Det ni skådar framför er nu är min mor. En tom svart kopp med vit text. Min mor är tom, svart, elak, hatisk men ibland tror jag att det är något mer något ljust.. något snällt något vitt.

Jag har dock börjat tvivla på det vita allt mer. Ondska för mig är något väldigt abstrakt, jag tror helt enkelt inte på det, ingen människa är väl ond? Men om jag måste namnge en människa som jag anser kunnat vara ond så måste jag säga att den personen skulle vara min mor.

Genom mitt liv har hon utsatt mig för en rad fruktansvärda saker, vissa är så jobbiga att mitt undermedvetna förtryckt dem och nu är de inget annat än suddiga minnen som väcker starka känslor. Men mycket hon gjort mot mig finns fortfrande kvar, förmodligen kommer även de att förträngas för att lämna plats åt de händelser som utspelar sig bakom vårt hems slutna väggar varje dag, och förmodligen kommer min framtid präglas av min traumatiska uppväxt.

Jag vet i alla fall vad jag måste göra, jag måste berätta, jag måste blotta min mor. Detta kan ses som hämnd, men jag skulle vilja säga att det är ett sätt för mig att bearbeta det som hänt och händer. Ni som vet vem jag är vet att rättvisa är något jag verkligen brinner för, och en mor som skadat och skadar sitt barn är inte rätt. Det är så fel det kan bli!

Detta dagboksinlägget skall inte enbart vara hemskt, för ni kanske känner nu efter att ha läst så här långt att detta inte kan sluta på något annat vis. Men jo faktiskt! Jag vill tacka en rad människor, jag vill tacka alla människor jag någonsin träffat på, alla vänner, alla föräldrar, alla simkompisar, alla klasskompisar, alla dörrvakter, expediter, hantverkare, frisörer, läkare, sjuksystrar, fabriksarbetare, lärare, tränare, bögar, flator, unga, gamla, snygga, fula, tjocka, smala etc.. jag vill tacka er alla. För utan er och utan den påverkan ni gjort på mig hade jag aldrig klarat mig. Jag är en ärrad människa jag är inte en människa med öppna sår, mina sår har läkt, och de nya sår jag får läker även de tack vare att ni gjort mig till den människa jag är idag. Jag hade kunnat vara sängliggande konstant, jag hade kunnat se allt ur en ännu mer negativ synvinkel än vad jag gör idag. Men jag lyckas ständigt vända händelser i mitt liv till något lärorikt och det hade jag inte kunnat göra om jag inte gjort det jag gjort, träffat de jag träffat och sett det jag sett.

Så tack.. tack hela världen :D Åh min svarta tomma mor kommer ej vinna, hon kommer sitta ensam och ruttna bort, ingen kommer minnas henne för hon lämnade endast hat på denna jord, och hat är något vi har tillräckligt av!

Ursäkta stavfel.. puss alla! // Kevin

Åh tack så himla mycket :)! Du med såklart =D!