April
Monday 27 October 2014 photo 1/1
|
Nya panik attacker varje dag. Det är svårt att lugna ner sig själv när man inte ser något skäl till att kämpa.
Jag är en helt fucked up människa och jag ber nu om ursäkt till alla som har dragits in i mina misstag. Det var aldrig min mening att låta något av detta gå ut över någon annan. Jag fortsätter göra samma misstag om och om och om igen, varje gång säger jag åt mig själv att hålla käften och stänga inne alla känslor men på något sett bubblar känslorna ändå fram. Min mask har börjat spricka och mina murar rasar. Hur länge ska man orka kämpa? och är det äns värt det?
Jag tvivlar på mitt egna liv. Tänker tillbaks på allt och funderar.. var allt bara en lögn?
Hittar gamla konversationer (på msn hahah) som man haft med vänner och hela ens liv rasar runt om en för man inser hur ensam man egentligen är.. att det aldrig kommer bli som förr. Nu är man äldre, vuxen och ska klara sig själv, det finns ingen där som kan hålla äns hand och leda än igenom jobbiga situationer eller hålla om dig när allt känns fel.. och det skrämmer mig, jag gillar inte att behöva göra saker ensam.. att behöva hantera jobbiga situationer utan att ha någon att "luta mig mot".
Förlåt för allt.. bara allt. Jag önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden och fixa alla mina misstag, uttrycka alla mina känslor på rätt sätt och bara allmänt vara en bättre person.
Åh, nattångest vad jag inte har saknat dig.. "Tova, i grund och botten så är allt ditt fel."
Jag är en helt fucked up människa och jag ber nu om ursäkt till alla som har dragits in i mina misstag. Det var aldrig min mening att låta något av detta gå ut över någon annan. Jag fortsätter göra samma misstag om och om och om igen, varje gång säger jag åt mig själv att hålla käften och stänga inne alla känslor men på något sett bubblar känslorna ändå fram. Min mask har börjat spricka och mina murar rasar. Hur länge ska man orka kämpa? och är det äns värt det?
Jag tvivlar på mitt egna liv. Tänker tillbaks på allt och funderar.. var allt bara en lögn?
Hittar gamla konversationer (på msn hahah) som man haft med vänner och hela ens liv rasar runt om en för man inser hur ensam man egentligen är.. att det aldrig kommer bli som förr. Nu är man äldre, vuxen och ska klara sig själv, det finns ingen där som kan hålla äns hand och leda än igenom jobbiga situationer eller hålla om dig när allt känns fel.. och det skrämmer mig, jag gillar inte att behöva göra saker ensam.. att behöva hantera jobbiga situationer utan att ha någon att "luta mig mot".
Förlåt för allt.. bara allt. Jag önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden och fixa alla mina misstag, uttrycka alla mina känslor på rätt sätt och bara allmänt vara en bättre person.
Åh, nattångest vad jag inte har saknat dig.. "Tova, i grund och botten så är allt ditt fel."
Comment the photo
Men med rätt attityd kan panik och ångest minska, och till slut dö ut.
En person måste utveckla sina känslor och visa dom, för om man håller dem inombords allt för länge så blir dem svårare att uttrycka och svider mer när de väl kommer ut.
Så krossa masken och börja le för att du är glad, skrik för att du är arg och gråt för att du är ledsen.
Om du känner dig ensam så kan man alltid hitta tröst hos någon annan, det gäller bara att hitta någon som vill dela sitt liv med dig och vice versa. Någon man alltid kan prata med, någon som alltid är där. Kom bara ihåg att folk är bara ensamma för att dom vill vara det resten har bara inte insett att det finns folk runt en som bryr sig (Jag gjorde detta misstag)
Och Tova, I grund och botten så är det fan inte ditt fel. Det är ångestens fel.
Ta hand om dig! //CaptainJiggly
P.s Är mitt namn obvious or is it just me? xD
And yeah, ditt namn är väldigt obvious haha xD
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/psychokid/519013541/
Visa toppen
Show footer