May
Thursday 3 July 2008 photo 27/27
|
Arvikafestivalen 3 juli.
Kanske att jag var lycklig när du låg där över mig, möjligen att du var aningen frånvarande och kanske att jag tog dig för givet när du låg under mig.
"Det känns som att du vill mer än mig jag kan inte vara ihop med dig känner inget för dig ja så är det men jag måste vara ärlig nu och the way you pose I can't stand it du och detdär cigarrettmunstycket och ja du är så annorlunda du är en kändis liksom jamenduvet massa kontakter och vill stå längst fram på alla konserter duvet dethär kommer aldrig att funka jag vill inte hålla din hand bland folk mysa bland folk duvet vi kan vara baravänner träffas som vänner och sen kanske inte träffas alls blir du sårad nu eller är du typ kär i mig eller vad"
Jag tror jag höll andan. Det enda jag kunde få fram de närmsta två timmarna var Hur? När? och Varför? Snälla förklara jag förstår inte vad du säger.
Jag hörde glada festivalröster. Klockan var runt fem och festen var fortfarande igång utanför. Fulla människor hojtade och en bandare spelade powermetal några tält bort. Plötsligt insåg jag hur fruktansvärt hårt ett liggunderlag kan vara, hur obekvämt det är att ligga i ett tält och att försöka somna bredvid någon du väldigt gärna vill ha för dig själv men som precis dumpat dig. Jag ville bara spy. Skratta och säga snälla sluta det här är inte kul längre, gråta, röra vid dig, skrika, skälla ut dig, dra tillbaka tiden, fly därifrån. Jag ville kyssa dig. Kyssa bort allt ditt tvivel och göra allting bra igen.
Campingen var ett slagfält utan dess like, en snurrande cirkus. Luften i vårt tält tog slut, det blev helt tyst och utanför rusade verkligheten obarmhärtigt förbi.
"Det känns som att du vill mer än mig jag kan inte vara ihop med dig känner inget för dig ja så är det men jag måste vara ärlig nu och the way you pose I can't stand it du och detdär cigarrettmunstycket och ja du är så annorlunda du är en kändis liksom jamenduvet massa kontakter och vill stå längst fram på alla konserter duvet dethär kommer aldrig att funka jag vill inte hålla din hand bland folk mysa bland folk duvet vi kan vara baravänner träffas som vänner och sen kanske inte träffas alls blir du sårad nu eller är du typ kär i mig eller vad"
Jag hörde glada festivalröster. Klockan var runt fem och festen var fortfarande igång utanför. Fulla människor hojtade och en bandare spelade powermetal några tält bort. Plötsligt insåg jag hur fruktansvärt hårt ett liggunderlag kan vara, hur obekvämt det är att ligga i ett tält och att försöka somna bredvid någon du väldigt gärna vill ha för dig själv men som precis dumpat dig. Jag ville bara spy. Skratta och säga snälla sluta det här är inte kul längre, gråta, röra vid dig, skrika, skälla ut dig, dra tillbaka tiden, fly därifrån. Jag ville kyssa dig. Kyssa bort allt ditt tvivel och göra allting bra igen.
Campingen var ett slagfält utan dess like, en snurrande cirkus. Luften i vårt tält tog slut, det blev helt tyst och utanför rusade verkligheten obarmhärtigt förbi.
Directlink:
http://dayviews.com/porslin/258658689/
Visa toppen
Show footer