June
Sunday 28 September 2008 photo 1/12
|
Det är tidigt en söndags morgon i september, jag har precis vaknat gråtandes och helt kallsvettig efter att ha drömt om dig. Victor, jag har under senare tid insett allt mer hur mycket jag saknar dig och hur hårt jag verkligen föll för dig, jag tänker på dig hela tiden, jag saknar ditt fantastiska leende, dina glittrande ögon, dina mjuka lockar, dina smala ben, din varma röst allt.. jag fattar inte hur otroligt kär jag är i dig.
Vi träffades väl första gången tidigt i mars eller sent i februari, jag tror vi började prata redan i februari. Jag kommer ihåg den där kvällen i Lund på västra stationen, du var helt svartklädd och du va så lång och så smal, och jag kommer ihåg och jag blev förälskad i bara ditt utseende den kvällen. Du var liksom allt och så mycket mer, och det var bara på en rent utseendemässig nivå. Vi träffades väl konstant, mycket på februari lovet, om jag minns rätt, så det betyder att vi träffades redan ganska tidigt i februari. Åh ,här sitter jag och försöker komma på när vi träffades första gången och jag kan inte. Jag kommer ihåg den där kvällen i Lund när vi låg på gräset, egentligen var det nog för kallt.. men vi bara låg där och sen började du kasta gräs på mig och allt ledde till att vi brottades, vad du nog inte viste var att jag brottades med mig själv då också; "ska jag kyssa honom eller inte?", jag hade den perfekta chansen, jag vann ju brottningen ;) men jag gjorde det inte, hade det förändrat något? Jag vet inte..
Jag kommer ihåg vår första dejt, och hur kallt det var i den där hörnan.. och hur egoistisk du var , du ville bara att jag skulle värma dig :P
Jag kommer ihåg hur jag nästan somnade i biosalongen och hur jag tappade pinnarna när vi åt sushi grejet. Har inte ätit sushi eller gott på bio sen dess, tror inte jag kan det förrän jag verkligen kommit över dig.
Sen vi slutade träffas har jag blivit dissad av två killar, men helt ärligt bryr jag mig inte så mycket, de hade något att säga till om, om min personlighet, de ville ändra mig så dem skiter jag i. Men du Victor du tog mig för den jag var och du hade inga synpunkter, jag kunde komma hur dräggig som helst till Lund och du brydde dig inte, eller du visade det inte i alla fall.
Jag saknar dig, du tog fram det bästa i mig, så att säga, du gjorde mig öppen och glad, när jag var med dig kändes det verkligen som jag var oövervinnelig. Så har jag inte känt på ett tag, nu har jag mest tappat livslusten och pallar inte med något mer, det beror ju såklart inte på dig! Men det faktum att jag hoppats på så mycket och det blev ingenting kanske är en faktor som spelar in.
Fortsättning under nästa bild...
Vi träffades väl första gången tidigt i mars eller sent i februari, jag tror vi började prata redan i februari. Jag kommer ihåg den där kvällen i Lund på västra stationen, du var helt svartklädd och du va så lång och så smal, och jag kommer ihåg och jag blev förälskad i bara ditt utseende den kvällen. Du var liksom allt och så mycket mer, och det var bara på en rent utseendemässig nivå. Vi träffades väl konstant, mycket på februari lovet, om jag minns rätt, så det betyder att vi träffades redan ganska tidigt i februari. Åh ,här sitter jag och försöker komma på när vi träffades första gången och jag kan inte. Jag kommer ihåg den där kvällen i Lund när vi låg på gräset, egentligen var det nog för kallt.. men vi bara låg där och sen började du kasta gräs på mig och allt ledde till att vi brottades, vad du nog inte viste var att jag brottades med mig själv då också; "ska jag kyssa honom eller inte?", jag hade den perfekta chansen, jag vann ju brottningen ;) men jag gjorde det inte, hade det förändrat något? Jag vet inte..
Jag kommer ihåg vår första dejt, och hur kallt det var i den där hörnan.. och hur egoistisk du var , du ville bara att jag skulle värma dig :P
Jag kommer ihåg hur jag nästan somnade i biosalongen och hur jag tappade pinnarna när vi åt sushi grejet. Har inte ätit sushi eller gott på bio sen dess, tror inte jag kan det förrän jag verkligen kommit över dig.
Sen vi slutade träffas har jag blivit dissad av två killar, men helt ärligt bryr jag mig inte så mycket, de hade något att säga till om, om min personlighet, de ville ändra mig så dem skiter jag i. Men du Victor du tog mig för den jag var och du hade inga synpunkter, jag kunde komma hur dräggig som helst till Lund och du brydde dig inte, eller du visade det inte i alla fall.
Jag saknar dig, du tog fram det bästa i mig, så att säga, du gjorde mig öppen och glad, när jag var med dig kändes det verkligen som jag var oövervinnelig. Så har jag inte känt på ett tag, nu har jag mest tappat livslusten och pallar inte med något mer, det beror ju såklart inte på dig! Men det faktum att jag hoppats på så mycket och det blev ingenting kanske är en faktor som spelar in.
Visa toppen
Show footer