January
Saturday 3 April 2010 photo 1/1
|
Man kan se när någon är sjuk, men det finns också människor som är sjuka på ett djupare plan.
= Vid en förkylning, kan man se att personen i fråga är sjuk, på grund av en rinnande näsa, eller en hosta som kan reta gallfeber på vem som helst.
Eller någon som har feber, genom att lägga handen på pannan, eller en cancer sjuk person som inte har något hår på huvudet. Well - you name it!
Men sen finns det sjukdommar som man INTE kan se bara genom att göra just det - titta.
Du kan inte se den med det största förstoringsglaset du hittar, du kan inte heller se det med den bästa maskinen någonsin skapad.
Dem bara finns där, inuti.
Vissa sjukdomar äter sakta men säkert upp dig inifrån, medan andra sjukdomar istället äter upp andra runt omkring dig.
Är en människa sjuk i tex schitzofreni, gör den kanske lite av båda delarna.
Den äter upp dig OCH personerna runt omkring dig. Sakta men säkert.
Ni undrar säkert allihopa varför jag skriver ett blogginlägg om just det här - well, vissa av er vet & vissa har inte en aning. Vet ni inte, är det heller inte meningen att ni ska veta.
Jag kan hur eller hur avslöja att det INTE är jag som "lider" av den här sjukdomen. ;p
Jag... eh, jag vet inte.
Om det finns några piller i världen som kan få en människa att bli frisk från den här sjukdomen, önskar jag att dem tar dem.
Det kan inte vara lätt att gå runt med en sjukdom som gång på gång drar ner en under marken.
Finns det ens någon som FRIVILLIGT vill gå runt & må så kasst som man vad jag förstår, måste göra?
VILL man inte vara mer upp än ner?
Jag säger absolut inte att det här i elakt syfte - någonstans bryr jag mig fruktansvärt mycket & vill inte att den här människan ska låta en sjukdom vinna, när personen i fråga är så mycket starkare & förtjänar så galet mycket bättre än såhär.
Jag vill vara en del av personens liv, men så länge sjukdomen styr mer än vad personen kan styra sig själv - går det inte.
& när jag säger "get well, and find me again" menar jag det inte personligt - igen.
Jag menar det av välmening, för att jag bryr mig.
Jag hade lika gärna kunnat släppa det här för länge sen, & gått vidare, men så länge något litet håller mig kvar, står jag här, still growing strong.
Att bollen ligger i mina händer för fortsatt kontakt tycker jag dock inte, & med det säger jag no more.
Men vem är jag & säga allt det här? - when it all comes down to it är jag ju bara en omogen liten flicka på 12 år.
Så vad vet jag? Egentligen?
- Jo, jag vet en sak.. att jag måste sova, gawd!
= Vid en förkylning, kan man se att personen i fråga är sjuk, på grund av en rinnande näsa, eller en hosta som kan reta gallfeber på vem som helst.
Eller någon som har feber, genom att lägga handen på pannan, eller en cancer sjuk person som inte har något hår på huvudet. Well - you name it!
Men sen finns det sjukdommar som man INTE kan se bara genom att göra just det - titta.
Du kan inte se den med det största förstoringsglaset du hittar, du kan inte heller se det med den bästa maskinen någonsin skapad.
Dem bara finns där, inuti.
Vissa sjukdomar äter sakta men säkert upp dig inifrån, medan andra sjukdomar istället äter upp andra runt omkring dig.
Är en människa sjuk i tex schitzofreni, gör den kanske lite av båda delarna.
Den äter upp dig OCH personerna runt omkring dig. Sakta men säkert.
Ni undrar säkert allihopa varför jag skriver ett blogginlägg om just det här - well, vissa av er vet & vissa har inte en aning. Vet ni inte, är det heller inte meningen att ni ska veta.
Jag kan hur eller hur avslöja att det INTE är jag som "lider" av den här sjukdomen. ;p
Jag... eh, jag vet inte.
Om det finns några piller i världen som kan få en människa att bli frisk från den här sjukdomen, önskar jag att dem tar dem.
Det kan inte vara lätt att gå runt med en sjukdom som gång på gång drar ner en under marken.
Finns det ens någon som FRIVILLIGT vill gå runt & må så kasst som man vad jag förstår, måste göra?
VILL man inte vara mer upp än ner?
Jag säger absolut inte att det här i elakt syfte - någonstans bryr jag mig fruktansvärt mycket & vill inte att den här människan ska låta en sjukdom vinna, när personen i fråga är så mycket starkare & förtjänar så galet mycket bättre än såhär.
Jag vill vara en del av personens liv, men så länge sjukdomen styr mer än vad personen kan styra sig själv - går det inte.
& när jag säger "get well, and find me again" menar jag det inte personligt - igen.
Jag menar det av välmening, för att jag bryr mig.
Jag hade lika gärna kunnat släppa det här för länge sen, & gått vidare, men så länge något litet håller mig kvar, står jag här, still growing strong.
Att bollen ligger i mina händer för fortsatt kontakt tycker jag dock inte, & med det säger jag no more.
Men vem är jag & säga allt det här? - when it all comes down to it är jag ju bara en omogen liten flicka på 12 år.
Så vad vet jag? Egentligen?
- Jo, jag vet en sak.. att jag måste sova, gawd!
Visa toppen
Show footer