May
Friday 6 February 2009 photo 1/1
|
Jag har haft körkort i en månad nu.
Första veckan var jag paranoid och vill inte riktigt tro på att jag faktiskt ägde ett och var helt övertygad om att jag blivit lurad av vägverket.
Efter två veckor ertappade jag mig själv med att svära högt i bilen åt en annan bilist. "Blinkers! Idiot." Lät det. jag har redan lyckats med att köra mot rött två gånger för att jag "tänkt på annat" (jag måste skärpa mig på den punkten), och nu har jag alltså också lyckats med att köra i diket.
Det gick som följande: Jag kör ut från parkeringen på folkhögskolan, kör i 20 på denna smala, dåligt plogade cykelväg. I snöstorm. Utan glasögon på. Allt är grått och vitt och jag ser verkligen inte vart kurvan går utan gör en chansning, svänger precis för tidigt, väntar mig inte att ett dike ska finnas där och glider sakta och mycket odramatiskt ner i det. Så där sitter jag alltså, lyssnar på The streets i min ipod, och skrattar högt för mig själv. Jag måste medge att jag kände mig lite nöjd. Kanske till och med lite häftig.
Pappa försäkrade mig om att jag verkligen inte var den första som lyckats pricka diket i just precis dendär svängen. Och eftersom min pappa så smidigt är vaktmästare på samma skola, kunde han enkelt hämta traktorn, som står bakom tegelhuset i bakgrunden, och dra upp mig.
Been there, done that. Nu behöver det inte göras fler gånger.
Efter två veckor ertappade jag mig själv med att svära högt i bilen åt en annan bilist. "Blinkers! Idiot." Lät det. jag har redan lyckats med att köra mot rött två gånger för att jag "tänkt på annat" (jag måste skärpa mig på den punkten), och nu har jag alltså också lyckats med att köra i diket.
Det gick som följande: Jag kör ut från parkeringen på folkhögskolan, kör i 20 på denna smala, dåligt plogade cykelväg. I snöstorm. Utan glasögon på. Allt är grått och vitt och jag ser verkligen inte vart kurvan går utan gör en chansning, svänger precis för tidigt, väntar mig inte att ett dike ska finnas där och glider sakta och mycket odramatiskt ner i det. Så där sitter jag alltså, lyssnar på The streets i min ipod, och skrattar högt för mig själv. Jag måste medge att jag kände mig lite nöjd. Kanske till och med lite häftig.
Pappa försäkrade mig om att jag verkligen inte var den första som lyckats pricka diket i just precis dendär svängen. Och eftersom min pappa så smidigt är vaktmästare på samma skola, kunde han enkelt hämta traktorn, som står bakom tegelhuset i bakgrunden, och dra upp mig.
Been there, done that. Nu behöver det inte göras fler gånger.
Directlink:
http://dayviews.com/porslin/342556581/
Visa toppen
Show footer