Jaha.. ännu en gång har jag gjort det. jag blev förblindad av kärleken och gick vilse på vägen...
Jag vet inte hur länge jag kan holla ut. Hela mitt liv har gått ut på att få mitt hjärta krossat. Varje dag är en kamp av överlevnad för mig. Jag förväntarmig inte att någon kan förstå men möjligen föreställa sig.
Jag säger bara det, om det inte hade varit för mina vänner hade jag tagit livet av mig för läänge sen!!
Jag vet inte vad jag gör för fel. Jag har ju under alla dessa år studerat och memorerat allt det som de flästa normala tjejer vill ha hos en kille och sen blivit till den personen. Trots det så är det bara en ända sak som räknas, utseendet!!
Dom säger att utsidan ger insidan en tjans, och jag förstår den tanken fullt och fast och jag anklagar INGEN tjej för det. Deras liv, deras villja, deras val.
Om hon anser att vi inte hör ihop så kan jag inget göra. Thats the way it is!
Jag tycker det hela är synd bara. Allt jobb man la ner på att bli drömkillen och så var det ändsat en ända sak jag inte hade som ratade mig varje gång, mitt utseende.
Jå jag har tagit beslutet att ändra på det, PÄRMANENT! Jag har svurit att hitta min sanna kärlek och om så krävdes skulle jag ge upp allt jag ägde och hade för att finna den.
Det är sjukt igentligen. Jag ändrar hela mitt utseende för att någon ska älska mig och det är den ända anledningen.
Kanske det är ett sätt att beskriva hur jag haft det under snart 19 års tid!!
Det här blir den sista utvägen. Om inte det här fungerar så svär jag över allt som är heligt att jag ska bespara mig mitt lidande, föralltid...

Vad menar du med vem?