Jag träffade min musikproducent igår igen, och han verkar faktiskt rätt proffsig.

Han är i alla fall business minded och skrattar när jag säger att jag vill göra smalare saker a la Velvet Underground eller Miss Li.

Han säger "Jag vet, jag vet vännen, men det är inte musik som du kommer tjäna pengar på snabbt. Jag bryr mig inte om vad som är coolt för några få personer. Vi ska göra klubb och R'n'B för de stora massorna. Pengar".

Och sedan tillägger han: "Men efter första plattan och när du har dina pengar kan du göra PRECIS VAD DU VILL. Jag lyssnar på klassisk musik hemma men det kan du knappast tro nu va?"

Sen lyssnade jag på några beats han satt ihop och blev ändå lite lyckligt överrraskad då det påminnde mig om allt ifrån Nelly Furtado + Timbaland och Alice in videoland. Killen har känsla i alla fall. Och det är ändå den typen av musik jag dansat street-hiphop till i fyra år.

Trots det känns det som om jag säljer min själ till en mycket plastig musikbranch.

Producenten säger också att han vill göra mig till nästa Lady Gaga och jag svarar att det finns bara EN Gaga. Och att folk vill inte ha två Gaga. Och att jag vill vara mig själv. Punkt.

Så min producent har alltså sett den här bilden på mig, Charlie Le Mindu och Sabrina från en Mad Mauz fest i November förra året. Charlie flög in till Montreal från sin hemstad Paris.

Charlie Le Mindu har designat en drös av grejer för Lady Gaga.

Jag gjorde en telefonhatt som en tribut till just det. Han uppskattade telefonhatten och ville ta kort på resten av min outfit (sen dog jag av lycka när han frågade om jag ville festa med honom och Mad Mauz-pappan/skaparen Gibran Ramos dagen därpå).

Min producent har redan nu en vison om hur jag ska kravla runt i dom där rosa musöronen (ja dom är rosa) som Sabrina har på sig.

Men musöronen (gjorda av riktigt mus-skinn btw, euuw..) är Charlie le Mindus verk och om man googlar "Charlie Le Mindu + Lady Gaga" så kommer man se mändger av rosa leopard.

Nej, jag må sälja min själ musikmässigt för tillfället, men stylistmässigt tänker jag inte godta att vara en copycat. Jag har också ambitioner.

Jag är mest förvirrad och nervös över det här. Jag har inte ens fattat att en producent erbjuder mig ett skivkontrakt och kommer satsa mängder med pengar på mig. Jag har inte ens bett om ett skivkontrakt. Jag har aldrig sökt Idol. Jag började bara sjunga i kör på gymnasiet för att få extra kurspoäng (fast sen upptäckte jag ju att det var kul också).

Det här känns mycket, mycket ironiskt och förvirrande. Lite kul också.

http://ceciliarosell.wordpress.com/

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!