November
Thursday 14 May 2009 photo 7/7
|
Thursday 14 May 2009 photo 7/7
|
|
Det var typ någon kompis som ville ha en fortsättning på min lilla snutt ur en av mina böcker häromdan... Here you go:
Äntligen var det dags. Efter 237 års väntan så satt Elias på en farkost hem till planeten jorden. Hem till Selene. Elias syster Saras man Hermes hade byggt den, och en atmosfärupplivande mojäng som Elias inte förstod sig på, det enda han visste var att de skulle fixa allt. Jorden skulle återupplivas. Han skulle ännu en gång få kyssa Selene. Han skulle få hålla om henne igen. Han slöt ögonen under färden och lyssnade inte på Hermes som berättade hur lång tid det skulle ta. Elias kunde bara tänka på Selene. Hann få hålla om henne. Han tänkte hur det skulle kännas att känna hennes mänskliga kroppsvärme igen. Innan han visste av det hade Hermes petat på hans axel.
"Kolla. Jorden" sa han med ett leende. Men Elias kunde knappt le. Jorden såg inte ut som jorden längre. Den var kristallvit och glittrade. Haven var släta och täckt med ett tjockt istäcke. Elias tvivlade att det fanns liv där. Sen kom han på det. Det gjorde det inte. Inte ännu. Efter den påfrestande turen genom atmosfären så landade de mjukt på bakgården till släkten Vitas familjehus. Elias tog på sig en tämligen tunn dräkt som Hermes gjort för att skydda mot både kylan och dessutom tillföra syre. Elias visste precis vart han skulle gå. Hermes följde efter honom med sin låda som skulle fixa allt. Elias halkade sig fram mot den stora herrgården som man såg redan från farkosten. När de kom fram till det frusna huset log Elias och stannade upp utmattad.
"Precis som jag lämnade det" sa han lågt med en klump i halsen.
Visa toppen
Show footer