May
Saturday 13 September 2008 photo 1/1
|
Narkissos var en vacker yngling som varje dag gick för att betrakta sin egen skönhet i en damm. Han var så betagen i sig själv att han en dag föll ner i dammen och drunknade. På platsen där han föll växte det upp en blomma som man kallade narciss. Och när Narkissos dog kom oreaderna - bergsnymferna - fram och fick se att den lilla vattensamlingen hade förvandlats från en sötvattensdamm till ett krus med salta tårar.
"Varför gråter du?" frågade oreaderna.
"Jag gråter över Narkissos", sade dammen.
"Åh det förvånar oss inte att du gråter över den ynglingen", fortsatte de. "Även om vi alltid brukade springa efter honom var faktiskt du den enda som hade möjlighet att betrakta honom på nära håll."
"Så Narkissos var vacker?" frågade dammen.
"Vem skulle kunna veta bättre än du?" svarade oreaderna förvånat. "När allt kommer omkring var det ju över dina strandkanter han böjde sig varenda dag."
Dammen var tyst en stund. Till slut sade den: "Jag gråter över Narkissos därför att varje gång som han böjde sig över mina stränder kunde jag i djupet av hans ögon se min egen skönhet reflekteras."
Oscar Wilde
"Varför gråter du?" frågade oreaderna.
"Jag gråter över Narkissos", sade dammen.
"Åh det förvånar oss inte att du gråter över den ynglingen", fortsatte de. "Även om vi alltid brukade springa efter honom var faktiskt du den enda som hade möjlighet att betrakta honom på nära håll."
"Så Narkissos var vacker?" frågade dammen.
"Vem skulle kunna veta bättre än du?" svarade oreaderna förvånat. "När allt kommer omkring var det ju över dina strandkanter han böjde sig varenda dag."
Dammen var tyst en stund. Till slut sade den: "Jag gråter över Narkissos därför att varje gång som han böjde sig över mina stränder kunde jag i djupet av hans ögon se min egen skönhet reflekteras."
Directlink:
http://dayviews.com/porslin/271888630/
Visa toppen
Show footer