Ja hon, med inget namn, Hon den tjocke, Hon man får äckel känslor av, Hon den fule.
Den gode och den onde, den ena bekräftar allt det negativa, den andra ger mänskligheten fingret. det jag en gång var säker på, är bara en bluff, Ja Ana, det heter Body Dysmorphic Disorder, Ännu en anledning för dig att bete dig som ett as, men nej nej nej, för en gångs skull så stämmer det, en uppenbarelse. DET ÄR INTE SANT! allt som jag tänkt var på grund av min "Sjukdom" och den hänger ihop med alla mina andra diagnoser. Äntligen, nu vet jag att det inte är sant och nu kan jag gå vidare. Mina framtidsplaner inkluderar inte självmord längre, jag är visst kompetent. Tömma spritflaskan och fimpa på sig själv tillhör det förflutna hoppas jag. Isolering, mörker, blod och våld, defekt och värdelös, vad mycket tid jag har slösat på min egen egoism. Jag har förlorat min kraftkälla till samhällets normer, ännu en som vi förlorat. Nu får jag hitta kraftkällan inom mig själv och inte i andra. Fri och ta åt sig, ja det hoppas jag att framtiden innehåller. Länge nog har jag känt mig som ingens dotter, ingens vän, ingens syster. Allt kommer aldrig att bli helt förlåtet, det kanske funkar för mig. Jag behöver någon som förstärker det kreativa, lekfulla, och galna i mig. Ett relativt långt ärligt brev till mig själv. Jag kände att det var på tiden.

So do i, so do i!