Egen skriven. Som jag lägger ut mest pga jonas för han e så goo >>.< :D /sakna

När jag sitter där på bänken. Solen står högt på himlen och omfamnar trädens blad och dess konturer. Skuggan av dessa konturer faller ner på mig som sitter på bänken. Jag för upp min hand. Tittar noga på hur skuggorna dansar i den. Jag tittar upp på trädet ovanför mig. Lyckas med blicken att leta upp just den kvist som slänger skuggan i min hand. Den viftar lugnt och stilla i den svala sommar brisen.

Det svajar och dansar i vinden tillsammans med sina tusentals systrar och bröder. Dom har alla slingrat sig ut ur trädet när solen kommit fram. För att dansa för oss. Men tittar vi så ofta på deras dans som jag gör nu?

Alltför sällan tycks vi välja att se skönheten i alla saker runt omkring oss. Men när mitt sinne var som mest lugnt. Räckte det med enbart skuggan av löven för att få mig att uppskatta dess vackra dans.

Vi hinner nog inte med att se allt det fina runt omkring oss. Men om vi några minuter om dagen, valde att vilja se det. Skulle det ju finnas där. Det är iaf vad jag tror. Jag tror inte att det vackra och underbara runt oss bara finns där när vi kan se det. Det finns jämt. Vi måste bara öppna ögonen och vilja se det.

Det hemska finns såklart det med. Men nästa gång nåt fruktansvärt som jag inte kan hindra uppenbarar sig i mitt liv. Då ska jag minnas.

Jag ska minnas hur löven dansade i min hand.

Annons

The photo has no tags

September 2011