Här ballar jag ur lite. Hoppas ni orkar läsa. Allt e lixom bra igen. :)

Hur saker kan påverka oss. På så många sätt. Och hur den minsta stavelse kan forma en tanke gång. En dröm, ett liv.

Och hur alltid något. Kan få allt att falla. Saker som ofta byggts av mycket tid och slit. Som en byggnad. Den faller med en smäll. på mindre än 10 sekunder. Kan ta åratal att bygga.

Men.

Ett hjärta. En dröm. En livstidbyggd filosofi. en dröm.

Försvinner. All vilja att fortsätta det du påbörjat rinner. Forsar iväg! Dammen spricker. Pusslet förstsörs. Allt som finns kvar är kaos. Och du. Ståendes ensam i kaos. Människor runt dig. Alla är där. Dom ser.

Du lämnar allt för att bara försvinna. Om bara för en stund slippa se hur allt fallit. Hur allt du tidigare drömt om bara förvandlats till splitter. Splitter av dig själv.

Jag låg. Tittade upp. Allt som fanns var jag och fläkten som gick runt och runt. Bara jag och fläkten allt annat var svart.

Jag började tänka. Det var kallt. stängde av fläkten. Och nu fanns bara jag. Och ett ord. Skillnaden mellan fasader och hjärtan. Är att en fasad tar lika lång tid eller längre att bygga upp. Men ett hjärta. Kan tydligen byggas igen med ett ord. Som tar dig till ett annat. och det fortsätter.

Mörker, kyla, ensamhet, täcke, varmt, skönt, mysigt, kram, vän, känslor, förtroende, mod, steg, framåt, snabbare, en, två, tre, fler, vänner, ljus, värme, glädje, lycka, sorg, smärta, tröst, vän, lita, tro, löfte...

Löfte.

Jag insåg hur mycket jag lovat. Vad löftena betydde för mig. Vad dom jag lovat betyder för mig. Hur mycket jag älskar er. och att hur många ni än är och hur lite tid jag än lyckas spendera med just dig! Så älskar jag dig, dig, dig och dig och du med. Och du kanske är en av många jag älskar. Men värdet i sig självt förändras inte för det. Och just du där borta. Du kanske inte älskar mig tillbaka. Men värdet du har för mig. Är inte mindre för det. Och du där. Du älskar mig.

Jag vet inte hur allt det här uppfattas. Men nånstans i allt det här så var det något som lyfte upp mig. borstade av mig och sa till mig

"SKÄRP DIG"

Så jag tyckte att. Aa. Låter vettigt. Kan inte ligga här längre. De va tråkigt. Ja en cigg de vore gott.

Jag kom att märka att min filosofi/dröm. Den är inte vattentät inte lika "perfekt" som andra filosofier. Men gissa vad det gör den till. Några av er vet vad jag ska säga nu. "vacker" Att den inte måste vara perfekt eller vatentät för att leva i. Att den kan ha sina dagar och stunder då den inte räcker till då det krävs nåt annat. att jag alltid kan lära nytt och fortsätta bygga upp den. Att den inte är klar. att den precis lika länge som jag lever kommer byggas i mig. Är något vackert.

Jag vet inte vad som fick mig att halka, Men ett visst löfte fick mig att sväva upp igen innan marken rörde vid mig. Och gav mig allt annat tillbaka.

Jag kommer finna ett sätt att visa det på det är ett löfte. :)

du har så fucking rätt!