Gammal bild som togs på Storsjögården för cirka fem år sedan.

Jag måste säga att även fast det ibland - i mina mörkaste stunder - känns som ett helvete att än idag inte ha en helt egen lägenhet, så är jag enormt tacksam över att jag bor på ett serviceboende. Att jag fick denna plats som säkert många andra också behövde. Jag försöker fortfarande göra allt jag kan för att ta emot den hjälp som erbjuds för jag vet att det är det jag behöver, har redan provat på att bo ensam i en soclägenhet med boendestöd som hjälp, och det slutade i fullständigt kaos.

Om jag inte hade blivit placerad här vet jag inte hur mitt liv hade sett ut idag.
Jag vet inte ens om jag hade överlevt.

Även fast jag har haft mina dispyter genom åren med personalen här och inte alltid dragit jämnt med vissa, så vet jag att de finns här för att hjälpa och stötta mig.
De vill mig bara väl, inget ont.

Hur jag nu kom in på detta ämne vet jag inte, osammanhängande och jävligt, men det är alltid skönt att skriva av sig.

Så jädrans fin!