Thursday 11 June 2009 photo 1/1
|
Nu var det hennes tur.
Hon hade längtat efter detta tillfälle.
Hon visste att det var det här hon ville göra, det som passade henne.
Hon tog det första steget. Hon tog det andra steget, det tredje, det fjärde.
Hon stod nu framför allihopa.
Hon visste att det var här var hennes stund och att hon älskade att göra detta.
Hon skulle nu tala, säga det som hon lärt sig.
Hon öppnade munnen, hon förberedde orden, men inget kom ut.
Hon hade plötsligt blivit stum.
Hon såg istället sig själv framför sig. Naken i spegeln och tänkte ”om jag inte äns kan klara av att se på mig själv, hur vågar jag då stå framför jätte många människor och tala”
Hon skakade på huvudet, fann sig själv på scenen framför publiken och började säga sina inlärda repliker.
Vi har levt tillsammans i flera år
Vi trivs med varann som vi alltid gjort
Ni fick mig att hitta mig själv
Utan er skulle jag inte vara här och nu
Utan er skulle jag inte finnas
Nu ger mig lycka, ro och kärlek och det kommer ni alltid göra
Aye och Bea
I mitt hjärta
Jag vill bli fri
Du är min ängel
Jag svävar på moln
Du är min ängel
Himlen är öppen för mig
Du är min ängel
Vinden blåser i mitt hår
Du är min ängel
Jag tittar bort en sekund
Vart är min ängel?
Jag vill bli fri.
Jag vill flyga bland molnen.
Lämna denna jord och leva mitt liv.
Mitt eget, mitt sätt.
Oro, sorg, hat, bråk.
Vill lämna allt det dåliga.
Kärlek, lycka, frihet, glädje.
Vill ta med allt det bra.
Sprida ut mina vingar
sväva som en fågel och leva som en ängel.
Stirra
Stirrande
Stirrandes ut genom fönstret
genom det stora fönstret som visar mig världen
allt flyger förbi
förbi i en enda stor fart
allt blir suddigt. jag ser ingenting
ögonen täcks
allt blir svart
allt bara försvinner
mitt liv, mina vänner. Allt!!
smulorna rinner ned från mina mungipor. jag drar tungan över mina läppar och fångar upp det sista av det goda.
Jag vill ha en till, jag vill. men jag borde inte
Måste ut, stilla mina sinnen. hjälp mig någon.
Tankarna snurrar. Jag ser den överallt. Den formas i snön, vinden blåser dens namn och hjärtat dunkar efter en till.
Jag kan inte fly, fly från denna skräck. Måste ha en till, måste ha den.
Den är framför mig, den suktar mig med sina vackra former, med sin ljuva doft och sitt vackra utseende.
Från helvetet till paradiset
Hallå där borta!
Hallå!!
Här är jag. Ser du mig? Nej det verkar inte som de..
För dig är jag osynlig, som en fläck på dina glasögon som du enkelt kan tvätta bort med trasan.
Jag har stått här nästan hela ditt liv, vid din sida med du har aldrig sett mig.
En gång, den där härliga dagen. Så tittade du rakt in i mina ögon, stirrande djupt in och vinkade. Du kom mot mig och du var så vacker i solljuset. Jag skådade en ängel för första gången i mitt liv, men när du kom fram till mig så passerade du bara mig. Det var som att du gick rakt igenom mig för att möta dig vän. När jag vände mig om så insåg jag att det var sant. Du hade klivit rakt igenom mig. Jag skriker så mycket som mina lungor kan bära, men ingen reagerar. Inte äns du. Jag sprang mot dig för att slänga mig på dina axlar med jag föll bara igenom, rakt ned på marken.
Men du reagerade som att det var en vindpust som flög igenom dig. Kände du mig? Då insåg jag, det är inte du som är ängeln. Det är jag och nu sitter jag här i mitt paradis och har äntligen kommit iväg från de helvete jag levde i.
