Jag funderar på om cancer är priset människan betalar för att leva i ett kapitalistiskt uppbyggt samhälle. När vi fuskar med lugn att andas i, mat som gör oss gott, kvalitet på, och behov av prylar vi skaffar och miljön vi lever i för att i slutändan anpassa oss till och driva på ett kapitalistiskt uppbyggt system måste det ge efterdyningar.

Jag funderar på om det verkligen gynnar samhällen att besluta fram ord för en "kvinnlig" motsvarighet till att runka. Vilket gott har hitintills kommit av att tillskriva människor med en viss könstillhörighet stereotypa, kulturellt skapade egenskaper? Jag undrar om det inte bättre att lägga fokus och kapital på att göra ett icke könsbundet ord till norm då det rör sig om samma sorts stimuli.

Jag funderar över det paradoxa i att människan samlar sina nära och kära för att uppmärksamma allt de har att vara tacksamma över, för att dagen efteråt trampa ihjäl varandra i konsumtionshets på rea.

Jag funderar på hur mitt nyttjande av facebook på jobbet sabbar mitt arbetsflow. De snabba tittarna är numera färre och jobbet går avsevärt smidigare, det är lättare att koppla samman trådarna. Jag undrar om det inte gäller livsflow också.

Jag funderar på källkritik. Hur vi kan mena väl men bli en pjäs i någon annans smutsiga spel på samhällsnivå genom att inte ifrågasätta så kallade fakta.

Jag ragear över att människor vill byta ut ordet våldtäkt mot "samtyckesbrott" då våldtäktsmän inte känner sig bekväma med brukandet av ordet våldtäkt. Du behöver inte dunka någon i huvudet med en tegelsten för att utöva våld. En kränkning eller tvång mot någons kropp är våld, och att i min mening förmildra ordet för det offren blivit utsatta för så att ordet ska tilltala förövarna mer är ett steg mot avdramatisering och en normalisering av någonting fruktansvärt, och en ny kränkning i sig.

Jag funderar på badkar.

Jag funderar på det underbara med naivitet och hopp, och det svåra i att ha förmågan att, men att ändå inte ta sig hela vägen fram till det idealiska till förmån för livskvalitet. Eller om det är en omskrivning för lättja.

Jag funderar på tiggarna på stan. Jag har beslutat mig för att möta varenda ens blick. Jag kan inte ge dem alla pengar men jag kan fan i mig åtminstone bekräfta dem som människor genom att visa att jag ser dem och deras situation.

Jag funderar på Marie. På Kristian Gidlunds bok. Jag läste någonstans att det statistiskt sett tar fyra år för sorg efter en närstående att bearbetas. I år var det fyra år sedan och jag är inte i närheten av klar.

Jag funderar fortfarande på sårbarhet, och det vackra det ger. Jag hellre vill dö med ett ärrat hjärta än ett orört.

Ja, och så hur det kan komma sig att ett populistiskt rasistiskt, misogynt, homofobiskt parti kom att orsaka extraval på grund av att alliansen röstat ned en budget som skulle ha inneburit bland annat gratis medicin åt barn, mer pengar åt de pensionerade och en större trygghet för anställda. Jag funderar på om inte alliansens och Sverigedemokraternas politik är cancerframkallande.

Annons

The photo has no tags

Tamlin33 Fri 30 Jan 2015 20:50

Trevligt att se det finns människor därute, som fortfarande tänker. Bra fortsätt med det! För det verkar ibland, som om vi är en utdöende art. :)

QueenRat Fri 30 Jan 2015 20:59

2 comments on this photo

June 2016