Wednesday 20 April 2011 photo 1/1
|
Ibland är ord obefintliga. Ibland finns det helt enkelt inget bra sätt att förklara vad man känner. Inuti. I hjärtat.
& sen den vackraste skapelse jag någonsin mött blev min, har jag inte bara en gång blivit mållös, utan så pass många gånger att jag för länge sen inte kan räkna gångerna på mina alla 10 fingrar.
Den underbaraste känslan en människa bara kan känna, befinner sig i min kropp 24 timmar om dygnet -varje dag. Tänk dig att du vinner sm guld i varje tävling du ger dig an, eller att du övervinner alla dina största rädslor i livet, & tar dig levande ur dem alla. Ungefär sånt rus befinner sig i kroppen. Eller nej.. Inte ens den jämförelsen gör känslorna rättvisa som bubblar i magen på mig.
Jag skulle kunna skriva om det varje dag, & varje dag försöka få er att förstå hur jag känner. Men eftersom jag dag in & dag ut tampas med att själv försöka förstå vad den här vackra kvinnan gör med mig, kan jag omöjligt redovisa för er hur det faktiskt känns. Jag kan bara fortsätta vara mitt fantastiskt glada, utåtriktade, orädda, jag med bättre självförtroende än någonsin tidigare. För mig är det otroligt fascinerande att en människa verkligen kan beröra så otroligt mycket som hon lyckas med.
Men samtidigt befinner sig en rädsla inom mig. Att någon gång leva utan henne. Min skatt som jag bryr mig mest om i hela världen. Man kan aldrig säkert veta att man kommer vara tillsammans i all evighet. Det tror inte jag på för fem öre. Man kan aldrig veta till 100%. Däremot tror jag man kan finna sin själsfrände i sin flickvän. & det kan jag med handen på hjärtat säga att jag har gjort. Jag har funnit henne, som jag kan se mig själv med om 50 år. Jag har hittat henne som jag känner ett obeskrivligt lugn med varje gång jag får äran att vara där hon är.
Jag älskar henne mer än jag själv förstår. & jag kan lova med handen på mitt hjärta & svära på alla gravar i världen att jag kommer älska henne villkorslöst så länge hon vill. Jag kommer finnas där som en stöttande vägg varje gång hon behöver mig.
Jag älskar henne.
Ibland behövs inget mer än & veta att hon är där & att hon är min. & det är hon.
---------------------------------
Här sitter jag igen, försöker att förstå vad som har hänt,
En liten ung brunett, som är det allra vackraste jag sett,
Hon lovar mig att alltid stanna kvar, ja hon lovar mig att jag är allt hon har.
Sången om flickan, flickan brevid mig som viskar hallå,
Hon stormar av lycka, lycka omkring sig för att jag ska förstå,
Att hon är flickan från det blå, ja hon är flickan från det blå.
Jag har aldrig kännt såhär, som om jag lever i en annan värld,
Jag försöker slappna av, men det är alldeles för svårt när hon är här,
Hon lovar mig att alltid stanna kvar, ja hon lovar mig att jag är allt hon har.
Sången om flickan, flickan brevid mig som viskar hallå,
Hon stormar av lycka, lycka omkring sig för att jag ska förstå,
Att hon är flickan från det blå, ja hon är flickan från det blå.
Sången om flickan, flickan brevid mig som viskar hallå,
Hon stormar av lycka, lycka omkring sig för att jag ska förstå,
Att hon är flickan från det blå, ja hon är flickan från det blå.
Ja, hon är flickan från det blå. <3!
Annons