Känner för o skriva nå långt. Så långt att ingen av er faktiskt orkar bry er om att läsa allt. Om ni ens läser det här :P

Fast kanske så är texten ovan en uppmaning till att ni ska orka läsa. Vem vet. Inte jag. För jag har inte tänkt ut vad jag ska skriva än. Så vet inte om det är värt att läsa. Gett upp än?

Gör inte det. För varje människa kan göra tusen misstag men det e just det där underverket som sker. Som sker vartusende misstag som gör allt värt. Ibland kan det ta längre tid än man tror. Men det kommer. Så ge aldrig upp. Ha tålamod.

För att det är så. Att om vi bara väntar så händer inget. Den som säger att sitt liv e skit. Har ju inte gjort mer än att acceptera det. Har jag fel?

Fel är något som ofta dyker upp i världen idag. Som på nåt sätt binder samman allt vi gör. För att utesluta vad som är rätt. Men vem avgör. Är det du. Är det jag. Är det den där gud. är det budha. kanske karma?

Att göra gott för att åter få se gott. Kan misstolkas på många sätt. Men vem avgör om det har misstolkats? För mig. Att göra gott för att åter få se gott. Är stunden. Stunden efter att man vet att det där var bra gjort av mig. De där hjälpte den människan/hunden/katten/vadfan som helst. Den stunden då man känner att nåt har fått en vackrare tid framför sig. Kort eller lång tid. Det är att åter få se gott för mig. Men den som avgör det är du.

Ingen annan avgör vad som är. Och då menar jag vad som är. Ingen annan än du. Men du ska själv inte försöka avgöra åt andra. Att försöka sprida sitt budskap är inte samma sak som att få andra att känna sig mindre pga deras eget.

Det som är deras. Vad är vems och varför är det inte mitt? Det kan nog ingen svara på annat än du själv. Men ställ dig själv ofta frågan. Vad ska jag ha det till? Hur lycklig är jag av det om tio, om tjugo, om tretio år. Klart att man ska vara lycklig för stunden också. Men kan en sak verkligen göra det? Då tror jag att man har tappat tron på kärlek och liv. När man blir lycklig eller får ett bättre liv av nåt som är dött och inte känner kärlek.

Vad är det egetnligen? Det pirrar i kroppen. Eller gör det de? Har man kännt efter själv eller har man bara litat på alla andras ord om hur kärleken ska kännas i kropp och sinne. Det vet ingen annan än du. Och ingen annan kan säga dig vad kärlek är. eller vad det betyder för dig.

Ord alltså. Hur vi formar dom. Hur några få av dom kan vara starkare än armeér med vapen. Hur dom kan beskriva saker så djupt och ingående. Att det alltid finns ord. Men vi ändå hamnar mållösa och inte kan få ut ett enda ett av dom.

Påverkar det dig? Fenomenet dom. Dom andra. Har andras vanor, minnen och känslor inverkan på vad du gör eller vad du väljer att göra. Jag hoppas det. Iaf till en viss mån. Man ska aldrig låta sig styras av det. Då blir man vilsen. Men att alltid försöka visa respekt för dom. Är något som bör provas. Att försöka se det goda i varje varelse. För dom flesta av dom har ju ändå sina stunder av skönhet och kärlek. Och om det nu skulle vara så att man faktiskt hittar en av dom. Som inte har dom stunderna. Är det verkligen en människa att hata? Eller är det en människa att älska? Mycket frågor få svar.

Slutat läsa än? Allt det här är på nåt sätt samman kopplat. Jag vet inte själv hur. Men jag antar att jag låter dig avgöra. Låter dig se din egen koppling. Och jag kommer aldrig att kalla den fel. Den kanske kommer vara olik min. Men inte fel.

Dom förstör så mycket vackert. Men dom finns ändå. Dom bränner och får oss att förinta varrandra. Men vi är deras skapare och har gett dom makten att med våran hjälp kunna förstöra så mycket vackert. Det är alltid nån av oss som ger dem makten att skada och bränna. Rätt fel vad vet jag. Jag vet att jag försöker göra livet till nåt glatt och vackert. Något fint. Men utan smuts och hat. Kan vi människor uppskatta renhet och kärlek?

Endast du själv sätter gränerna för vad som är möjligt att göra. Jag vill kunna sväva över marken. Flyga iväg och titta ner på marken från himmelen. Omäjligt? Nej. För det är först i den stund jag själv accepterar att det är det. Som det blir så. Jag kanske aldrig kommer att göra det. Men för mig kommer det aldrig vara omöjligt.

Mycket funderingar idag. Det bara väller ut. Och jag har ingen aning om va det handlar om. Eller jo. Jag försöker väl att greppa tag i det. Men märker i mig själv. Att jag har sagt olika saker. Saker som gör att andra saker jag sagt inte verka stämma. Att det säger emot sig själv. Men det är nog som vanligt en fråga om uppfattning.

Hur vi uppfattar saker. Vi bär ju alla vårat eget liv på ryggen. Saker vi sett saker vi hört, gjort och ångrar. Saker som gör att våran uppfattnings förmåga ofta är unik från många andras. Att vi väljer vad som för oss är rätt och fel. För att det är så vi själva upplevt det. Hur vi alltid ser saker förändras.

Och vissa av oss säger att man alltid kommer vara den samma innerst inne. Jag vet inte. Men jag tror inte att vi föds för att vara någon. Vi blir något. Kastas in på vägar som vi följer. Och ibland så går vi dit vi inte ska gå, för att själva förstå varför. Och om detta sker. Så kan väll även förändring göra det? Att vi halkar in på en stig i vårat liv som förändrar oss helt att vi blir en helt ny människa men fortfarande inte någon annan. Kanske bara pratar strunt men det känns rätt för mig.

Som drömmen vi drömmer. Som vi inte alltid kan minnas eller förklara men den säger oss något. Den skapar en kännsla och kan på så sätt göra att efter att man somnat och sedan vaknar. Så kan man välja att bli nåt nytt men ändå sig själv. För man kommer ju aldrig kunna bli nån annan. Även om vissa av oss ofta vill det. Så kommer du alltid att vara du. Men det är du som bestämmer vad du är.

"Att vara eller att inte vara det är frågan"

Vad svaret är på frågan det kan man minsann fråga sig. Vad vill han ha sagt med orden. Orden som han formade med papper och penna. Men som har berört människor i många hundra år. Och antalet människor i ett modernt samhälle som inte hört den frågan. Är ytterst få. Allt var bara ord.

Precis som allt jag skrivit här och nu. Vad du ska göra med dom. Det kan bara du avgöra. Så välj. Eller så kanske ditt val är att inte välja alls. Om det är det så har du nog inte kommit så här långt in i texten. Har du kommit hit. Så säger jag tack för att du läst. Och hoppas att du kan hitta någon sorts lärdom i orden ovan. Ha det bra. På det sättet du själv väljer att det ska vara.

Kärlek

Johan

Tackar :) men bara om du tycker det.