June
Tuesday 12 August 2008 photo 1/2
|
Min granne dog. Han dog härom natten. Han hade varit sjuk en längre tid och fick en hjärtinfarkt första gången för ett par veckor sedan. Sedan fick han en blodpropp, men efter blodproppen verkade han må bra igen. Så han fick komma hem. Och så i söndags kom helikoptern och hämtade honom. Sedan dog han. Natten till måndag.
Jag tror att han var runt åttio år. Egentligen kände jag honom inte alls bra. Jag kände honom, de gjorde jag. Men inte bra. Han var så himla go. Verkligen en utav mina favoriter! Jag saknar honom, de gör ont i mitt hjärta när jag tänker på honom. Och tårarna vill inte sluta flöda. De bara rinner och rinner och jag känner mig helt utanför den värld som alla andra lever i. Jag har tappat tidsbegreppet helt och hade de inte varit för att de var ljust på dagen hade jag inte haft någon som helst koll på natt och dag. Jag har inte sovit klokt alls, även om de mest är de jag gjort. Jag har inte klarat av att engagera mig i något. Har bara gått runt som i en dvala. Och jag förstår de inte. För på nått sätt tror jag ändå att han ska komma ut genom sin dörr, komma ut genom dörren och le sitt finurliga leende. Jag kan inte förstå att han inte längre finns till.
Hans fru kom in och pratade med mamma idag. Och de om något gjorde ont att se. Hon sa att hon hade hoppats på att hon skulle dö före honom. Hon var två år äldre än honom, så de var väl så hon hade hoppats på att de skulle bli. Hon sa också att hon inte vet hur något på gården ska skötas. Hon vet inte hur något ska gå till. När hon började gråta kunde jag inte se på längre. Jag gick bara därifrån. Kände mig otroligt dum, men vad skulle jag göra? Jag är en värdelös tröstare och hade ingen aning om vad jag skulle säga. Nu kommer ni säkerligen tycka att jag är dum i huvet också för jag tycker verkligen inte att de här var rättvist. Det finns så många andra elaka och onda människor som kunde ha dött istället. Varför kunde inte dom ha gått bort istället för den här söta underbart snälla och sjukligt busiga gubben?
Jag hatar livet och döden. Aldrig någonsin har de varit rättvist.
Gör så att de inte är sant.
Vet ni något som jag kan tänka på med honom och le lite åt? Jo, att varje gång han kom in till oss för att köpa frallor, då bad han pappa komma ut för att röka med honom. Fastän hans fru och läkare hade förbjudit honom att röka. De får mig att le, men de får mig ändå att gråta.
Vila i frid kära Allan <3 Du var och är en utav mina favorit gubbar i hela världen.
Vet ni något som jag kan tänka på med honom och le lite åt? Jo, att varje gång han kom in till oss för att köpa frallor, då bad han pappa komma ut för att röka med honom. Fastän hans fru och läkare hade förbjudit honom att röka. De får mig att le, men de får mig ändå att gråta.
Visa toppen
Show footer