November
Monday 17 August 2009 photo 1/2
|
<p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: center;">
Läs! Bara orka läsa.
Vet inte om nåt makes sense.
Men kan känslor ha fel om dom talar ut?
Bilder som kommer. Små ”klipp” av mardrömmar och gamla minnen. Svävar förbi. Glimtar. Drar ner. Får mig att sjunka ner, allt djupare och djupare. Försöker att simma uppåt. Men när energin tar slut. Så kommer den riktiga mardrömmen. Det finns inget mer. Inget som kan rädda en. Man är där. Har gjort allt man kan. Men inget mer finns att göra. Så man sjunker snabbare än någonsin.
Varför hamnade han där. Varför sjunker han. För att efter allt ont kommer gott. Men efter allt gott kommer ont. Just då. Kändes bara ont. Det syntes inget mer. Bara ont.
Han kunde ju simma upp. Närsomhelst. Men han kunde inte bara titta på. Han dök ner. Och såg mer och mer. Han kunde inte bara simma upp igen. Om inte han gjorde det som krävdes då. Vem skulle göra det? Så han dök. Och simmade ner. Slängde sina livbojar så gott han kunde. Till så många han kunde hinna med. Dom är så många. Han kan inte bara simma upp! Det går inte!
Om ont var så tungt. Kunde få det att bli så här. Att så många fanns där. Nåt var tvunget att hända. Och han bestämde sig. Att då han bara ser ont överallt. Så ser nog många andra som finns här det med. Bara ont. Men om för bara en gång. Så kunde han dyka. Han kanske tänkte högt om sig själv. Men om det bara sågs ont. Så kunde kanske, bara kanske kunde han visa gott. Genom sig själv visa att det fanns gott. Genom att vara god. Och det fanns ingen bättre plats att göra effekt än där. Där det fanns så många som möjligt.
Han sjunker. Snabbare än dom andra nu. Djupare än dom andra. Inte för att han vill. Inte för att han gav upp. Men det gick inte. Det han ville och drömde fungerade inte. Så han blöder. Hans kropp och sinne ger vika för glas och metall och han blöder. Han sjunker.
Vad tänker han på nu. När allt han kan se är ont. Att han vet. Han vet. Att han kommer inte stanna där för evigt. Hans blod kommer inte ta slut. För en dag. Så kommer det komma en till. Inspiration var och är hans dröm. Måste funnits någon som såg det. Så oavsett hur mycket han hinner blöda. Så kommer han inte ge upp. Han kommer drömma. För att han vet. Att där ute har han hunnit göra skillnad. Och godhet kommer åter. Människan världens mest effektiva hatare. Men han var inte en av dom. Han älskade. Och han tänker fortsätta älska. Och han drömmer att andra kommer förstå. Att en annan persons smärta, är bara något att le åt. Den stunden man fått den att försvinna. Att människan en dag kan se. Det han kunde se. Glädjen och drömmen som brinner överallt. Och att människan slutar se med blinda ögon. För endast om man väljer att se allt lätt. Att inte känna efter. Att vara rädd för sig själv och andra. Det är bara då. Man inte kan se. Dom väljer alltid att agera på ett sätt som alla andra.
Han drömmer och det brinner. Att andra ska bryta sig loss. Se på ett sätt som kan kalla på riktigt. Och inte låsa sig vid att vara som alla andra för att det är enkelt. Att dom ska lära sig älska.
Han slår snart i botten. Det kommer slå hårt. Men han vet att han snart kommer upp igen. För han älskar. Och älskas. Han gör det som är svårast men egentligen lättast att göra. Han älskar. Och oavsett hur djupt han sjunker kommer det alltid få honom att flyta upp igen.
Annons
Visa toppen
Show footer