Faan altså när det ska behöva bli såhär... Allt bara falerar, blod, svett och tårar och ändå inte komma någon vart!? Är så jävla besviken på mig själv, ska jag verkligen ge upp allt det jag drömmer om!? Älskar juh den hästen nåt så grymt otroligt mycket, och allt vi gått igenom... Ett under att du ens står på alla fyra benen ute i hagen... Och det gör du framförallt för att jag (och såklart m<3p) kämpade och inte gav upp hoppet om dig! Detta knäcker mig totalt!!! Vet varken in eller ut eller upp eller ner =(, vet bara att jag är jävligt ledsen och förvirrad. Känns inte kul att älska dig som jag gör men vara så arg på dig som jag är... Jag kan göra många fel, men detta är bara trams! Som jag bara önskar att du kunde förstå mej, då hade du aldrig gjort så här mot mig. Har så fruktasvärt dåligt samvete, vill bara gå ut o krama om dig i din box och nollställa dig så du kan bli den gamla Prutten igen... Vi var så fina ihop, men nu känns allt det som bortblåst, mitt hjärta brister och det finns inga plåster som kan fixa det, det är bara DU som kan det! Vad ska vi göra min älskade Prutten!?

Nej det är sant, men ändån =S... Ja det måste lösa sig på nåt vis!!