October
Sunday 29 June 2008 photo 1/2
|
En gång betydde du allt. Nu betyder du inget
Jag hoppades du skulle bry dig.
Fan vad fel jag hade.
Du är i din egen värld. Där är jag inte räknad.
Jag undrar ifall du skulle bry dig om jag dog.
Antagligen skulle du.
Men då är det redan för sent.
Så i fall att du bryr dig. Ifall att du skulle sakna mig.
Säg det till mig.
Jag ljög innan. Du betyder fortfarande.
Inte allt, men väldigt mycket.
Du frågade en gång vad vi hade gemensamt. Jag visste inte vad jag skulle svara.
Det vet jag nu.
Vi har aldrig haft någonting gemensamt.
Antagligen kommer vi aldrig få det heller.
Men har det hindrat oss innan?
Nej.
Undrar om du någonsin kommer läsa det här.
Antagligen inte.
Jag tror inte du skulle bry dig om att läsa.
Och om du skulle läsa, skulle du kunna läsa mellan raderna och förstå att är till jst dig?
För jag är inte säker.
Hela världen är på gått humör idag. Alla utom jag.
Jag är bara ledsen.
Och problemet är att det är du som orskarar det.
Jag har inte damp. Jag klarar av ursäkter.
Men bara du inte fegar ur och inte vågar säga till mig vad som är felet.
Inte ens då får jag damp.
Den det redan stora hålet innom mig blir större.
Alla ser mig tyna bort. Till och med du.
Men ingen gör någonting.
Jag vet inte vad folk skulle kunna göra i alla fall.
Det är kansle meningen att jag ska känna mig såhär.
En tanske slog mig innan idag, jag är inte värd en kompis.
Varför skulle någon vilja bli kompis med mig?
Du kanske har svaret?
För jag har det inte...
By: Anna Kristina Knutsdotter
Jag hoppades du skulle bry dig.
Fan vad fel jag hade.
Du är i din egen värld. Där är jag inte räknad.
Jag undrar ifall du skulle bry dig om jag dog.
Antagligen skulle du.
Men då är det redan för sent.
Så i fall att du bryr dig. Ifall att du skulle sakna mig.
Säg det till mig.
Jag ljög innan. Du betyder fortfarande.
Inte allt, men väldigt mycket.
Du frågade en gång vad vi hade gemensamt. Jag visste inte vad jag skulle svara.
Det vet jag nu.
Vi har aldrig haft någonting gemensamt.
Antagligen kommer vi aldrig få det heller.
Men har det hindrat oss innan?
Nej.
Undrar om du någonsin kommer läsa det här.
Antagligen inte.
Jag tror inte du skulle bry dig om att läsa.
Och om du skulle läsa, skulle du kunna läsa mellan raderna och förstå att är till jst dig?
För jag är inte säker.
Hela världen är på gått humör idag. Alla utom jag.
Jag är bara ledsen.
Och problemet är att det är du som orskarar det.
Jag har inte damp. Jag klarar av ursäkter.
Men bara du inte fegar ur och inte vågar säga till mig vad som är felet.
Inte ens då får jag damp.
Den det redan stora hålet innom mig blir större.
Alla ser mig tyna bort. Till och med du.
Men ingen gör någonting.
Jag vet inte vad folk skulle kunna göra i alla fall.
Det är kansle meningen att jag ska känna mig såhär.
En tanske slog mig innan idag, jag är inte värd en kompis.
Varför skulle någon vilja bli kompis med mig?
Du kanske har svaret?
För jag har det inte...
By: Anna Kristina Knutsdotter
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/pottersorken/230669462/
Visa toppen
Show footer