Jag är så trött.


På allt.


På folk som inte förstår.


På VÄNNER och bekanta som inte förstår.


Hur nära döden vi var.


Ni säger "Det är ju inget allvarligt!"
 

Bara för att vi överlevde, samt utan några skador.


Tror ni ja. 



Jag är så trött och arg. 


Och det får jag vara.       
 


                 

Så jävla korkat av folk att uttrycka sig om sånt som inte hänt dem själva - och om det hänt dem själva så borde de veta hur hemskt det känns. Jag är bara glad att ni båda mår bra, för även om vi knappt pratar längre så räknar jag dig till mina vänner. <3

Jag förstår, det är sjukt. men jag vet inte vad jag ska säga. Jag fick sån jävla ångest när jag tänkte efter. Lite rök till och ni kanske hade svimmat och... aa.. Ni hade änglavakt, eller hur man nu ska uttrycka det. Förlåt att jag inte är en bättre vän som visar att jag bryr mig, hur jävla chockad och förvånad jag blev. Det är klart som fan det är allvarligt. Det är som att ta överdos på sömnpiller men bli magpumpad i sista minuten och någon säger "det var väl inte så farligt". JO. det var livsfarligt.
Jag älskar dig. Förlåt att jag inte visar det bättre. Jag börjar gråta bara jag tänker på att du, att ni, kunde ha försvunnit.

Vem är det som inte förstår? Den som inte fattar måste vara dum i huvudet enligt mig. Vi pratar imorgon. Jag är så glad att du vaknade. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan dig, er.

att dem inte förstår eller inser själva hur allvarligt det är och var är irriterande, men det räcker nog att de som hänt hände och dem människorna förtjänar inte att du ska slösa irritation på <3 man kan skaka på huvet och muttra idioter