September
Monday 30 March 2009 photo 4/4
|
Bilden har ingenting med texten att göra, och den är helt och hållet frivillig att läsa:P
Klaga förövrigt inte på felstavningar och så vidare
När jag sitter här i den gamla soffan med sittavtryck på de mest konstiga ställen en man kan föreställa sig, med sågspån liggandes på den matta svarta tygytan. Kan jag inte låta bli att notera de travligt målade graffititexterna i ett försök att få dem att likna polinidekaler från en bitvis bortglömd moppepojks tid.
Och här sitter jag med laptoppen i knät, känner värmen, strålningen överföras ner i mina knän samtidigt som det dova ljudet av knapptryckningarna når mina öron i en kamp mot den brusiga musiken spelandes ifrån den något speciella upphängning i en rostig stål takbalk, av en gammal stereo från 90-talet.
En stickande lukt sprider sig igenom rummet. Odören är lätt att identifiera, källan till denna stank kommer ifrån den halvt om halvt fungerande värmefläkt som hittades i ett uppbränt tält på en sen höstkväll. Odören är så stark, att man kan känna näshåren dra sig längre upp i näskanalen.
Ett irriterande skrapljud hörs, när en man i sina bästa år står och sandpapprar sina kronjuveler i hopp om ett vackert glänsande resultat. Självklart är det gossens ventilkåpa vi pratar om, till en något föråldrad och isär monterad SAAB motor från mitten av 90-talet.
I skrivande stund faller en skylt med texten ”Presentaffär” ner på arbetsbänken med en dov duns. Skruvar och muttrar flyger hejdlöst åt alla håll och kanter och framhäver ett olidligt oväsen som får radions brus att blekna bort som en snöflinga i rymden.
Elsladden ifrån stereon rycks ut, och alla stannar upp. När radions ljud från ett abrupt slut, kan man bara konstatera fakta. Jajamän det är pyspunka på gräsklipparen.
Precis nu är klockan 7 och en halv minut i 5, tanken slår mig. Hur kunde gud som skall ha skapat en så perfekt värld komma på klockslaget 16:52:34, som är ett sådant hemskt och ojämnt tal att det får den nyinkomna gestalten att tappa hakan och kort därefter föreslå fika paus.
En Pontiac Trans-am från årgång -91 har precis vaknat upp ur sin vinterdvala. Den inte längre så nyinkomna gestalten sätter sig i förarsätet, och inleder startsekvensen. Nyckeln stoppas försiktigt in i tändningslåset, den passar utmärkt. Nyckeln vrids om men det får ingen effekt, står lika still som Poseidon när han agerar fågeltoalett. Krämen är borta, elen existerar ej, våra största farhågor har bekräftats. Batteriet är dött, lika dött som Hitlers döda icke existerande hund, a eller bara som något väldigt dött.
Ytterligare två individer gör entré, mina sinnen är på helspänn och jag känner omedelbart den underbara doften av kungs kebabrulle nå mina tillbaka dragna näshår.
Det blir tyst i garaget när den en gång förväntansfulla och glada pojke rör sig sakta och säkert mot sin moped som står lutad mot väggen. En fot placeras vårdsamt på kicken och trycker till.
Desto snabbare och snabbare cylindern rör sig fram och tillbaka desto mer rökfyllt blir det, och en rökig odör fyller garaget snabbt. Man kan riktigt se hur ansiktet på den glada pojke vrider och vänder på sig då man hör hur cylindern riktigt kämpar i kamp mot ett motorstop.
Pööss och kram skumbanan// Oscar
Och här sitter jag med laptoppen i knät, känner värmen, strålningen överföras ner i mina knän samtidigt som det dova ljudet av knapptryckningarna når mina öron i en kamp mot den brusiga musiken spelandes ifrån den något speciella upphängning i en rostig stål takbalk, av en gammal stereo från 90-talet.
En stickande lukt sprider sig igenom rummet. Odören är lätt att identifiera, källan till denna stank kommer ifrån den halvt om halvt fungerande värmefläkt som hittades i ett uppbränt tält på en sen höstkväll. Odören är så stark, att man kan känna näshåren dra sig längre upp i näskanalen.
Ett irriterande skrapljud hörs, när en man i sina bästa år står och sandpapprar sina kronjuveler i hopp om ett vackert glänsande resultat. Självklart är det gossens ventilkåpa vi pratar om, till en något föråldrad och isär monterad SAAB motor från mitten av 90-talet.
I skrivande stund faller en skylt med texten ”Presentaffär” ner på arbetsbänken med en dov duns. Skruvar och muttrar flyger hejdlöst åt alla håll och kanter och framhäver ett olidligt oväsen som får radions brus att blekna bort som en snöflinga i rymden.
Elsladden ifrån stereon rycks ut, och alla stannar upp. När radions ljud från ett abrupt slut, kan man bara konstatera fakta. Jajamän det är pyspunka på gräsklipparen.
Precis nu är klockan 7 och en halv minut i 5, tanken slår mig. Hur kunde gud som skall ha skapat en så perfekt värld komma på klockslaget 16:52:34, som är ett sådant hemskt och ojämnt tal att det får den nyinkomna gestalten att tappa hakan och kort därefter föreslå fika paus.
En Pontiac Trans-am från årgång -91 har precis vaknat upp ur sin vinterdvala. Den inte längre så nyinkomna gestalten sätter sig i förarsätet, och inleder startsekvensen. Nyckeln stoppas försiktigt in i tändningslåset, den passar utmärkt. Nyckeln vrids om men det får ingen effekt, står lika still som Poseidon när han agerar fågeltoalett. Krämen är borta, elen existerar ej, våra största farhågor har bekräftats. Batteriet är dött, lika dött som Hitlers döda icke existerande hund, a eller bara som något väldigt dött.
Ytterligare två individer gör entré, mina sinnen är på helspänn och jag känner omedelbart den underbara doften av kungs kebabrulle nå mina tillbaka dragna näshår.
Det blir tyst i garaget när den en gång förväntansfulla och glada pojke rör sig sakta och säkert mot sin moped som står lutad mot väggen. En fot placeras vårdsamt på kicken och trycker till.
Desto snabbare och snabbare cylindern rör sig fram och tillbaka desto mer rökfyllt blir det, och en rökig odör fyller garaget snabbt. Man kan riktigt se hur ansiktet på den glada pojke vrider och vänder på sig då man hör hur cylindern riktigt kämpar i kamp mot ett motorstop.
Pööss och kram skumbanan// Oscar
Comment the photo
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/pungenineon/349264957/
Visa toppen
Show footer