt namn, min identitet och allt det jag levt för. Men. Jag kan aldrig acceptera att få en så vital del bortsliten. Mitt eget kött och blod, det jag skyddat längre än det att döden som skulle skilja oss åt grep tag om våra strupar. Om jag ska fortsätta att sköta mitt jobb är det bäst att jag får tillbaka det enda jag fortfarande känner för. Jag kan inte fortsätta såhär. ’Ni bör tänka er för’…"
"Synd. Vad räknas som synd och hur mycket bör varje individ betala för sina brott? När blir lagar endast ursäkter att få utöva makt? Vilka ska ha rätt att bestämma och leka med livsöden? Det vet jag inte. Jag är endast ett tomt skal. Om själar existerar så har min begravt sig djupt inne i det mörka, kalla hålet som är min kropp. Jag bestämmer inte över mig. Mitt kyliga, förmultnade kött, min gömda själ och mitt underkuvade hopp ägs av Den som gett mig mina riktlinjer. Han, den jag inte nämner namnet på om jag inte måste. Den brännande styrka som håller mig fjättrad. Detta straff, som jag önskar att jag inte förtjänar, kommer för evigt att följa mig. Jag är en del av det helvete dit alla stackare och syndare hamnar. Jag kommer aldrig därifrån. ’Här är mitt hem’."
Dörren slog igen bakom den mörkt gråklädda gestalten. Han stönade av matthet och lutade det tunga skördeverktyget mot väggen. Att ensam göra detta aldrig upphörande jobb var inte lätt. Att det inte fanns fler olycksaliga satar att dela bördan emellan kan inte vara omöjligt. Frågan var kanske snarare om inte Han som bestämde denna usla arbetsfördelning helt enkelt bara hade sadistiska drömmar om att plåga ihjäl vem som än råkade ut för detta öde. Det var åtminstone vad mannen i grått tänkte när han släpade sig uppför trappan i sin enkla boning. Den här gudsförgätna trappan… Den kändes alltid åtminstone två våningar lång varenda kväll när det var dags att äntligen få lägga sig. Som han saknade sin bädd. Där fick han spendera två underbara timmar per rotation människornas Tellus gjorde runt sin egen axel. Efter dessa två timmar av drömmens mjukt doftande omfamning var det dags att återvända till verklighetens prövningar. Mannen klädd i grått hade sedan långt tillbaka accepterat sitt öde. Vad annat kunde han göra?
"Jag har sedan lång tid tillbaka haft ett hål i mig. Det gröptes ur mig med en gripklo av glödgad metall. Denna skållande heta klo slet ut denna viktiga bit ur mig och kvar går en värdelöst tom kropp. Jag skulle ge vad som helst för att få tillbaka det som togs ifrån mig. Jag har anpassat mig till mitt straff och jag har accepterat faktumet att jag glömt mitt namn, min identitet och allt det jag levt för. Men. Jag kan aldrig acceptera att få en så vital del bortsliten. Mitt eget kött och blod, det jag skyddat längre än det att döden som skulle skilja oss åt grep tag om våra strupar. Om jag ska fortsätta att sköta mitt jobb är det bäst att jag får tillbaka det enda jag fortfarande känner för. Jag kan inte fortsätta såhär. ’Ni bör tänka er för’…"
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 29 May 2012 00:34
uhuhuhu ;___; jag tycker ändå du skriver bättre än mig xD men fffuuuu Satan kommer och hämtar tillbaka det bara han får lite sesk i gengäld, no worries <3 ;w;
PonPox
Tue 29 May 2012 00:35
Pfft neej det gör jag inte. Jag har bara en annan stil och jag har inte skrivit ordentligt på for ever XD <3
Hahaha men precis, jag la upp allt annorlunda den här gången eftersom jag säkert skulle fastna i samma gamla spår som förra gången jag skrev annars och då blir det inte underhållande för mig ;w;
Hahaha men precis, jag la upp allt annorlunda den här gången eftersom jag säkert skulle fastna i samma gamla spår som förra gången jag skrev annars och då blir det inte underhållande för mig ;w;
Anonymous
Tue 29 May 2012 00:37
haha men jag gillar din stil ;M; <3<3
yes, det är fint men sjbdksdbks mitt hjärta brister när han är så...plain och tråkig, han liksom smälter ihop med bakgrunden utan Satan, verkligen D: för att han bara accepterar allt ;w;
yes, det är fint men sjbdksdbks mitt hjärta brister när han är så...plain och tråkig, han liksom smälter ihop med bakgrunden utan Satan, verkligen D: för att han bara accepterar allt ;w;
PonPox
Tue 29 May 2012 00:38
Detsamma bebbis ;w; <333
Jooo han är ju lite så tyvärr D: Det är väl det som behövs för att han ska orka >w<'
Jooo han är ju lite så tyvärr D: Det är väl det som behövs för att han ska orka >w<'
Anonymous
Tue 29 May 2012 00:39
Jo precis, även om det blir mycket ibland, men så fort Satan försvinner saknar han honom ju, han behöver en idiot som ger honom spänning i livet xD
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ponpox/505857708/
Visa toppen
Show footer