Och lördagen. Ack och ve. Jag strosade ut ur min nyfunne bögkompis lägenhet i morgonkylan och in på första bästa kafé för att köpa en take away-kaffe.
Ett litet, mysigt kafé. Och tjejen bakom disken frågar om jag ska ha mjölk i kaffet. Sen frågar hon om jag vill ha skummad mjölk istället, som blivit över från den senaste kaffelatten. Om jag ville ha skummad mjölk (som fejkgrädde för er som inte vet reds. anm.) ?! Jag ville krama henne. Tack för att du gjorde min morgon, bästa kafé-tjej!
Och sen gick jag den långa vägen tillbaks till Olles lägenhet. Via triangeln och Gustavstorget och med alla blickar på mitt knarkiga dagen efter-hår, mina bara strumpbyxben och med muggen i hand kände jag mig som en äkta Kate Moss. Jag log för mig själv åt nattens komik hela vägen hem. Vilken bra start på dagen!

Sen spontanköpte jag mig ett par vita, lite äckligt långa, lösögonfransar (det är nog jag som är transvestiten här) från Make up store. De hette "Fashion" och hade nitar fastlimmade i utkanten av fransraden. Exeptionella för häftiga modefoton. Exeptionella till min galna bomullskapsel-klänning!

Jag, Olle och Johanna mötte upp med bästa Erik, Ida och Emma för lite billig och god, grekiskt mat. När vi ätit upp all tzatsikisås insåg jag och Emma, som de enda singeltjejerna i sällskapet, att vi kanske skulle vilja hångla med någon ikväll. Eller åtminstonde stå med människor inom en radie av fem meter utan att ge dem kväljningar. Så vi rullade runt lite på Ica innan jag bokstavligen köpte ett helt jävla träd av persilja. Som jag åt på bussen hem.

Jag, Olle, Niklas och Sissela hade bestämt oss för att möta upp med några av Olles gamla klasskompisar för lite mysigt dagen efter -häng. Vi satt mest på en balkong, rökte vattenpipa, drack drinkar och pratade om sommar, gräs och roadtrips. Jag och söderpojkarna Filip och Leo tummade på att någon gång sitta i en av Stockholms sköna parker tillsammans och göra något vettigt. Vi vet inte vad än.

När klockan närmade sig ett och vi hade hast en offantligt trevlig mysfest några timmar, ringde jag upp Jossan.Och hon bara, på bred skånska: "Jao vi står i kön här in på Slagthuset vid centralen. Ska du mäe?" Och jag bara Ja för fan, och så åkte Jag, Olle och Johanna till centralstationen.
Precis vid dendär vändpunkten då man antingen bestämmer sig för att gå hem och sova, vilket vore det vettigaste när mysfesten börjar bli seg, eller rent spontant gå ut.
Jag är den som rent spontant går ut på ren chansning. Så Olle-Johanna gick hem till sig och jag ställde mig i kön in på Malmös största diskotek för folk 20 +.
Möter alltså upp med Jossan och dansar fram till fyra, när de stänger. Musiken var sisådär. Det var ett shalgerdansgolv, där vi inte vistades mer än ca tre minuter. Alltså den tiden det tog oss att köpa en drink i baren intill. Och så fanns det ett stackars rn'b golv med den tjatigaste av tjatmusik. Alla vi såg var loosers och det kändes mest som ett Wasastugan, fast modell större. Gå inte dit!

Jossan körde nykterkväll och skjutsade mig de typ två kvarteren hem till Olle. Jag sätter mig framför Johannas laptop och inväntar min traderaauktion som ska ge mig min billiga malmö-sthlm-biljett hem. Såhär va: Jag vinner lyckligt akutionen. Tradera skickar ett vinnarmail till min angivna mailadress. Min angivna mailadress är den tredje i raden av mailadresser som jag fått lov att skapa då jag missbrukat ett tidigare traderakonto (för att jag ägde ett och var under 18) och då man inte får använda sig av samma mailadress mer än en gång.
Problematiken ligger således i att min tredje mailadress bara är ett substitut som jag ytterst sällan använder mig av, och nu har alltså hotmails service tagit bort mitt konto.
Jag försöker febrilt i min panik att logga in, för jag vet ju att jag inte har glömt min mailadress, men hotmailkoncernen bara skriker om att ALLT precis ALLT är felfelfel. Och jag, mitt i ett mörkt rum, med känsliga, trötta ögon och an alltför intensiv lcd-skärm. Trött, alkohol som lämnar kroppen, träningsvärk från dans, behov av akut sömn - I ren och skär panik över att inte komma hem. Vi vet alla hur dyra tågbiljetter kan vara om man reser genom halva Sverige och dessutom är slarvig nog att boka tre timmar, och inte tre månader, innan avång.
Det enda jag kan göra är att ringa Sjs huvudkontor så fort de öppnar samma morgon, eftersom traderas service är totalt stängd då det är en söndag vi pratar om.

Lite smått skakig och nervös ställer jag min alarmklocka och unnar mig två timmars sömn. Jag tyckte hemskt synd om mig själv och insåg att ingen i hela vida världen visste hur hjälplös jag kände mig efter att setat i en timme med röda ögon framför en laptop och försökt knäcka en idiotisk hotmailkod förgäves.

Så jag sitter på toastolen i badrummet och försöker få prata med en mänsklig röst på Sj. Kvinnorösten ber mig entonigt att uppge ett namn på personen jag vill kontakta. Jag orkar inga mer knäcka koden-lekar och ger upp efter några tafatta försök. Namn? Jag insåg att servicenumret som SJ lockade med på hemsidan och som skulle vara tillgängligt klockan kvart över sju, bara gäller om man redan kan namnet på någon högt uppsatt anställd på SJ:s huvudkontor som man vill förlägga med. "Carl Mikael Bellman!" sa jag ironiskt till datarösten när jag ju nu ändå tänkte ge upp. Som om hon skulle ta illa upp. Jag kände mig låg.

Jag var värdelös, slargiv, låg. Hade huvudvärk, var för trött för mitt egna bästa och frös. Vad gör man då?
JO: Man lägger sig på golvet i badrummet med benen på toastolen, för golvet har golvvärme, sedan ringer man snällt och vackert till sin mamma och försöker förklara situationen för denne nyvakne. Därefter sitter min mamma och hittar en sista minuten-resa Malmö-Stockholm för den ringa summan av 500 svenska riksdaler. Och säger ungefär: "Ta den så slipper du krångla" Och "Tåget går om 45 minuter. Hinner du det?"
Jag rullar upp från golvvärmens sköna barm, nästan gråtfärdig, harklar mig och säger tappert, "Yes mam'!"

Jag har nog aldrig packat ihop mina tillhörigheter snabbare. Väckte Olle och Johanna, tackade för en störtskön helg och sa att jag skulle förklara mig närmare senare men att jag fick lov att rusa. Tåget står redan på perrongen när jag kommer och jag tänker Praise the lord för Xtvåtusen-tåg och hoppar på.
Konduktören är söt. Men jag förstår snabbt att han är mer än så, han är gay också. I could immideatly tell by the way he walked, by the way he talked and that thing he did with his hands. That attitude kinda thing. Cute guy. Nice ass.

Yeah! He's cute.