September
Wednesday 3 June 2009 photo 2/2
|
MITT HJÄRTA BRISTER!
Ibland känns livet en aning svårt, att kunna ta sig igenom jobbiga tider och bearbeta sin smärta det blir slutligen en stryka. En upplevelse, en erfarenhet du tar med dig livet ut. Vi behöver problem, problem måste uppstå för att vi ska sättas på prov, då vi inser vilka problem som verkligen var värst. Vilka som ställer upp i nöden och vilka som inte orkade mer och stack sin väg då man blott kunde stå på gatan och vädja om hjälp. Varför finns det sjuka människor i världen? Sådana människor som förstör ens liv så otroligt mycket att man inte kan koppla av på en fest helgen efter och börjar överdosera. Varför förstör dem så otroligt mycket? Förstör för oskyldiga människor och som sedan kan betraktas som goda människor bland sina anhöriga. Men det dem inte vet om att HAN förstörde en människa, så oskyldig och så vacker. Begick vad han ville mot hennes vilja. En kvinnas röst så klar och så stark, den hörde han inte. ''Please dont!'' men han fortsatte. ''No!'' jag hör inget annat än min egna röst skrika av rädsla. Mitt hjärta dåna av besvikelse och den brista i miljoner bitar och lägger sig som spillror i marken. Hur kan man mot någons vilja göra något så smärtsamt? Världen ser inte ut som jag såg på den för ett halvår sedan, samhället är inte densamma som jag såg på den för ett bra tag sen. Idag måste jag se mig om, se på alla, misstänka alla, vara orolig, och kunna skilja på goda och onda samtidigt som jag måste koppla av, sluta misstänka, vara lugn, och kunna försöka vara mig själv igen. Den människan som fanns i mig, den bar mitt namn med stolthet. Den människan som finns i mig idag, den orkar inte bära mitt namn med stolthet efter allt jag gjort, och ställt till med. Vänner som drog undan, det är dem som senare i livet står utan erfarenheter. Det är jag, ja, just jag! Jag som lärt mig av livets mysterium, förstått vad rätt och fel och slutligen kunnat bearbeta en kris och chok, för att sedan kunna acceptera och stå där med erfarenhet. Vilket du, som tror att du är MISS PERFECT som inte råkat ut för tragiska händelser, ser ner på folk som råkar ut för saker och tror dig veta bäst inte har. För DU förstår INTE, så säg inte heller att DU gör det.
Ibland känns livet en aning svårt, att kunna ta sig igenom jobbiga tider och bearbeta sin smärta det blir slutligen en stryka. En upplevelse, en erfarenhet du tar med dig livet ut. Vi behöver problem, problem måste uppstå för att vi ska sättas på prov, då vi inser vilka problem som verkligen var värst. Vilka som ställer upp i nöden och vilka som inte orkade mer och stack sin väg då man blott kunde stå på gatan och vädja om hjälp. Varför finns det sjuka människor i världen? Sådana människor som förstör ens liv så otroligt mycket att man inte kan koppla av på en fest helgen efter och börjar överdosera. Varför förstör dem så otroligt mycket? Förstör för oskyldiga människor och som sedan kan betraktas som goda människor bland sina anhöriga. Men det dem inte vet om att HAN förstörde en människa, så oskyldig och så vacker. Begick vad han ville mot hennes vilja. En kvinnas röst så klar och så stark, den hörde han inte. ''Please dont!'' men han fortsatte. ''No!'' jag hör inget annat än min egna röst skrika av rädsla. Mitt hjärta dåna av besvikelse och den brista i miljoner bitar och lägger sig som spillror i marken. Hur kan man mot någons vilja göra något så smärtsamt? Världen ser inte ut som jag såg på den för ett halvår sedan, samhället är inte densamma som jag såg på den för ett bra tag sen. Idag måste jag se mig om, se på alla, misstänka alla, vara orolig, och kunna skilja på goda och onda samtidigt som jag måste koppla av, sluta misstänka, vara lugn, och kunna försöka vara mig själv igen. Den människan som fanns i mig, den bar mitt namn med stolthet. Den människan som finns i mig idag, den orkar inte bära mitt namn med stolthet efter allt jag gjort, och ställt till med. Vänner som drog undan, det är dem som senare i livet står utan erfarenheter. Det är jag, ja, just jag! Jag som lärt mig av livets mysterium, förstått vad rätt och fel och slutligen kunnat bearbeta en kris och chok, för att sedan kunna acceptera och stå där med erfarenhet. Vilket du, som tror att du är MISS PERFECT som inte råkat ut för tragiska händelser, ser ner på folk som råkar ut för saker och tror dig veta bäst inte har. För DU förstår INTE, så säg inte heller att DU gör det.
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/precioouus/374915936/
Visa toppen
Show footer