Orora dig inte, jag vakar över dig...
lite smågrejer som jag skrev för otroligt länge sen, alltid kul att titta och läsa dem igen!!
Hon hade längtat efter detta tillfälle.
Hon visste att det var det här hon ville göra, det som passade henne.
Hon tog det första steget. Hon tog det andra steget, det tredje, det fjärde.
Hon stod nu framför allihopa.
Hon visste att det var här var hennes stund och att hon älskade att göra detta.
Hon skulle nu tala, säga det som hon lärt sig.
Hon öppnade munnen, hon förberedde orden, men inget kom ut.
Hon hade plötsligt blivit stum.
Hon såg istället sig själv framför sig. Naken i spegeln och tänkte ”om jag inte äns kan klara av att se på mig själv, hur vågar jag då stå framför jätte många människor och tala”
Hon skakade på huvudet, fann sig själv på scenen framför publiken och började säga sina inlärda repliker.
Vi har levt tillsammans i flera år
Vi trivs med varann som vi alltid gjort
Ni fick mig att hitta mig själv
Utan er skulle jag inte vara här och nu
Utan er skulle jag inte finnas
Nu ger mig lycka, ro och kärlek och det kommer ni alltid göra
Aye och Bea
I mitt hjärta
Jag vill bli fri
Du är min ängel
Jag svävar på moln
Du är min ängel
Himlen är öppen för mig
Du är min ängel
Vinden blåser i mitt hår
Du är min ängel
Jag tittar bort en sekund
Vart är min ängel?
Jag vill bli fri.
Jag vill flyga bland molnen.
Lämna denna jord och leva mitt liv.
Mitt eget, mitt sätt.
Oro, sorg, hat, bråk.
Vill lämna allt det dåliga.
Kärlek, lycka, frihet, glädje.
Vill ta med allt det bra.
Sprida ut mina vingar
sväva som en fågel och leva som en ängel.
Stirra
Stirrande
Stirrandes ut genom fönstret
genom det stora fönstret som visar mig världen
allt flyger förbi
förbi i en enda stor fart
allt blir suddigt. jag ser ingenting
ögonen täcks
allt blir svart
allt bara försvinner
mitt liv, mina vänner. Allt!!
smulorna rinner ned från mina mungipor. jag drar tungan över mina läppar och fångar upp det sista av det goda.
Jag vill ha en till, jag vill. men jag borde inte
Måste ut, stilla mina sinnen. hjälp mig någon.
Tankarna snurrar. Jag ser den överallt. Den formas i snön, vinden blåser dens namn och hjärtat dunkar efter en till.
Jag kan inte fly, fly från denna skräck. Måste ha en till, måste ha den.
Den är framför mig, den suktar mig med sina vackra former, med sin ljuva doft och sitt vackra utseende.
Från helvetet till paradiset
Hallå där borta!
Hallå!!
Här är jag. Ser du mig? Nej det verkar inte som de..
För dig är jag osynlig, som en fläck på dina glasögon som du enkelt kan tvätta bort med trasan.
Jag har stått här nästan hela ditt liv, vid din sida med du har aldrig sett mig.
En gång, den där härliga dagen. Så tittade du rakt in i mina ögon, stirrande djupt in och vinkade. Du kom mot mig och du var så vacker i solljuset. Jag skådade en ängel för första gången i mitt liv, men när du kom fram till mig så passerade du bara mig. Det var som att du gick rakt igenom mig för att möta dig vän. När jag vände mig om så insåg jag att det var sant. Du hade klivit rakt igenom mig. Jag skriker så mycket som mina lungor kan bära, men ingen reagerar. Inte äns du. Jag sprang mot dig för att slänga mig på dina axlar med jag föll bara igenom, rakt ned på marken.
Men du reagerade som att det var en vindpust som flög igenom dig. Kände du mig? Då insåg jag, det är inte du som är ängeln. Det är jag och nu sitter jag här i mitt paradis och har äntligen kommit iväg från de helvete jag levde i.
Orora dig inte, jag vakar över dig...