June
Wednesday 14 January 2009 photo 2/2
|
Nu när jag har varit hemma i två dagar, och praktiskt taget BARA legat i soffan eller sängen. Då har jag hunnit tänka en massa och hunnit kolla en hel massa på gamla bilder. Har väl i princip gått igenom alla album från när jag var liten tills nu. Och de var faktiskt himla roligt att se alltihop. Men en grej fick mig att tänka extra mycket.
Min häst. Jag hade ju ett gotlandsruss för ett par år sen. Eller JAG hade, är väl egentligen fel. Fast de visserligen var JAG som tog hand om honom mest. Och Maria såklart :) Men i alla fall, han va ju då mammas häst egentligen. Och hon fick han när hon var yngre och sen hade hennes lillasyster (min moster) honom ett tag, men sen "fick" jag honom. Pontus, hette han förresten. Vi hade honom uppstallad (Säger man så?) hos Maria. Och de funkade hur bra som helst. Minns inte exakt hur länge vi hade honom där. Men han blev sjuk sen i alla fall, när han var 26 år, om jag minns rätt. Så vi fick ta bort han. Och nu när jag tänker tillbaka, då förstår jag verkligen inte hur jag klarade de. För fy tusan vad ont de gör nu när jag tänker på han! Vi hade verkligen något speciellt, jag och Pontus<3 Och de är nått som folk som aldrig haft häst kan förstå. Men har man väl haft häst, då blir man bara.. trollbunden. De är liksom magiskt. Man får verkligen en vän i vått och torrt.
Usch, jag får en klump i magen av att tänka på honom. Och de är ändå flera år sedan vi tog bort honom. Aja, han va väldigt speciell den busen alltså! Hihi, skulle alltid rymma ut på vägen när grinden va öppen. Galen, men kärleksfull.
Oj, shit! Lång text. Antagligen ingen som orkar läsa. Men jag ville bara skriva av mig om min kära Pontus. Bilderna drog verkligen upp något som jag för länge sedan "glömt" och gömt undan.
Jag älskar Pontus, nu, imorrn, ALLTID! Han kommer alltid vara min buse<333
Min häst. Jag hade ju ett gotlandsruss för ett par år sen. Eller JAG hade, är väl egentligen fel. Fast de visserligen var JAG som tog hand om honom mest. Och Maria såklart :) Men i alla fall, han va ju då mammas häst egentligen. Och hon fick han när hon var yngre och sen hade hennes lillasyster (min moster) honom ett tag, men sen "fick" jag honom. Pontus, hette han förresten. Vi hade honom uppstallad (Säger man så?) hos Maria. Och de funkade hur bra som helst. Minns inte exakt hur länge vi hade honom där. Men han blev sjuk sen i alla fall, när han var 26 år, om jag minns rätt. Så vi fick ta bort han. Och nu när jag tänker tillbaka, då förstår jag verkligen inte hur jag klarade de. För fy tusan vad ont de gör nu när jag tänker på han! Vi hade verkligen något speciellt, jag och Pontus<3 Och de är nått som folk som aldrig haft häst kan förstå. Men har man väl haft häst, då blir man bara.. trollbunden. De är liksom magiskt. Man får verkligen en vän i vått och torrt.
Usch, jag får en klump i magen av att tänka på honom. Och de är ändå flera år sedan vi tog bort honom. Aja, han va väldigt speciell den busen alltså! Hihi, skulle alltid rymma ut på vägen när grinden va öppen. Galen, men kärleksfull.
Oj, shit! Lång text. Antagligen ingen som orkar läsa. Men jag ville bara skriva av mig om min kära Pontus. Bilderna drog verkligen upp något som jag för länge sedan "glömt" och gömt undan.
Jag älskar Pontus, nu, imorrn, ALLTID! Han kommer alltid vara min buse<333
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/pusskyss/319536858/
Visa toppen
Show footer