November
Monday 8 June 2009 photo 1/1
|
Text som kan bli väldigt lång eller kort. Vi får se. Vilka av er som läser den skiter jag guld i. Den är riktad till en och så länge den orkat plåga sig igenom så bryr jag mig inte. Nu kanske ja ska börja skriva nå vettit? Ja vi kör på den.
Tänk att det fanns en därute som slogs för mig när jag fallit. Att det fanns nån som sprang tillbaka och bar mig tillbaka från allt. Att den personen från början var ett iritations moment som jag bestämde mig för att ogilla. Att den personen tänkt flertal steg längre fram än mig. Och att den personen idag slogs för mig när jag insåg att jag hade slutat göra det själv.
Att den här personen förmodligen är rätt fuckad gör inte saken sämre. Hon ser saker ur vilnklar som jag inte ens visste man kunde se de ifrån. Jag har fått höra mycket bra saker om mig som jag känner att jag kan ta emot och ta in. Men jag vet faktiskt inte vad jag ska kunna säga som är nog för att tacka. Antar att det kanske dyker upp en o annan sån grej i den här texten utan att jag vet om de.
Jag kan säga så mycket som att jag kommer alltid att vara en axel och famn för alla människor. Och kommer aldrig avisa den som ber om hjälp. Och nåt som känns skönt att faktiskt säga. Är att jag behöver också en axel. Jag behöver också en trygghet och värme. Nån som kan hjälpa mig. Nån som kan se lösningar eller genvägar i mina tunnlar av svårigheter. Alla behöver vi en sån eller flera. Men tror att jag för första gången på riktigt kan säga att jag har hittat en axel. Och på den låg världens fetaste eldvapen. Och det sa bara kabrak. Och så var allt borta.
Jag behöver inte dölja smärta längre. För den som fanns försvan. Och när den dyker upp igen så vet jag att det finns en axel där ute. Som även jag kan gömma ansiktet i. En axel som inte dömmer mig. Som jag kan prata med och få bra saker ur. En människa som Säkert haft upp till hakan med skit men insett att de e ju bara o gå o ta en dusch. En människa som har koll och är vis. Och mycke ska till för att ordet vis ska höras från mig. Undrar om jag fått ut det jag vill säga? Orkar inte läsa igenom. Men i varje fall tack så hemskt fruktansvärt mycket.
Har ingen aning om nåt ovan makes any sense men jag hoppas de. Så att du kan förstå. Det här var nog förresten det längsta tack jag någonsin kommer att utföra i mitt liv. Och avslutar med tack
Tjackade bullar är nog fan godast. ^^
When you're feeling sad and blue, don't you know that I will always,
Be here for you.
When everything just makes us go out of our minds, just know that I will always,
Have the time for you.
You say that I am your influence. You should know that you inspire me.
Now until the end.
I'll help you get through the thick and thin and I know you'll remember when.
I say.
You are strong, strong as a soldier. Even when winds are tough you'll always keep it together. You are strong, strong as a soldier. I know you'll get through anything. 'Cause you're strong, strong, strong as a soldier.
Tänk att det fanns en därute som slogs för mig när jag fallit. Att det fanns nån som sprang tillbaka och bar mig tillbaka från allt. Att den personen från början var ett iritations moment som jag bestämde mig för att ogilla. Att den personen tänkt flertal steg längre fram än mig. Och att den personen idag slogs för mig när jag insåg att jag hade slutat göra det själv.
Att den här personen förmodligen är rätt fuckad gör inte saken sämre. Hon ser saker ur vilnklar som jag inte ens visste man kunde se de ifrån. Jag har fått höra mycket bra saker om mig som jag känner att jag kan ta emot och ta in. Men jag vet faktiskt inte vad jag ska kunna säga som är nog för att tacka. Antar att det kanske dyker upp en o annan sån grej i den här texten utan att jag vet om de.
Jag kan säga så mycket som att jag kommer alltid att vara en axel och famn för alla människor. Och kommer aldrig avisa den som ber om hjälp. Och nåt som känns skönt att faktiskt säga. Är att jag behöver också en axel. Jag behöver också en trygghet och värme. Nån som kan hjälpa mig. Nån som kan se lösningar eller genvägar i mina tunnlar av svårigheter. Alla behöver vi en sån eller flera. Men tror att jag för första gången på riktigt kan säga att jag har hittat en axel. Och på den låg världens fetaste eldvapen. Och det sa bara kabrak. Och så var allt borta.
Jag behöver inte dölja smärta längre. För den som fanns försvan. Och när den dyker upp igen så vet jag att det finns en axel där ute. Som även jag kan gömma ansiktet i. En axel som inte dömmer mig. Som jag kan prata med och få bra saker ur. En människa som Säkert haft upp till hakan med skit men insett att de e ju bara o gå o ta en dusch. En människa som har koll och är vis. Och mycke ska till för att ordet vis ska höras från mig. Undrar om jag fått ut det jag vill säga? Orkar inte läsa igenom. Men i varje fall tack så hemskt fruktansvärt mycket.
Har ingen aning om nåt ovan makes any sense men jag hoppas de. Så att du kan förstå. Det här var nog förresten det längsta tack jag någonsin kommer att utföra i mitt liv. Och avslutar med tack
Tjackade bullar är nog fan godast. ^^
When you're feeling sad and blue, don't you know that I will always,
Be here for you.
When everything just makes us go out of our minds, just know that I will always,
Have the time for you.
You say that I am your influence. You should know that you inspire me.
Now until the end.
I'll help you get through the thick and thin and I know you'll remember when.
I say.
You are strong, strong as a soldier. Even when winds are tough you'll always keep it together. You are strong, strong as a soldier. I know you'll get through anything. 'Cause you're strong, strong, strong as a soldier.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ponkersloor/376969312/
Visa toppen
Show footer